Mamma…

Du och jag, mamma

Idag är det tio år sedan du lämnade jordelivet, mamma. Tio år sedan, natten mellan den 19:e och 20:e juni, natten till midsommarafton. Det var då du släppte taget om smärtan, släppte taget om livet, släppte taget om oss som var kvar. Jag minns din sorg över att inte få följa din snart tonårige dottersons triumfer i världen, att inte få se din dotterdotter växa upp, att där och då inte kunna vara med på hennes antågande treårskalas.

Men mamma jag vet, att när hon ikväll står på friidrottsarenan med sitt spjut i handen då är det du som håller de byiga vindarna borta. Jag vet att det är du som låter solen glimma i spjutets spets, jag vet att du ser dess perfekta båge och hjälper det att flyga precis sådär lagom högt och extra långt. Jag vet att du är där och gläds med henne och med mig, att du lägger din hand på hennes kind såsom du lade handen på min.

Det må så vara att vi inte kan se dig mamma, men jag vet att du är där. Jag känner dig.

Mötet…

Jag i Malmö med ett glas utan fot…

För ett par veckor sedan var jag i Malmö ett par dagar. Ren semester, bara jag. Min bok har tagit en del på krafterna och jag kände att jag helt enkelt behövde en paus för att ladda om batterierna med miljöombyte och, som alltid för mig, musik. Jag fick ett par helt fantastiska dagar men det som faktiskt gav mig den största energipåfyllningen var det spontana mötet med två äldre tyska kvinnor…

Jag satt på en uteservering nere vid kanalen, jag, ett anteckningsblock och ett glas rosévin i sommarsolen. Efter ett tag möttes våra blickar över stolsryggarna, jag i solen längst ut på kanalkanten, de två äldre damerna i skuggan invid husväggen. Du vet, sådär som det blir ibland när man tillbringat tillräckligt lång tid på samma plats, något händer, ögonen möts och man ler igenkännande. Det brukar sluta där ungefär, men inte denna gång. Jag gick nämligen fram och sade hej.

Tre timmar senare kramade vi om varandra med rosor på kinderna, upplivade, påfyllda, lite omruskade, och tog farväl. De klev ombord på bussen hem till Tyskland igen. Tre timmar. Tre timmar av liv, av möte, mellan tre okända människor. Tre kvinnor, den ena 48 år, de andra 73 och 78. Tre timmar av samtal om männen och barnen, om liv och död, om krig och fred, sjukdom och hälsa, avund och kärlekens innersta väsen. Allt. Jag tror att vi pratade om allt. På en salig blandning av engelska, tyska och kroppsspråk.

Vi skildes åt, och i den sena eftermiddagssolen strosade jag hem till hotellet med fötterna på jorden och huvudet i himlen. Påfylld. Uppfylld. Till bredden. Min kväll fortsatte sedan i samma tecken, massor av fina möten och trevliga samtal, med musiken som fond och gemensam nämnare. Kanske var det min, vid det laget, vidöppna energi som bjöd in, vad vet jag, men vilken dag och kväll jag fick! Jag somnade i min hotellsäng med ett leende på läpparna. En hotellsäng som för övrigt visade sig vara placerad i det finaste hörnrummet på hela hotellet, utan extra kostnad. Ibland ler livet emot en, hela vägen.

Tänk vad ett litet hej kan betyda. Tänk vad ett spontant möte kan ge. Om det bara är äkta, om det bara är ärligt och nyfiket menat.

PS. I min debutroman Mata inte skuggorna, är det just ett sådant otippat möte som får liv att ändra riktning…

PS 2. När boken nu är ”på rull” hoppas jag att jag ska få lite mer tid och ork för att skriva här på bloggen också. Om möten, kärlek, hopp och liv…som jag brukar. Hoppas du fortsätter att följa, läsa och kommentera.

Ensam är inte (tillräckligt) stark

Det här med att skriva en bok är ett kapitel för sig (så oavsiktligt vitsigt det blev nu då!). Att SKRIVA boken är för mig det huvudsakliga, det stora arbetet. Mata inte skuggorna har varit mitt liv i ett års tid, ett skrivår med upp- och nergångar, tillit och tvivel, envishet och uppgivenhet, allt beroende på dagsform. Ett oavlönat år om man ser till ekonomi, den största investering jag någonsin gjort. Sedan är det bara resten kvar….

Att fysiskt producera själva boken, ge ut den, nå ut med den, hoppas att människor ska köpa den. Det mesta kan och gör jag själv, där jag inte kan tar jag självklart hjälp av andra. Det är till exempel svårt att fotografera sig själv och någon vass layoutare har jag aldrig varit, så här behöver jag ta proffs till hjälp. Men det svåraste, det allra svåraste, är ändå det där med att nå ut… Att få spridning utanför den egna innersta kretsen. Det är här jag behöver din hjälp, ensam är inte tillräckligt stark!

Att skriva och producera en bok är en stor investering i både tid och pengar, för att det alls ska gå ihop sig måste boken självklart nå sina läsare! Jag vet att många, många människor i vårt land läser och uppskattar böcker, jag måste bara nå dem. Min dröm är att skriva, jag lever den drömmen och vill fortsätta leva den. Vill du hjälpa mig på vägen? Du kan hjälpa mig på två sätt:

  1. Om du själv vill köpa och läsa boken så blir jag förstås själaglad! Och om du tänker köpa den, förköp den jättegärna! Se det lite som crowdfunding och winwin. Du får boken först av alla, lite rabatterad (10%) och jag får direkt hjälp med finansiering av tryckkostnaden (ett tryck som måste betalas i förskott). Du köper boken här i min webshop Allmytesign.com och anger kod ”förköp10” i kassan för din rabatt. Sedan garanterar jag att du får din bok i brevlådan så fort bläcket torkat! Självklart får du den också signerad. 😊
  2. Vare sig du själv köper min bok eller ej så kan du hjälpa mig genom att dela mitt förra blogginlägg (där beskrivningen av innehållet beskrivs) eller direktlänken till boken i webshopen. Dela med vänner och bekanta, vitt och brett, högt och lågt, som du vill och hur du vill. Denna länk, att få spridning och nå fram, är den svagaste i min kedja och du kan hjälpa mig att göra den urstark! Vill du hjälpa mig så dela, dela. Jag är dig evigt tacksam!

Nu ska jag fortsätta jobba på så att boken hinner komma ut under sommaren. För vad kan väl vara bättre än en bok i en hängmatta, i en stol på balkongen eller på en filt i gröngräset eller på stranden… Drömmar är till för att vävas och levas, dina och mina.😊

Nu är det dags!

Hej i sommarvärmen! Jag lovade ju att berätta vad min bok Mata inte skuggorna handlar om och man ska hålla vad man lovar så… 😊 Här och nu får du som läser min blogg ta del av baksidestexten först av alla! Varsågod, stilla din nyfikenhet.

”För den som lever i mörkret är skuggan en vän, Gabriel vet. I fyra år har han jagat, flytt, sprungit i sitt eget och skogens mörker för att undkomma minnena och hålla sig ovanför vattenytan. Han har tvingat sig att överleva, inte för att han velat, utan för att han är skyldig de andra det.

När han möter Hanna på sin nittonde födelsedags morgon är det färgerna som drabbar honom, sedan hon. Det är så det är med Hanna, man ser färgerna först. Hon är van vid det, van att synas, ta plats, sticka ut. Om det inte vore för hennes uppenbara intelligens skulle hon vara ett problem.

Ödet för dem samman, Gabriel och Hanna, den osynliga och den som alltid syns. Deras möte ska komma att förändra inte bara deras, utan också andra människors liv.”

————-

Vad säger du, är det en bok du blir nyfiken på att läsa? 😊

Mata inte skuggorna är alltså en roman om kärlek. Om kärlekens förmåga att bygga broar och riva murar, om rädslan och kraften att överbrygga den, om fördomar och att gå bakom skal och sköldar. Men det är också en roman om tunga ryggsäckar, om flykt och separation, om längtan, misstro och hopp, om system som begränsar och vad som kan frigöras när vi får hjälp att gå bortom dem. Mata inte skuggorna är en kärleksroman om att se, synas och bli sedd.

Boken är på cirka 400 sidor, i runda slängar 120 000 ord, och som du vet ger jag ut den på mitt eget förlag, TR Förlag.

Manuset är klart och ivägskickat för sättning, tryckeri är förhandlat och bokat, författarporträtten är tagna. Lanseringen närmar sig med stormsteg och jag kan knappt fatta det. Snart har jag boken i min hand och, om du vill, du också!

Du förköper den här i min webshop och får boken först av alla, i juli månad om allt går som det ska! Om du förköper här och nu hjälper du mig dessutom oerhört mycket med själva finansieringen av bokens alla kostnader. Som tack ger jag dig 10% förköpsrabatt, du anger bara koden ”förköp10” !

En bok blir till och en känsla av overklighet

Hej på dig i solen och värmen! Vilken majmånad vi haft, helt makalöst. Jag har njutit av sommaren så mycket jag bara kan, jag hoppas och tror att du gjort detsamma.

Sedan jag senast skrev här har det hänt en del må du tro! Jag har varit ”hemma” en vända till Skagen för ännu mer skrivande och nu, nu är boken nästan, nästan färdig. Det är en omgång med sista småändringar kvar, sedan är det dags för sättning och sista korrektur. Du kanske minns att romanen heter Mata inte skuggorna? Framsidan på boken ser du på bilden här till vänster. Tycker du om den? Lockar den till läsning?

Varje gång jag tittar på den känner jag mig till lika delar stolt och nervös. Nej förresten, känslan är nog inte tu- utan tredelad. En del stolt, en del nervös, en del total overklighet. Att jag verkligen skrev den! Att den tar form och materialiseras framför mina ögon, det är en sådan mäktig känsla att jag har svårt att sätta ord på den. Och vet du vad…(hör du att jag viskar?)…jag har redan påbörjat bok nummer 2! Jag kan liksom inte låta bli, men säg det inte till någon, det är hemligt än så länge. Man ska ju ta en sak i taget, säger de…

Nå, jag ville egentligen bara titta in här och visa dig framsidan på Mata inte skuggorna. Nästa gång lovar jag att ge dig en beskrivning av vad boken handlar om också. Om en vecka, jag lovar och svär.

PS. Många frågar mig när boken kommer ut. Min stora, stora förhoppning är att den ska komma under sommaren, jag gör allt jag kan för att det ska bli så. Snart kommer du att kunna förköpa den i min webshop så att du får den först av alla! Signerad självklart, om du vill. 🙂 Mer information kommer snart, om det också.