Samhörighet

SamhörighetAtt känna samhörighet är ett fundamentalt behov hos människan. Så vi söker det, överallt. I olika grupperingar, genom olika intressen, i religion, i kultur, inom idrotten och i alla andra möjliga och omöjliga konstellationer. Vi grupperar oss, vi etiketterar oss. Allt för att kunna skapa någon form av ordning i kaoset men också för att finna vår identitet och känna samhörighet med andra.

Det knepiga är att detta vårt grupperande samtidigt tenderar att föra oss längre bort från målet. Vi känner samhörighet genom ett intresse, men om intresset upphör förlorar vi också samhörigheten. Vi blir därför ofta kvar i grupper och relationer som vi för länge sedan vuxit ur. Vi stagnerar. Människor som inte delar vårt intresse känner vi ingen samhörighet med, de är annorlunda, vi och de andra. Vi söker samhörighet men får separation, när vi inkluderar den ena exkluderar vi någon annan.

Jag önskar att vi förstod det galna. Att vi förstod att känna samhörighet och att höra samman är två skilda saker. Det ena är en känsla, skapad av våra kroppar, det andra är ett faktum. Att söka samhörigheten genom våra intressen, tro och ståndpunkter, är en aktivitet där våra egon möts. Det är egots version av att bryta murar, söka samförstånd och känna samhörighet. Gott så. Men förstå också att det är något helt annat än att faktiskt höra samman, hjärtats samhörighet. Alla människor hör samman, alla människor är ett. Separationen är en illusion, trovärdig därför att våra sinnen förmedlar just den bilden.

Den som känner hjärtats samhörighet, äger en samhörighet med hela skapelsen, alla människor, allt levande. Den människa som vet att hon hör samman med alla andra människor känner också ansvar för helheten, förstår att det hon gör mot sin nästa gör hon också mot sig själv. Den som vet att hon hör samman med andra kan inte med vilje skada andra. Den som hör samman med världens alla delar, gläds med allas glädje men bär också allas lidande.

Den som hör samman är aldrig ensam men kan uppleva splittring när egot samverkar med andra egon, en känsla av att skrapa på ytan, att inte mötas i hela spektrumet, inte mötas i den äkta samvaron, i den äkta samhörigheten, i kärleken.

Antingen bär du universum i dig, på dina axlar, hela universum som en del av ditt universum. Eller också går du under av trycket från samma universum. Du ÄR universum. Du hör samman, vare sig du känner det eller inte. Du ÄR kärleken vare sig du har kontakt med den eller inte.

Själv

Själv vid min sidaAtt få vara själv, att få välja enskildheten, avskildheten, är något jag har ett stort behov av. Jag är en mycket social person, men mitt behov av att vara med bara mig är minst lika stort som mitt behov av social samvaro.

Många har svårt för enskildheten, säger att de känner sig ensamma, blir rastlösa. För mig är det snarast tvärtom. En timme, en dag, en vecka, det spelar ingen roll. Jag har aldrig upplevt mig ensam när jag valt att vara själv. I mitt själv är jag istället närmare allting annat, även andra människor. När jag är själv är jag som helast, jag är ett med allt och känner starkt min samhörighet med allt levande. Extra starkt om jag samtidigt är i fri, vild natur. Det är i enskildheten jag hämtar mitt lugn, men också min kraft, min skaparkraft. Mötet med mig själv, det äkta mötet, är för mig en förutsättning för äkta möten också utåt. Det är som att jag måste bevittna mina egna fotspår, utan att de korsas av andras. Jag måste se dem uppstå och försvinna, innan jag kan gå vidare, vidare vid min egen sida.

Så jag drar mig undan när jag känner behov av det. Som idag, idag väljer jag enskildheten igen, idag och ett par dagar framåt. Jag åker…hem, kan man säga. Hem till mitt Köpenhamn, men framförallt hem till mig själv. Det kan ju låta lite märkligt, men även en storstad kan faktiskt bjuda på just det, enskildhet. Visst kommer jag att träffa lite människor jag känner men på det stora hela väntar en helg utanför mitt vanliga fysiska rum, inne i mitt allra innersta rum. Jag  behöver det för att vara jag.

Jag önskar även dig en helg precis så som du önskar den!

Min längtan

LängtanEn djup, innerlig längtan bor i mitt bröst. En längtan som drar i mig, suger tag i mig, får mig att ta ännu ett steg. En längtan, ett oupphörligt, obönhörligt sökande. Sökandet efter det innersta. Längtan efter det äkta. Jag har funnit det i mig, jag vill möta det i dig.

Jag längtar efter vårt möte, ditt och mitt. Det äkta mötet, själarnas möte. Mötet som i filmens Avatar, trådar som inte bara snuddar vid varandra, utan flätas samman. Möten som…jag ser dig. Min längtan går bortom skalen, bortom ytan och ridåerna. Om så bara för en glimt, en sekund av…det där. Av dig. Ditt äkta jag. För det lever jag. För mötet, det äkta mötet. När kärlek möter kärlek.

Jag längtar efter det i alla möten, i dig, i dig och i dig. Att du vågar vara du i min närhet. Att jag vågar vara jag i din. Jag söker den, letar varje möjlighet, varje liten spricka i ditt skal. Jag söker orden men längtar efter det som sägs i tystnaden. Jag söker dina ögon men längtar efter din blick. Jag söker din kram men längtar efter värmen i den.

Ibland lyckas vi, för någon kort sekund står dörren på glänt, och vi möts. I blicken bortom orden, i den korta kramens innerlighet, innan dörren åter stängs. Det är de ögonblicken som är mitt liv. Mitt äkta liv. Min längtan.

Vad andra tycker

Var ingen kopiaVarför bryr dig om vad andra tycker om dig, om vad du gör och hur du lever ditt liv? Varför tror du att du måste vara på ett visst sätt för att passa in? Varför tillåter du andra människors värderingar att styra din egen syn på ditt värde? Varför tror du att andra vet bättre än du hur du ska leva ditt liv?

Du är fången, fången i ditt egos behov av bekräftelse. Fången i din egen rädsla. Fången i illusionen om separationen. Du tror att du är annorlunda. Det är du, du är unik. Ingen annan på jorden bär just nu exakt samma energinyans som du, ingen. Det finns bara du. Men vi ÄR samma energi, du och jag. Vi har bara lite olika frekvens. Hur skulle en frekvens kunna vara fel, hur skulle en del av energin kunna vara fel? Källan är ju densamma. Energin ÄR. Var inte rädd för andra, var inte rädd för dig själv. Vi är alla en del av samma energiflöde.

Var bara dig själv. Du kan aldrig lyckas lika bra med att försöka vara någon annans kopia. Att vara du är just det som är din speciella talang. Lev ut den, till fullo! Bär din frekvens med stolthet. Inta din plats med värdighet. Njut av att vara just du.

En orange dag

Orange kalejdoskopJag letade efter ett tallriksunderlägg, ett i orange färg. Med dottern vid min sida kammande igenom vi stadens butiker, vi synade dem alla in i minsta vrå. Orangea kläder, orangea gardiner, orangea handdukar, orangea tyger, orangea pennor, block och ljusstakar. Det orangea riktigt lyste emot oss, men inga bordstabletter. När vi nästan givit upp fann vi det jag sökte, i mataffären.  De bara låg där och lyste emot oss. Jakten blev lyckad och vi kunde åka hemåt med väl utfört uppdrag. (Vad jag ska ha det till kommer i ett annat inlägg framöver!)

På vägen hem såg vi flera orangea bilar, en inte helt vanlig färg på vanliga bilar kan tyckas. Och det var då det slog mig, igen. Att vi ser det vi vill se. Det vi bestämmer oss för att se, det finns plötsligt i vårt synfält. För några timmar var världen, vår värld, helt orange. Färgen dök upp precis överallt även om formen på föremålen var fel. Igår, innan jag kom på att det var en orange bordstablett jag sökte, skulle jag ha kunnat gå ed på att jag inte sett så mycket oranget i butikerna på sistone. Och absolut inget stort antal orangea bilar på vägarna. Nu är hela världen orange!

Vårt mentala fokus ger oss den värld vi söker. Det du fäster din blick vid, det du aktivt väljer att se, det blir också din verklighet. Vare sig vi talar om ett underlägg till tallriken eller om huruvida världen är full av goda eller onda människor. Den är vad du väljer att den ska vara. Du ser det du vill se.

Det fina i kråksången är att du med din blick, din energi och din önskan inte enbart ser det du vill, du skapar det också. Det du drömmer om, det du väljer, den energi du sprider, blir också din verklighet. Just nu är min orange. Och vet du vad det riktigt skojiga är? Jo, att också du, nu när du läst detta, kommer att uppleva en mer orange värld! Försök att undvika det om du kan! Försök att INTE lägga märke till allt det orangea omkring dig idag. Lycka till!

Så fungerar vi människor, så skapar vi tillsammans. Skapar allt det vi vill se.

Nu önskar  jag dig en vacker, orange fredag och en trevlig helg!