Tips från mig till dig!

På tal om det här med att jag tar mig friheten att skriva om precis vad jag vill och dela med mig av allt som kommer i min väg (se mitt förra inlägg), nu kom jag på mig själv med att ÄNDÅ fundera på om jag verkligen skulle lägga ut det här! Någon sorts spärr slog in som stoppade mig eftersom det här inte alls har med mitt skrivande att göra, och dessutom kan det uppfattas som ”säljigt”. Alltså, hur dumt är inte det!

Jag har ett par erbjudanden som är toppenbra och som jag vet att många kan ha glädje och nytta av och så undrar jag om det verkligen är rätt att dela med mig av det?! Av rädsla för att det kan missuppfattas, inte passa in eller bli fel på något sätt. Gamla mönster poppar liksom upp, så nu får jag skärpa till mig! Här kommer därför ett par tips till dig som inte har ett dugg med mitt författande att göra utan med min och din hälsa. Du läser det precis som du vill, OM du vill.

Kostrådgivare, hormonterpaeut och lärare

För dig som kanske inte känner mig sedan tidigare, före mina bloggande författardagar, så kan jag berätta att jag arbetat som kostrådgivare och hormonterpaeut och också varit lärare i näringsfysiologi och endokrinologi. Det här tipset kan därför ses som en rest från mitt ”tidigare liv” så att säga, men likafullt aktuellt.

Jag värnar nämligen min hälsa, är mån om vad jag äter, gör vad jag kan för att hålla inflammationer borta och motverka sjukdomar av olika slag. Trots att det är ett antal år sedan jag lade kostrådgivningen på hyllan så får jag fortfarande frågor både nu och då om olika sjukdomstillstånd och hälsoparametrar, om vad man kan göra för att lindra eller förebygga. Alla näringsämnen är viktiga, men vissa har vi ofta och till mans större brist på än andra, som omega-3 till exempel.

Fettsyran omega-3

Omega-3 har så ofantligt stor betydelse för kroppen som helhet och konsekvenserna av brist kan ta sig en mängd olika uttryck. Omega-3 är A och O för att mota inflammationer, för dina luftvägar, för din koncentrationsförmåga, för din hormonbalans… Ja för det mesta om jag ska vara helt ärlig. Jag rekommenderar sällan generella tillskott eftersom vi är enskilda människor med unika behov, men omega-3 tillhör undantagen. Om du inte lever i en fiskarfamilj och äter vildfångad fet fisk var och varannan dag så har du med stor sannolikhet brist på omega-3. Följdfrågan blir då allt som oftast ”men vilken omega-3 ska man köpa då?”. Så här kommer ett tips: MorEPA. MorEPA håller hög kvalitet, och har många olika varianter av sin omega-3 beroende på var du befinner dig i livet, utifrån ditt behov helt enkelt. Du kan läsa mer om de olika varianterna på MorEPA:s sida. Och om du vill köpa så kan du använda min rabattkod, ThereseR, så får du 10% rabatt!

Fettsyran omega-7

Och när jag ändå är igång och pratar fettsyror så vill jag passa på att ge dig ännu ett tips – på havtornskapslar. Om du har bekymmer med torra slemhinnor, oavsett var i kroppen, så kan havtorn göra underverk. Havtorn är rena näringsbomberna men framförallt innehåller de gott om den lite ovanliga fettsyran omega-7, det är den som kan vara skillnaden som gör skillnaden för dina slemhinnor. Har du tillgång till egna, vildväxande eller odlade havtorn, plocka och ät, varje dag, helst året runt, så plocka och frys in! Har du inte det, eller inte orkar eller kan plocka från de stickiga buskarna, så går det finfint att köpa koncentrerad havtorn i kapslar, som här, från Mucopen. På Mucopen får du hela 30% rabatt om du använder min kod, ThereseR. Har du torra slemhinnor så kan det verkligen vara värt att prova.

Sådär, det var ett par tips från kostrådgivaren i mig! Bara för att man slutat arbeta professionellt med en viss del av sin kunskap så betyder ju inte det att kunskapen och engagemanget är borta. Jag värnar min hälsa, jag hoppas att du också gör det. För det är ju som man säger; den friske har tusen önskningar, den sjuke har bara en.

Trevlig, frisk helg på dig!

Nä, nu får det vara!

Vet du, jag är så innerligt trött på vad som anses vara professionellt, hur man ”ska” göra, vad som är rätt och vad som är fel, vad som anses ”fungera” och inte fungera. Det är profilering hit och branding dit, det är algoritmer och säljtunnlar, det är stringens och färgval, värdeord, nischande och ”vad är det du vill förmedla?” Nej, nu räcker det! Det är inte det att det är något fel med allt det där, det är bara det att jag är less på det. Det är inte jag, eller åtminstone inte jag just nu.

Jag vill inte hålla på med allt det där smarta, hur smart det än må vara. Vad jag vill förmedla? Mig! Mig och mitt, rakt av, utan filter. Och vem är jag? Ja, säg det den som kan! Ingenting och allting, det är jag det. Vissa dagar vill jag frikostigt dela med mig av hela mig, allt jag kan, allt jag tänker, känner och skriver. Andra dagar vill jag hålla allt för mig själv, gömma mig i en vrå och titta ut på spektaklet.

Hela jag

Jag vill tillåta mig att använda hela färgpaletten, inte en specifik nyans eller ton. Nej, det behöver inte se snyggt ut i min profil! Jag är jag, take it or leave it. Ibland är jag ursnygg, ibland är jag…ja herre jösses. Jag tänker inte slå knut på mig för att visa en enhetlig bild av mig, jag är ju inte särskilt enhetlig alls. Jag är ombytlig, impulsiv, ofta ordningsam, ibland rörig. Jag är en hel människa, ibland känner jag mig halv. Ibland är jag klartänkt, ibland gå det mest bara runt.

Jo, jag är klok, det vet jag. Klok som en bok. Men inte alla dagar. Vissa dagar tänker jag helt fel, känner mig bortkommen och allmänt vilse. Vissa dagar är svart den enda färgen i skalan, andra dagar är det vitt som gäller. Men oftast gillar jag färg, starka färger, alla färger. Som i naturen. Jag är som naturen, jag väljer inte bort någon färg, jag väljer alla. Alla färger, alla typsnitt. Skulle jag välja ett typsnitt oftare än något annat så beror det sannolikt mest på att jag är lat, inte på att jag egentligen tycker bättre om just det typsnittet än en massa andra.

Lusten får styra

Så, med detta sagt, jag slänger allt det där över bord! Från och med nu väljer jag att dela med mig av kloka saker och reflektioner ena stunden, för att i nästa ögonblick visa dig den fantastiska blomma jag just dök ner i med näsan före. Eller en inblick i min pågående skrivprocess, eller en musikupplevelse, eller en bild jag finner lustig, eller ett fenomen, eller…vad som helst faktiskt.

Ibland blir det på bloggen, när jag har lite längre saker att skriva, mer att berätta. Och det blir även fortsättningsvis på fredagarna, företrädesvis… Jag försöker hålla mig till det, men man vet aldrig, det kan bli fler dagar. Jag menar, idag är det ju onsdag… Ibland delar jag bara något på Facebooksidan eller på Instagram, ibland på LinkedIn och ibland, ofta eller slumpmässigt beroende på vilken ”feeling” jag har, på alla ställen, samtidigt.

Ännu större frihet

Den som vill ha stringens och snygga, enhetliga profiler får helt enkelt söka sig någon annanstans. Här är det jag som gäller, hela jag. I all min inkonsekvens och ombytlighet. Det blir helt enkelt friare, roligare och mer glädjefyllt så, för mig åtminstone…

En sån där brandingmänniska skulle säkert säga att även detta är en sorts profil…men det bryr jag mig inte (heller) om. Och skulle någon nu tycka att det är väldigt otydligt vad det är jag säljer, egentligen, så säger jag det enkelt, först och främst: mina böcker! Men också tavlor, servetter, föreläsningar, resor, hormonkurser, processledning… Ja, du ser! Så här är det med mig, det här är jag. Alltihop. Gilla läget, det gör jag.

Jag själv är inte till salu, men följer du mig på sociala medier, köper mina böcker, följer med på mina resor eller anlitar mig på något sätt, så får du garanterat en stor del av mig på köpet. 😉

Semestern – är den vad du vill och behöver?

För vissa är semester en ljuvlig tid för samvaro. Tid för familjen, tid att njuta av vänner och sällskap, tid för allt man vill göra och alla man vill träffa. Tillsammans är hela grejen. För andra skulle en sådan semester upplevas som en påtvingad samvaro. En tid med krav på umgänge, ett upplevt pressat schema och utebliven tid för ”självet”. För vissa är semester liktydigt med enskildhet och avskildhet.

Vi är olika

I en familj gäller det att lyssna på andras behov men också sina egna. Att vara lyhörd och respektfull för hur man själv och resten av familjen bäst får den SEMESTER man så väl behöver. För vad är egentligen semester? Nog är det väl mer än bara ”icke-tid på arbetet”? Semester är FRI TID och tid för återhämtning, så hur får man det? Det den ene känner som semester kan för den andre upplevas som ytterligare ett jobb. Lyhördhet är bra, att verkligen känna efter och uttala sina önskningar är en förutsättning, vi ÄR olika.

Lite av varje

Jag för min del behöver lite av varje. En del tid med enbart mannen i mitt liv, en del tid med tonårsdottern, en del tid med hela familjen, en del tid med valda delar av släkten och vänkretsen, men också tid för bara mig. Det där sista är superviktigt för mig, Jag – Mig. Jag stortrivs i mitt eget sällskap, med mina egna tankar, i mina egna andetag. Jag trivs med mig och behöver tid med mig, tid själv. Annars blir jag ingen rolig människa att leva med.

Nu har vi det rätt så enkelt i vår familj för i det här avseendet är vi ganska lika. Samvaro/enskildhet faller sig oftast naturligt, och gör det inte det så säger vi ifrån, kompromissar lite och så är saken löst. Men jag vet andra familjer där det är betydligt svårare… Där semestern snarare innebär ytterligare stress, gnag och friktion.

Allt ställs på sin spets?

Är det kanske så att semestern ställer allt på sin spets? Att semestern med all sina förväntningar och förhoppningar sätter fingret på vilka vi är, vad vi innerst inne vill, hur vi kommunicerar, hur vi egentligen lever våra liv tillsammans…? Eller är kanske de tre-fyra veckorna av ledighet rena rama drömmen som påminner oss om hur tråkig och fel ”den grå vardagen” levs?

Hur tänker du kring semester, liv och ledighet? Vill du ha mer eller mindre av semestern, mer eller mindre av vardagen? Mer eller mindre tillsammans, mer eller mindre själv?

PS. Om du upskattar tid i hängmattan med en god bok och ännu inte läst min debutroman Mata inte skuggorna så är det en fin investering i tiden med dig själv. 😉 Du hittar och köper den enklast här.

Vet du inte vad du vill?

Jag pratar och skriver ofta om våra drömmar, drömlivet vi vill och kan leva, drömmarna som den högsta potentialen. Ibland möter mina ord en viss frustration, inte hos mig, men kanske hos dig…? Skapa hit och manifestera dit, ta fasta på drömmen och lita på dig själv – men om man inte vet vad man vill då? Om den där lilla inre rösten som jag pratar om inte finns där, eller är så tyst att man omöjligen kan höra den, vad gör man då? Hur tar man reda på vad man vill?

Du vet

Jag hävdar att du vet. Du vet vad du vill, du och alla andra. Du kanske inte kan beskriva vad du ska GÖRA, eller HUR det ska gå till, men nog vet du vad du vill. Du vill vara glad, du vill vara lycklig. Du vill känna frid och frihet. Du vill känna längtan och iver, du vill utvecklas och blomstra. Du vill känna att livet är ett hanterbart äventyr, ett överflöd av upplevelser och intryck. Du vill vara omgiven av kärlek, ha fina, nära relationer, du vill ha energi i kroppen och aptit på livet. Eller har jag fel…? Jag tror inte det. Jag tror att vi alla önskar oss ungefär samma saker, vi söker samma känsla av tillfredsställelse och glädje. Det är HUR som är frågan, inte VAD.

Men hur då?

Hm, kanske du säger nu och rynkar ögonbrynen. Hur ska man komma på HUR:et då? Hur kommer man på vad som gör en glad och tillfredsställd? Om du inte vet så är det enkla svaret att man provar sig fram, livet hjälper dig. Det är i alla kontraster som livet ställer dig inför som du mejslar ut din vilja. Du VET hur du vill känna och må och du VET när du är mer eller mindre glad. Glädjen är din vägvisare! Ta din inre vägvisare på allvar, den är den bästa vän du har och den visar dig vägen till din vilja! Vet du inte när du är glad? Gör då helt enkelt mer av sånt som INTE känns fel, trist och plågsamt, sånt som känns okej. När du hittat det som känns okej är det lättare att höja ribban och söka efter det som känns bra. Efter bra kommer kul. Efter kul kommer glädje, efter glädje kommer entusiasm…

Det går

Jag tänker ibland att det här med utmattning kanske inte alls handlar om att vi gör för mycket, utan om att vi gör fel saker. Vi kanske inte alls sover för lite utan istället behöver göra mer av sånt vi tycker är roligt. Det kanske är när vi ignorerar vår passion och glädje som orken tar slut. Jag menar att om vi alltid går emot den inre vägvisaren och envist går åt fel håll, mot oss själva, så är det inte så konstigt om det blir tröttsamt. Som en evig uppförsbacke, som full broms och full gas samtidigt. När vi går emot oss själva och den glädje vi är här för att följa, kör vi slut på oss. Allting stannar, hela livet går i stå.

Men det måste inte vara så, Det GÅR att finna och följa sin egen glädje! Glädje är en känsla, tacksamhet och tillfredsställelse likaså. Om du någon gång i hela ditt liv, om än för en kort sekund, upplevt och känt glädje, så finns den där inuti dig, oavsett var du står här och nu. Den finns där för dig att ta fasta på, att påminna dig om och manifestera på nytt, i nya former och i nya upplevelser! Ta fasta på glädjen, låt den visa dig viljan och vägen. Du vet. Och du kan. Om du vill.

PS. Du som läser min blogg med behållning och vill läsa mer, följ mig på Facebook eller Instagram för närmast dagliga små reflektioner.

Hon sitter i möte…

Jag fick anledning att fundera över det här med möten nu i veckan. Ta till exempel frasen ”hon sitter i möte”, hur konstigt låter inte det, om man tänker efter. Jag menar, vad innebär det egentligen att sitta i möte? Måste man sitta eller går det bra att stå eller gå? Måste man sitta inomhus eller funkar det på en bänk i parken? Visst är det väl så att sinnebilden av att ”sitta i möte” är x antal personer runt ett konferensbord, på ett lagom neutralt kontor, med den obligatoriska kaffekoppen som ett av få attribut? Inte mycket färg i bilden heller, mest vitt och grått och kanske en gnutta blått, eller…?

Inte för att det är något fel på den typen av möten, ibland fyller de såklart sin funktion. Men denna form på möten är ju långt ifrån den enda! Ibland undrar jag faktiskt vad det egentligen är som möts vid dessa möten. Tankar, strukturer, planer, viljor, intellekt…? Är det så att vi innerst inne önskar att vi kunde låta intellektet gå på mötet så att vi kunde ägna oss åt något annat, något mer givande och meningsfullt under tiden? Om vi kunde kanske vi skulle lägga alla intellekt i en fin liten hög på bordet och låta dem snacka sig fram till svaret på vad som nu är frågan för dagen, eller…?

Mer än intellekt

Ibland är jag benägen att tro att vi totalt kapat det här begreppet möte, reducerat det till ett koncept med ganska futtig innebörd. För inte är det väl så att vi inbillar oss att riktiga möten bara är en intellektuell historia? Vi är väl inte så vilsna att vi tror att affärer, uppgörelser och processer är ett resultat av ett möte mellan intellekt?

Möten, riktiga möten, sker mellan människor. Människor av kött och blod. Människor med tankar, känslor, viljor och behov. Nog ser vi väl att de bästa mötena är de innerliga mötena, de möten som leds av en gemensam nyfikenhet och vilja att lära känna? Först därefter kan vi prata gemensam strävan, gemensamma projekt, ömsesidig nytta. Först kommer glädjen, sedan kommer nyttan. Först kommer människan, sedan de eventuella projekten.

Mänskliga möten

Jag tänker att om vi verkligen förstod det här så skulle ”de sitter i möte” betyda något helt annat än det vi vanligtvis associerar det med. Vi skulle inte begränsa oss till ett rum med fyra väggar och en automatbryggd kopp kaffe. Vi skulle inte snubbla in med andan i halsen och sträva efter att få det överstökat så fort som möjligt. Att mötas skulle få en annan, kanske mer ursprunglig, innebörd. Vi skulle mötas, på riktigt, som hela människor. Det är faktiskt möjligt. 😊