Vilken bit är du?

Om jag kom till dig och berättade att jag funnit en hel hög med pusselbitar utspridda i sanden, skulle du vara nyfiken på att se dem då? Eller skulle du svara mig att pusselläggning inte är din grej?

Om jag kom till dig några veckor senare och sade att jag hittat ännu fler bitar, flera hundra, kanske tusen, och att de faktiskt verkar höra samman, skulle du bli intresserad då? Eller skulle du skaka på huvudet och slå fast att inget pussel finns, att bitarna säkerligen hör till olika pussel.

Om jag kom till dig efter några månader för att berätta att pusslet är gigantiskt, säkert hundratusen bitar, men att vi är många som hjälps åt att leta och lägga, skulle du vilja hjälpa till då? Eller skulle du förklara för mig att ett så stort pussel inte existerar eftersom du aldrig sett det eller hört talas om det?

Om jag kom till dig och sade att ramen är klar, att hälften av alla bitar är på plats och att bilden som framträder är gräslig, hemsk och skrämmande, skulle du vilja se den då eller skulle du uppmana mig att sluta lägga pusslet?

Om jag kom till dig och sade att nu är pusslet nästan klart och att du finns med i motivet, skulle du kanske följa med mig och titta då? Eller skulle du vara säker på att jag sett fel eftersom du aldrig gått med på att finnas med i ett pussel?

Om du följde med mig, ändå, och såg den förfärliga bilden, såg din egen delaktighet, skulle du då ifrågasätta de hundra bitar som ännu inte hittats? Eller skulle du hjälpa till att leta och lägga färdigt pusslet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *