Förväntningar skapar vår verklighet

Använd din kraft välDet vi drömmer om, får vi. Det vi fasar för, får vi. Det vi förväntar oss och är övertygade om ska hända kommer sannolikt att också bli vår verklighet. För det är du, jag och vi som med våra tankar, känslor och övertygelser skapar vår verklighet. Konstigare är det inte. Varför kan vi inte förstå detta simpla när sanningen stirrar oss i ansiktet? Hur kan vi inte se att det är så det hänger samman? Det har aldrig varit tydligare än nu, så hur långt måste vi dra det här? Hur mycket elände måste vi skapa innan vi ser att det är vi själva som skapat det?

Se på Brexit, vi tar detta enkla som exempel. Storbritannien håller en folkomröstning där en majoritet säger att de vill lämna unionen EU. Konsekvensen blir bestörtning, fördömanden, oro i hela världen. Börser rasar. Valutor är i gungning. Krismöten tillkallas med krav på än det ena än det andra. Varför? Har någonting egentligen hänt? I det yttre, nej. Ingenting. Landet Storbritannien ligger kvar på sin plats i haven, människorna som befolkar ön är desamma idag som igår. Ingen har lämnat, ingen är lämnad. Ingenting har hänt i det yttre, ändå är konsekvenserna för vår verklighet stora och i vissas ögon katastrofala. Inte för det som är utan på grund av det vi förväntar oss ska bli. Och det vi förväntar oss ska bli, det blir. När dessutom så många människor, världen över, hyser samma förväntan, blir kraften enorm och det går snabbt. Våra förväntningar blir vår verklighet, omgående. Vi förväntar oss kollektivt nedgång och kaos och precis detta har vi nu fått. Omedelbart. Så stark är vår gemensamma kraft. Trots att ingenting egentligen har hänt, ingenting utom att vi tillsammans enades i vår förfäran.

När ska vi se potentialen vi besitter? När ska vi förstå att vi precis lika gärna kan önska och förvänta oss det motsatta? Om vi kollektivt lade samma kraft, tanke, känsla och förväntan på fred, kärlek, lycka och överflöd så skulle vi också skapa detta. VI SKAPAR VERKLIGHETEN. Tillsammans.

Så hur tänker du, vilken verklighet är du med och skapar? Den som är orolig, fördömer, raljerar och vill straffa genom isolering? Eller den som säger gå i frid, jag respekterar ditt beslut och ska göra allt jag kan för att det ska bli så bra som möjligt för oss båda?

Du väljer. Du väljer i ditt eget liv och du väljer i din del av det kollektiva medvetandet. Ta kontroll över dina tankar, betvinga din rädsla, se världen med kärleksfulla ögon och skapa din och vår gemensamma verklighet i medvetenhet om din delaktighet.

Din kraft är stor. Använd den väl.

Tankar om Brexit och…

Välj att vara kärlekenVissa applåderar, andra ser med förfäran på det beslut som nu britterna fattat. Är det ett beslut för Storbritannien eller mot EU? Är det ett beslut för nationell samling eller mot invandring? Åsikterna går isär, djupt isär. Inte bara i Storbritannien utan i många delar av världen.

Mitt i all turbulens tänker jag att ingenting egentligen har hänt. Ingenting är nytt som inte redan skett, på ett annat plan, på det plan där alla förändringar alltid sker först. Det vi ser nu är en manifestering av den separation som sedan länge delat människors hjärtan. Hjärtan som inte känner samhörighet, hjärtan som känner sig berövade och bedrövade, hjärtan som upplever otrygghet, rädsla och isolering. Britternas beslut i en folkomröstning… Ingenting har egentligen hänt. Utom det faktum att den separation som pågått länge nu blir synlig. Den manifesteras. Vi ser vad vi känner och vi får uppleva den verklighet vi nu skapar.

I detta känner vissa glädje, andra sorg och förfäran. Jag känner ingenting. Det som ÄR det är, det blir synligt. Allt i vår verklighet är som det ska vara, den är blott en spegling av det som redan skett. Vi människor behöver ofta se manifesteringen för att förstå vad vi skapar, för att det ska bli tydligt vart vi är på väg, vilka vi är. Först då tar vi ansvar.

Du kan också ta ansvar, här och nu. Ingen människa kan någonsin tvingas vara kvar när den vill gå. Ingen människa kan lyckas hålla samman om en annan människa väljer separation. Detta gäller också för grupper, för länder, för nationer. Du kan inte ta ansvar för någon annan men du kan ta ansvar för dig.

Du kan välja att se det som sker men inte dras med i dina känslor. Du kan välja att låta gå men lämna dörren öppen. Du kan låta någon lämna din famn men se till att behålla din hand utsträckt. Du kan välja att se och ha åsikter men inte döma. Du kan välja att i medvetenhet om världens ordning se att allt är som det ska vara, påminna dig om att det du ser blott är en spegling. Du kan välja att se separationen men inte känna sorg över den, utan istället välja glädjen i att den nu blir synlig.

Du kan välja att vara kärleken och helheten även när världen ser ut att falla samman. För det är med ditt hjärta du kan påverka, ditt hjärta. Så återigen, var den förändring du vill se. Oavsett vad du nu ser.

I denna ljuva tid…

Glad midsommarSå var det då midsommar igen, det största svenska helgfirandet efter jul. Midsommar, mitten av sommaren, ljusets högtid. Minns du vad vi firar, minns du vad det egentligen går ut på? Det handlar inte om jordgubbarna, inte om sillen, nubben eller vinet. Vi går så lätt vilse i dessa kommersialiserade måsten.

Midsommar är dagen då vi firar sommaren självt. Vi firar växtligheten och bördigheten, majar (lövar) stången och hoppas att löven skyddar åkrarna från missväxt. Vi firar Johannes Döparens Dag, vilket de flesta totalt glömt bort sedan vi flyttade midsommardagen från den 24:e juni till dagens mer flytande datum. I Danmark och Norge kanske kopplingen är tydligare då man istället firar S:t Hans dag.

Vi firar bondesamhällets brytpunkt för arbetsåret. Vid midsommar inleds nämligen årets stora ledighet som på 30-talet uppgick till hela två veckor… Idag kallar vi det industrisemester…  Om vi tar vara på våra rötter så finner vi också magin. Vi plockar blommor, binder kransar av olvon, drömmer om kärlek och plockar läkande växter till skydd mot allehanda sjukdomar. Allt detta är midsommar.

Midsommar är vår kulturs starkaste koppling till naturen, den natur vi håller så kär och kanske tar för given. Midsommar är ljuset, växtligheten, det besjälade och magiska. Detta firar vi. Tillsammans. Visst är det en fest, och visst har jordgubbarna sin plats, men minns också magin. Minns ljuset och den natur du är en del av.

Du behöver inte stressa. Du behöver inte ha så höga förväntningar. Det behöver inte blir perfekt. För allt det vi firar är redan perfekt…

Glad Midsommar!

Allt växer

SymbiosI mitt Skagen blir jag påmind om allt, precis allt. Titta på bilden här till vänster, och fundera en stund på vad det är du ser.

Jag ser en sten. Jag ser alger. Jag ser alger växa på en sten. Jag ser alger som ser ut att komma UR en sten. Är det inte fantastiskt?!

För mig är detta en påminnelse om att allt liv hänger samman. Även den hårdaste sten kan vara upphov till liv, vara en förutsättning för liv. Alla hjälps åt, alla behöver varandra, tillsammans skapar vi den skönaste livskonst.

I Skagen ser jag allt detta. Livet går långsammare här, jag är närvarande. I de hårda vindbyarna, i det blötaste regn och i den gassande sol, i det avskalade och karga – där ser jag livet. Livsupplevelsen är djupare, jag låter mig uppleva med alla sinnen samtidigt, jag förundras.

Tänk om denna intensiva livsnärvaro kunde följa med mig hem, hem till mitt vardagshem. Möjligheten finns, önskan finns, jag tränar. Dagligen. Vissa dagar lyckas jag, andra går det sämre. Men jag tränar, jag övar, det för mig framåt. Och framförallt, jag känner och är medveten om när jag förlorat den, närvaron. Jag noterar allt enklare och snabbare när jag håller på att springa ifrån, ifrån mig, ifrån livet. Då måste jag åka hem igen, hem till Skagen, till påminnelsen, till grunden och förankringen.

Men just nu, idag, är jag hemma i mitt vardagshem igen. Nypåmind, nypåfylld och fast förankrad i livet. Härifrån skapas min vackraste värld. Du är en del av den. <3

Hämta dig själv åter

ÅterhämtningVila, avkoppling, återhämtning. Visst är det väl vackra ord! Ta dem i din mun och jämför dem nu med deras motsatser; stress, jäkt och brådska. De första så mjuka i sin struktur, de andra så hårda, ogästvänliga.

I en värld och tid där stressen är mer regel än undantag blir det allt viktigare för oss med planerad vila. Vi måste avsätta tid med oss själva, tid att bara vara, vara i ro. Människans grundtillstånd är lugnet. I lugnet har vi tillgång till hela vår kloka potential, till långsiktighet, till helhetssyn, till medmänsklighet. Utan detta lugn blir världen en galen plats, en plats vi inte förstår och där vi själva går sönder.

Stressen är inte farlig, vi har kapacitet att hantera den, men bristen på återhämtning får våra system att bränna sönder. Utan återhämtningen förlorar vi så sakteliga oss själva, blir ett skal, tömt på sin människa.

Sommaren är här, se nu till att hämta hem dig själv om du sprungit för långt ifrån. Det spelar ingen roll hur du gör, bara du vet vad just du behöver för att komma tillbaka i dig själv, till din kropp, din kraft, ditt hjärta. Kanske vill du bara ligga i hängmattan och titta på fjärilarna. Kanske behöver du gräva ner fingrarna i jorden, se frön gro och plantor växa. Kanske är en stubbe i skogen din plats, eller en brygga precis sådär lagom hög så fötterna når ner i det kalla vattnet.

För mig är ett öppet hav den bästa förutsättningen. När jag tittar ut över en helt fri horisont förenas min kropp och min själ, jag blir hel. När jag är hel vaknar min kreativitet, jag vill måla, skriva, skapa. Nya tankar och idéer som legat och ruvat i de djupaste vindlingarna av min hjärna får plötsligt möjlighet att kläckas. Jag känner lust, lust att göra saker, nya saker! Och ju mer kreativ jag är, desto mer hämtar jag mig själv åter, och ju mer kreativ blir jag. Jag är i den goda spiralen, den energipåfyllande och lustfyllda. Den som gör det möjligt för mig att också dela med mig till andra, dela med mig av mig och de gåvor jag är välsignad med.

Alla människor, alla, har fantastiska gåvor. Förmågor som är ämnade att komma andra människor och världen till gagn. När vi hämtat oss själva åter ser vi dem klarare, litar på dem, omfamnar dem.

Så, vilka är dina gåvor till världen? Vad bär du i ditt hjärta? Vet du inte? Då kanske detta är sommaren då du kan utforska dem, utforska dig själv, hämta dig själv åter…