Mina böcker är relationsromaner med dragning åt feelgood. Det innebär att vad som än händer i berättelsen så kan du alltid vara säker på att det slutar bra. Mina böcker har också inslag av något som jag väljer att beteckna som magisk realism, för jag menar ... vad vore livet utan allt det där vi inte kan förklara?
Jag har hittills gett ut tre böcker. De är helt fristående från varandra, men har en sak gemensamt: de handlar alla om kärlek. Vare sig det handlar om kärleken i ett partnerskap, kärleken mellan gammal och ung, eller kärleken mellan vänner, så är min ambition att beröra och lämna dig med en varm känsla i hjärtat. Är du nyfiken på bakgrunden till berättelserna? Läs då "Författaren om boken" vid respektive bok nedan, så får du veta precis hur berättelserna och karaktärerna kom till mig.
Mata inte skuggorna kom till mig i form av en tallkotte i fontanellen. Eller rättare sagt, titeln landade i mig på det viset. En plötslig vind drog genom trädtopparna på min dagliga skogspromenad, en tallkotte lossnaroch landar rakt på mitt huvud och med den dök titeln på det som kom att bli min debutroman upp. Jag kom hem, skrev ner de tre orden, och glömde bort dem.
Det tog det flera år innan jag förstod att det var just en titel jag fått med kotten, och det dröjde ytterligare några år innan Gabriel dök upp, bokens huvudkaraktär, han som springer i skogen för att undkomma, eller omfamna, skuggorna. Och så Hanna förstås, den färgstarka som provocerar men också läker.
När de båda upptog mitt sinne visste jag att det var dags att ta tag i skrivandet, på allvar. Jag är Gabriel och Hanna evigt tacksamma för att de fick mig att göra det.
För den som lever i mörkret är skuggan en vän, Gabriel vet. I fyra år har han jagat, flytt, sprungit i sitt eget och skogens mörker för att undkomma minnena och hålla sig ovanför vattenytan. Han har tvingat sig att överleva, inte för att han velat, utan för att han är skyldig de andra det.
När han möter Hanna på sin nittonde födelsedags morgon är det färgerna som drabbar honom, sedan hon. Det är så det är med Hanna, man ser färgerna först. Hon är van vid det, van att synas, ta plats, sticka ut. Om det inte vore för hennes uppenbara intelligens skulle hon vara ett problem.
Ödet för dem samman, Gabriel och Hanna, den osynliga och den som alltid syns. Deras möte ska komma att förändra inte bara deras, utan också andra människors liv.
Ödet för dem samman, Gabriel och Hanna, den osynliga och den som alltid syns.
Deras möte ska komma att förändra inte bara deras, utan också andra människors liv.
Där haven möts utspelar sig i mitt hjärtas hem, i Skagen, på Danmarks nordspets, där Skagerrak och Kattegatt möts. Platsen inspirerade till berättelsen och boken är en kärleksförklaring till denna plats med dess fantastiska natur. Men den är innte enbart en bok om kärleken till platsen, utan också kärleken till musiken och till magin i tillvaron.
Berättelsen kom till mig i form av de brev som som inleder bokens kapitel. Jag var som bäst sysselsatt med slutförandet av Mata inte skuggorna när den brevskrivande kvinnan påkallade uppmärksamhet. När hennes brev började infiltrera texten i "Skuggorna" insåg jag att jag måste göra henne till viljes. Jag införskaffade en ny anteckningsbok, satte mig på ett kafé jag inte brukar skriva på, och där ... Där satt jag. I fyra timmar. Medan kvinnan öste ur sig sina brev, ett efter ett, och jag försökte hinna med att skriva.
När jag (hon) var klar, slog jag ihop den fulla anteckningsboken, bekräftade att jag skulle komma att skriva hennes berättelse, men att hon fick ge sig till tåls tills jag var färdig med "Skuggorna". Breven jag tecknade ner där och då är närmast ordagrant återgivna i boken. De rör mig fortfarande till tårar.
Pauline är känd för sitt mod och sitt favorituttryck ”gör-det-bara”, ändå sitter hon fast. Något håller henne och den stora drömmen, författardrömmen, tillbaka. Om hon bara visste vad …
När hon för första gången hör Jacobs röst ifrån scenen den där lördagen i april, träffar den henne som ett slag i magen. Genom cellmembranen vibrerar hans röst fram en längtan och aktiverar djupa minnen hon inte visste att hon hade. Minnena kastar henne bakåt, hans röst drar henne framåt, drömmar väcks till liv. Kraften är obeveklig.
Hon följer rösten, sin dröm och sin innersta längtan, och hon följer i spåren av en för henne ännu okänd historia. Resan för henne från hemmet i Malmö till Danmarks nordligaste spets. Till Skagens oändliga stränder och hav som möts, till platsen där både människor och föremål visar sig vara sammanflätade över tidsåldrarna.
Det sägs att liv är sammanlänkade och att vi vägleder varandra bortom tid och rum. Där haven möts är en berättelse om detta eko, om den eviga, villkorslösa kärleken. En berättelse om att känna igen, tappa bort och komma hem. Om magin som uppenbaras för den som söker.
Det sägs att liv är sammanlänkade och att vi vägleder varandra bortom tid och rum. Där haven möts är en berättelse om detta eko, om den eviga, villkorslösa kärleken.
En berättelse om att känna igen, tappa bort och komma hem. Om magin som uppenbaras för den som söker.
Aino, kära Aino. Det var hon som plötsligt stod där på sin förstutrapp och lugnt och stilla men med en oerhörd kraft krävde att få sin berättelse skriven. Jag satt vid datorn och hade väl kommit ungefär halvvägs i skrivandet av Där haven möts när en bild plötsligt dyker upp på näthinnan. En gammal kvinna vid god vigör, i tidig morgonsol. Hon knixar lite med knäna, sträcker på sig och går sedan ut barfota i det daggvåta gräset för att plocka några väl valda örter till sitt morgonte. Hennes trädgård är full av rosor av alla de slag och doften når ända hem till mig vid skrivbordet.
"Du måste skriva om mig och det jag gör", säger hon. "Det är viktigt. Inte bara för mig utan också för dig och alla andra kvinnor. Och för Annikki, glöm för tusan inte bort Annikki, med två k!"
Jag gjorde Aino till viljes, jag hade som inget val. Vad som sedan hände kunde jag inte förutspå i min vildaste fantasi. Alla kvinnor som hört av sig och berättat vad boken betytt för dem, hur den läker sår, hur den frigör gammal sorg, hur den väckt en längtan ... och fått människor att plantera rosor!
Det är något med "Rosenblad" ... med energin den bär.
Ett annat liv. Det är vad Annikki söker när hon på sin artonårsdag packar ryggsäcken, skriver ett brev till sina föräldrar och lämnar sitt hem. Hon måste bort från meningslösheten, bort från de två k:nas förbannelse, bort från alla frågor utan svar. Utan plan eller mål tar hon första bästa buss norrut. När den udda skylten dyker upp vid vägkanten kastar hon sig på stoppknappen av ren impuls, Vikkaby, med två k.
När Aino hittar Annikki sovandes i rosenträdgårdens hammock blir det en chock för dem båda. Det som börjar med en chock utvecklar sig i en riktning som den ena aldrig kunnat ana men den andra väntat på en livstid. Annikki, den unga, med sin stora ryggsäck, på väg ifrån.
Aino, den gamla, med sina unika förmågor och helande örter, i väntan på. Så olika, ändå så lika, båda på väg mot det okända. Slumpen för dem samman, eller … Är det verkligen en slump? Varför beter sig Aino och de andra människorna i byn som att Annikki är väntad? Vad finns i det låsta rummet vars nyckel alltid hänger runt Ainos hals? Vem är Aino egentligen? Och vem är egentligen Annikki?
Vilka krafter driver en människas beslut och gärningar? Vilken kraft för människor samman? Berättelsen om Aino och Annikki är en berättelse att resa bort och komma hem, om ungdom och åldrande, om livsval och livslust, om dolda förmågor och urgammal visdom. Och om rosor, massor av rosor.
Vilka krafter driver en människas beslut och gärningar? Vilken kraft för människor samman? Berättelsen om Aino och Annikki är en berättelse om att resa bort och komma hem, om ungdom och åldrande, om livsval och livslust, om dolda förmågor och urgammal visdom. Och om rosor, massor av rosor.
När du beställer direkt härifrån får du alltid ett signerat exemplar i inbundet format. Det ger varje bok en unik personlig prägel – perfekt som gåva till dig själv eller till någon du håller kär.
Mina romaner riktar sig till dig som vill förlora dig i berättelser som stannar kvar länge. Jag vill gärna visa det stora i det lilla, allt det där som hör vardagen till och som skapar tillhörighet och värme mellan människor.
Men jag vill också visa på det storslagna, det magiska, allt det där vi inte kan förklara. I bästa fall kanske mina böcker också kan skänka en gnutta hopp.
Vilken bok väcker din nyfikenhet och vilka karaktärer kommer leva kvar i dig?
