Skjut upp till morgondagen det du inte är redo för idag

Är du också en sån som skjuter upp saker, som velar inför ett beslut, som inte kommer till skott med de ”viktiga” sakerna? Bra, då har du kontakt med dig själv!

Ibland kan jag verkligen förundras över hur länge jag kan dra på vissa saker. Det kan handla om stora beslut, men också om små, till synes oviktiga, saker. Det finns ett motstånd i mig som inte min hjärna kan förklara, ett irrationellt motstånd, ett hinder som av någon outgrundlig anledning känns fullständigt oöverstigligt. Jag skulle kunna analysera det här motståndet till tidens slut, sannolikt komma fram till att det handlar om lathet, rädsla eller något annat. Men det gör jag inte, inte nu längre. För jag vet att det är helt oviktigt.

Inte redo, än

Det finns egentligen bara en enda gemensam orsak till alla prokastineringar, allt jag skjuter upp till morgondagen, nästa vecka eller nästa månad eller år – jag är inte redo. Bara så, jag är inte redo. Och jag känner det. Som ett motstånd. Och respekterar det, respekterar mig. Med vetskapen om att detta är orsaken har jag slutat anklaga mig själv för allt jag skjuter upp, istället tackar jag mig själv för lyhördheten. Den lyhördhet som innebär att jag är medveten om att jag inte är redo, och därför inte ska. Av erfarenhet vet jag nämligen precis vad som händer om jag försöker mig på något jag inte är redo för, antingen går det åt skogen eller också blir vägen kantad av motstånd precis hela tiden, så onödigt jobbigt och arbetsamt.

Plötsligt händer det

Om jag däremot väntar in mig, det, världen… så händer så småningom något intressant. Antingen dör hela grejen, jag tappar lusten helt enkelt. Då var det aldrig meningen, tänker jag. Eller också kommer det en dag då jag plötsligt känner impulsen slå till, jag gör det bara, i en handvändning. Det går hur enkelt som helst. Jag trotsar alla eventuella rädslor innan jag hinner blinka och vips så sitter jag där och konstaterar att jag GJORDE DET! Är det då lönt att tänka ”Varför väntade jag så länge?!” Nej, det är ju inte det. För hade jag gjort det innan så hade det ju inte gått lika lätt! Fattar du hur jag menar?

Så, om du är som jag, en prokastinerare, slå inte på dig själv. Tacka dig själv för lyhördheten, att du är klok, känslig och förståndig nog att vänta in dig själv. 😊

6 reaktion på “Skjut upp till morgondagen det du inte är redo för idag

  1. Carina

    Jag har också blivit sådan. Att jag skjuter upp saker. Mest små saker som gick dansande lätt förut, som jag inte ens tänkte på, just dessa känns helt omöjliga.
    Jag grubblade för mycket på detta. Nu struntar jag i det. Jag prövade att tvinga mig till att göra dessa små saker, men det tog alldeles för mycket energi, humör och gjorde mig ledsen, ibland arg.
    Nu skjuter jag upp dem till jag är redo. Lyssnar till magkänslan, bannlyser tvånget.
    Allt blir gjort, eller en del, till slut.
    Jag kan inte tvinga fram någonting, vill inte tvinga fram någonting. I denna värld som snurrar och förändrar sig i en förskräcklig fart, vill jag inte snurra med. Jag tar det lugnt, anpassar mitt liv och mina val efter det.
    Lyssnar innåt. Mår bättre.

    Svara
    1. Lena

      Wow 🤩 jag blir glad av orden att jag har kontakt med mig själv. Det är oerhört tillfredställande att vänta till den där dagen då man sätter fart och då är det ren njutning 🙏🏻

      Svara
      1. Therese

        Eller hur! Visst är det ljuvligt när det plötsligt lossnar, när man är redo och handlingskraften infinner sig. Då, när det går så lätt! 😊❤

        Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *