Finbesök

Nu är jag här igen! Du kanske undrade vart jag tog vägen efter hemkomsten från Belgien? Det blev lite tyst från mitt håll, inga ord, inga bilder… Den simpla anledningen är att det sista som hände innan vi lämnade hotellet i Gent var att min telefon, tillika kamera, försökte dränka sig i toaletten.

Nå, försöket misslyckades, telefonen fiskades upp men har inte varit sig lik sedan dess. Den värsta krisen är över, den har återfått kontakten med sig själv och skärmen, kameran funkar och den kan kommunicera med omvärlden. MEN, den kan till exempel inte redigera bilder på IG och värst av allt, inte göra mellanslag när jag skriver… Du förstår problemet.

Rehabilitering

Jag håller alla tummar att den repar sig även från dessa små men irriterande skador. Telefonen fortsätter, liksom jag, med sin rehabilitering. Till skillnad från mobilen slipper jag dock tillbringa mina dagar i en burk med risgryn. Istället njuter jag av sol och sommar, gör flitigt min sjukgymnastik och går mina kryckpromenader. Styrkan och stabiliteten i höfterna byggs upp mer för varje dag, jag orkar gå allt längre och jag haltar inte en millignutt! Inte har jag ont heller, inte i höfter, inte i knän, inte i rygg. 😊 Livet återkommer, cell för cell, muskel för muskel.

Igår fick jag den finaste bekräftelsen, den bästa uppmuntran och det vackraste välkomnandet när den vackraste trollslända flög in genom den öppna dörren och satte sig bredvid mig i trappen när jag gjorde mina trappövningar. Hon satt kvar hela tiden och hejade på mig, jag fick till och med fota av henne utan minsta protest. Vi småpratade lite mer och jag började fundera på hur jag skulle kunna få ut henne igen utan att skada de ömtåliga vingarna. Men så kom jag på… Jag tackade helt enkelt för besöket och sade att hon var fri att flyga igen. Hon fladdrade till med vingarna, sade farväl och flög ut samma väg som hon kom in. Livets magi.

Jag återkommer lite mer regelbundet när min förlängda arm Telefonen återhämtat sig. Till dess, låt oss njuta av sommaren och livet!

Nytt försök!

Så var det då äntligen dags! Eller, äntligen kanske inte är helt rätt ord, känslorna är onekligen blandade. Men det är alltså dags för operation av mina höfter. Om allt går i lås den här gången opereras jag på onsdag, den 3 juni, i Belgien. Ni som följer mig minns kanske mitt tidigare försök till Sydafrika då jag fick hoppa av flygplanet i sista sekund när ett visst virus lamslog världen. Nu blir det operation av samma läkare men på hans hemmaplan i Belgien, en speciallösning, ”custom made”.

Alla som opererat en höft vet att det är en ganska stor procedur, och jag ska operera två, samtidigt.  Så snälla du, tänk på mig på onsdag och dagarna efter! Håll alla tummar att operationen blir så lyckad som jag hoppas, att läkningen går fortare än fort och att jag får mitt aktiva, rörliga, smärtfria liv tillbaka. Be också en bön eller två om att flyg och alla andra transporter går som de ska, att coronaskräpet håller sig borta från mig (och testerna!) och att jag förhoppningsvis får se något mer av Ghent än insidan av sjukhuset!

Jag blir borta ett par veckor (får ju inte flyga hem förrän allting med och i kroppen är under kontroll), så det blir inget bloggande på ett tag, men jag lovar att rapportera lite på Facebook om möjlighet finns.

Flyget går imorgon måndag, håll tummarna…

PS.Du som undrar varför jag åker utomlands för att operera höfterna kan läsa lite mer här.

Min bok är som en örtkryddad fisk- eller kycklingrätt med mycket chili!

Förstå känslan när en läsare hör av sig och skriver så här under läsningen av ens debutroman:

”Läser just nu din underbara bok Mata inte skuggorna. Så bra så jag ransonerar bara för att den inte ska ta slut för fort…

…Måste bara berätta att när jag läser t ex Torgny Lindgren, Sara Lidman m fl så får jag en känsla av en god välbalanserad maträtt. Torgny L är en riktigt mustig köttgryta osv och när jag läser dig är det en fantastisk örtkryddad fisk- eller kycklingrätt. Hur man nu kan få de känslan när det gäller böcker…

…Det är verkligen inte alla som kan skriva och förstå hur viktigt språket är. Det spelar ingen roll om man har en bra story men saknar språkets underbara nyanser. Den gåvan har du…

…Nu har jag läst ut din bok Mata inte skuggorna som jag fick känslan av örtkryddad kyckling- eller fiskrätt av och ibland härligt mycket chili. Tusen tack för den läsupplevelsen. Hoppas mycket på fler böcker av dig. Kram.”

Förstå hur glad jag blir, och stolt! Tänk bara att hamna i samma mening som Torgny Lindgren och Sara Lidman! Man kan bli snudd på mallig. Tack Karin för dina smakrika ord och att du återkopplade till mig, det är otroligt mycket värt. Jag sparar dem i minnets kammare, att ta fram i de stunder av tvivel som då och då drabbar varje författare.

Till dig som läst eller vill läsa

Jag är så innerligt glad för varenda en av er mina läsare, jag vill att ni ska veta det, varendaste en! Det sägs att man skriver för att man har något att säga, något att berätta, och det är givetvis sant. Men jag skriver också för att bli läst! Ingen lagar väl mat om den inte ska ätas, för att hänga på Karins matassociationer. Så tack igen för att ni läser, för att ni låter er beröras och hör av er och berättar!

Om du ännu inte läst min första roman så finns den att köpa här, direkt av mig, då får du snabbast, signerad och med mitt personliga bokmärke. Men det går givetvis också bra att köpa den på Bokus eller låna den på biblioteket (om biblioteket inte har den hemma så be att de tar hem den).

PS. Jag kommer inom kort att göra ett nytt försök att operera mina höfter, så vill du köpa boken (av mig eller Bokus) gör det gärna denna vecka. Sedan är jag borta några veckor och har svårt att leverera… För den som undrar, Bokus har alltså inget eget lager så när du beställer av dem, beställer de av mig, jag skickar till dem, de skickar till dig… En liten omväg kan man tycka.

Friheten är större

Sedan den dagen jag förstod att jag föddes fri och alltid varit fri, är jag fri. Ingen och ingenting kan ta den friheten ifrån mig. Inte smärta, inte rädsla, inte hot och inte hets. Jag vet att det provocerar en del och jag ser hur andra försöker ta friheten ifrån mig, men det går inte, den är min, den är jag.

Det är inte första gången. Så många liv som jag har stått upp för friheten. Så många liv som jag har levt för den, dött för den. Så många liv som jag har förlöjligats, förföljts, baktalats och bränts. Men jag är och förblir fri, nu och för alltid.

Jag är inte rädd för de krafter som försöker förminska, begränsa och förbjuda. Makten och rädslan är deras verktyg, inte mina. Jag vet att friheten är så mycket större än deras samlade arsenal, de kan inte beröva mig det som är evigt.

Friheten och kärleken är jag, på denna sidan och den andra. Jag står inte upp för något, jag vilar i förvissningen. Jag talar fritt, jag skriver min sanning, jag rör min kropp i de riktningar jag önskar. Ett liv utan frihet är ett liv i bojor, en kropp som ägs av någon annan är inte min. Friheten kommer först, därefter glädjen. Jag känner båda.

The basis of your life is freedom, the purpose of your life is joy.

Hur fri är du?

Ord är makt. De flesta har hört uttrycket, ändå är det många som inte verkar förstå dess innebörd. Den som kan skriva kan formulera det dunkelt tänkta. Den som har talets gåva kan få med sig massorna, eller reta upp desamma. Ord är makt, ord är verktyg, som alltid används med ett syfte.

Med ord kan vi förstå varandra, men bara om vi vill och försöker. För ord är inte självklara, de kan misstolkas, missuppfattas och misstänkliggöras. Med ord kan vi påverka, belysa och väcka, men också dölja, försköna och förföra. Ord förmedlar känslor, ord trycker på ömma punkter. All retorik används med ett syfte, och retorik fungerar. För att se igenom retoriken måste vi inte bara förstå orden utan också den människa som uttalar dem. Och, inte minst oss själva, vi som tar emot dem.

Hjärnan lystrar till hot

Den mänskliga hjärnan lystrar mer till negativa ord än positiva. Våra känslor påverkas mer av ord som signalerar hot än ord som vill trösta. Vi behöver förstå detta om oss själva för att kunna gå bortom, gå bakom, nå innanför. Den som vill se måste ha ögonen öppna. Den som verkligen vill se måste göra det svåraste av allt – se det man inte vill se och göra sig beredd på att tvingas erkänna att man blivit lurad, att man låtit sig luras. På så sätt är retoriken dubbelt effektiv, det vi en gång instämt i håller vi också kvar vid för att slippa känna oss dumma.

Retorik – ett kraftfullt verktyg

Så varför gör jag denna reflektion just idag? Jo för att jag slås av hur stark retoriken är i dessa dagar, hur väl den används av dem som har ordet och dess spridning i sin makt. Vi matas dygnet runt med siffror och med allvarsamma miner. Med ord som död och skydd och sjukdom och katastrof. Färgen är den svarta såväl i rubriker som på kläder. Kroppsspråket är bekymrat, modfällt eller signalerar kamp. Och jag sitter här och analyserar min egen hjärnas receptivitet samtidigt som jag försöker se bakom, se den person som uttalar orden. Vem är han, vem är hon, vilken är drivkraften bakom, vad är syftet? Skala av, se med öppna ögon, lyssna med spetsade öron. Jag ställer mig frågan jag föddes med, varför?

Plötsliga omsorger

Varför är man så mån om att visa att man bryr sig när man inte brydde sig förut? Varför denna plötsliga omsorg om gamla och sjuka? En grupp som knappast stått högst upp på dagordningen tidigare. De gamla som fick undermålig mat och tvingades ligga i timtal sin egen avföring, de sjuka som nekades assistans, hjälp att komma ur sängen eller ens få luft? Sjukvårdspersonal som slet i förtvivlan. Står de nu högst upp på listan? Vadan denna omsorg? Är det någon som frågat de gamla vad de vill här och nu?

Dödligt fokus

Varför sådant ståhej kring döden? Döden inträffar varje dag, överallt och i betydligt större omfattning än den som orsakas av ett virus här och nu? Varför ska död i eller med Covid-19 förhindras ”till varje pris” som en journalist skrev, medan vi dagligdags tillåts exponeras för ämnen som orsakar en mångdubbel död i cancer? Med staternas goda minne dör årligen miljontals människor av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, svält och medicinskador. Gamla som unga, men särskilt gamla förstås. Utan att något görs, blickar som vänds bort, blundar. Men nu…varför? Ett plötsligt uppvaknade, en frälsning av godhet, eller något annat?

Frihetens pris och värde

Varför finns det plötsligt en till synes gigantisk lada med pengar för att rädda både den ena och den andra verksamheten när det tidigare har saknats pengar också till det mesta basala?

Och sist men kanske ändå störst – hur viktig är vår frihet? Hur viktig är din rörelsefrihet, din möjlighet att umgås, att mötas? Vad betyder friheten att mötas i större grupper, att delta i kulturella, politiska, religiösa evenemang, att kunna demonstrera och protestera, tillsammans? Hur mycket av din yttrandefrihet är du beredd att ge upp när censuren nu slår till inte bara genom filtret som våra vanliga medier förser oss med, utan också genom regelrätt censur i form av borttagning av information på sociala medier, på Youtube etcetera, allt under förtecknen att man vill ”motverka desinformation”? Desinformation som till exempel att C- och D-vitamin är bra för ditt immunförsvar.

Vad är du beredd att offra, varför, och för vad? Tänk dig att detta är livet. Det du lever, här och nu. Hur fri är du, i din kropp, i ditt sinne? Sådana frågor ställer jag mig idag. För mig är de viktiga.