Min symbol för 2019

Oftast får jag ord till mig inför ett nytt år. Ord som visar min ambition, ord som ska bli mitt rättesnöre och tjäna som påminnelse om jag skulle villa bort mig i tvivlets irrgångar. I år kom det inga sådana ord. Istället envisades en bild, en symbol, med att dyka upp i mitt huvud, ordlös den rackar´n. Lite tjorvigt var det också eftersom symbolen är så värdeladdad, starkt förknippad med något helt annat och därför lätt kan leda tanken i en förutbestämd och felaktig riktning. Nå, den gav inte med sig så det var bara att ta den på allvar och fråga vad den ville.

Du ser den på bilden, ett kors. Utan Jesusfigur, men likafullt ett kors. Det tog en stund innan det landade i mig, vad korset är för mig och varför det dök upp just nu, inför mötet med och skapandet av 2019. Korset har alltså i det här avseendet ingenting med kristendom att göra för mig, men som grafiskt element visade det sig vara klockrent. Förstås. Låt mig förklara.

Ett kors består av två delar, en vertikal och en horisontell linje. Därtill, om man så vill, en knutpunkt mellan de två, en punkt som håller dem samman.

Vi börjar uppifrån, med den stående, vertikala linjen. För mig är den stående linjens riktning uppåt en symbol för tankehöjd, en intellektuell höjd, men också en ambition att tanka ner uppifrån, att se det större perspektivet och att ha ett öppet sinne.

Den stående linjens bas är för mig en fråga om djup och förankring. Att stå med fötterna på jorden, vara grundad på och i moder jord men också en påminnelse om att dra lärdom av det som varit, av historien och det som finns lagrat djupt i mitt inre. Att lita på den inre visdomen.

Den horisontella linjen är för mig bredd, en öppen famn, en ambition att omfamna helheten. Att sträcka mig längre, att tänja på mig själv till det yttersta av min förmåga för att skapa det jag vill. Att avända HELA mig, mina förmågor, talanger och kunskaper, till min egen, men också andras, nytta.

Knutpunkten mellan de båda linjerna, i bilden på den här sidan är det grönt, hjärtat. Min utgångspunkt, i allt jag gör, alltid. Hjärtat, kärleken, vägvisaren. Så självklart att ingen ytterligare förklaring behövs.

Ser du nu varför korset som symbol faktiskt var helt rätt för mig? Som en symbol för allt jag står för, för helheten, mina ambitioner, min vilja? 2019 och antagligen alla år som komma skall…

En riktig författare

Jag fick lära mig härom dagen att man visst inte räknas som författare förrän man gett ut två böcker… Till exempel har Svenska Författarförbundet det som krav för att man ens ska få ansöka om medlemskap, helt oaktat kvalitén på det som getts ut. Det är ett konstigt synsätt tycker jag. För egen del anser jag mig ha varit författare sedan födseln, det tog bara lite tid innan jag visste vad jag ville säga. Men nu är första romanen skriven och utgiven och mycket nöjd med det är jag, stolt rent av! Sedan slipas och förfinas givetvis hantverket med tiden och praktiken, men en bok är en ändå en bok och om ingen författare skrivit den så vet jag inte vem som gjort det.

Nå, nu är jag inte den som bryr mig särskilt mycket om praxis eller vad olika förstå-sig-påare tycker om saker och ting, jag är betydligt mer intresserad av mina läsares åsikter och omdömen. Men det är ändå dags för mig att göra slag i saken och bli en sådan där ”riktig” författare, det är nämligen dags att gå in i skrivbubblan och skriva bok nummer två! Jag vet att många av mina fina läsare önskar och hoppas på en fortsättning på Mata inte skuggorna, men här och nu är det inte det som vill ut.

”Kan du inte bestämma vad du vill skriva?”, undrade någon. Nej, jag kan ju inte det. Berättelser tar plats i mig, kommer någonstans ifrån som jag inte kan förklara. Jag vet bara att när färdiga scener, bilder och meningar successivt ploppar ner i mitt huvud så blir det till slut så fullt att jag inte längre har något annat val än att släppa ut alltsammans, på papper. Faktum är att när jag väl bestämde mig för att ta mitt skrivande på allvar så var det som att öppna ett fönster. Frisk luft strömmar ut och in lite som den vill numera och vilka scener den för med sig styr jag inte över.

Här och nu är det därför en helt annan berättelse som tar plats och form… Kärleken är som alltid i fokus, den stora, omvälvande, förändrande kraft som jag gjort till mitt signum att prata och skriva om, men det är nya människor, nya platser. Dock inte nya för mig, jag har levt med dem ett bra tag nu. Jag kan inte berätta så mycket än, men jag kan väl avslöja så mycket som att mitt hjärtas hem, Skagen, nu får sin rättmätiga plats också mellan bokpärmarna. Det är med andra ord en berättelse som ligger mycket nära mig själv, fantasier och drömmar varvas med vissa självbiografiska inslag. Känslosamt att skriva, det kräver en skopa mod och, som alltid, en gnutta galenskap. Jo, det krävs faktiskt en viss hybris för att ge sig i kast med en bok, en lätt galen tro på den egna förmågan som aldrig någonsin går att få bevis på, varken av sig själv eller andra, förrän efteråt. Det enda jag kan göra är att kasta mig ut. Eller in. Och som alltid, låta hjärtat visa vägen.

Jag kommer att försöka dela med mig av mina tankar här på bloggen en gång i veckan, på fredagar som det ser ut just nu. Jag hoppas att fredagar är bra bloggläsardagar för dig, kom gärna med synpunkter annars, jag kan ändra mig. ?

Du som ännu inte läst min första roman, Mata inte skuggorna, kan köpa den direkt på förlagets sida och få den signerad av mig tillsammans med ett bokmärke. Du som läst och tyckt om den, kommentera gärna här på bloggen. Och har du lust och lite tid över så vore det jättekul om du ville recensera den med några korta rader i just webshopen (samma länk som ovan, under bilden på boken) och/eller på Bokus, det kanske gör andra nyfikna och hjälper dem att bestämma sig. Är du med i någon bokcirkel eller vet andra som är, tipsa gärna. Dina ord är guld värda för mig! För det är ju trots allt så, böcker måste säljas för att en författare ska ha mat på bordet och för att nya böcker ska komma ut. Jag och mitt skrivande är helt beroende av de ringar på vattnet som din uttalade åsikt ger.

Trevlig helg på dig nu! För mig är det Skrivbubblan nästa!

PS. Följ mig gärna på mina två Instagramkonton för mer daglig inblick i mitt liv och mina tankar, ”thereserenaker” samt ”mittskagen” heter jag på IG.

Ut med det gamla, in med det nya

Så var det dags igen. Dags att utvärdera, dags att rensa, se vilka dörrar som ska stängas och fundera på vilka nya som verkar intressanta att öppna. Jag tycker om nyår, skiftet. Ofta får jag lite extra fart under årets sista dagar, driven av känslan att inte vilja ta något gammalt och tärande med mig in i det nya. Jag tömmer ryggsäcken, rensar skrivbordet, skapar mig en ren spelplan inför det nya året.

De senaste dagarna har därför varit extra intensiva hos mig. När kroppen äntligen fått processa klart och hjärtat kunde tala högt och rent så insåg jag snabbt att jag hade ett stort behov av att just stänga, avsluta, städa bort. Resultatet blev att jag nu helt sätter punkt för mitt tidigare yrkesliv genom att stänga ner den hemsida jag haft i ”alla” år, www.klokarad.se. Ingen mer kostrådgivning, inga mer hormoner. Färdigt, klart, avslutat, dörr stängd. Så skönt. Mindre skönt med den mejladress som därmed också försvinner och som jag använt för inloggningar och registreringar precis överallt… Jösses säger jag bara. Nå, vill du nå mig via mejl så är det samma mejl som finns här på bloggen, therese@thereserenaker.se. Faktum är att den här sidan som du är inne och läser på nu är huvudingången till allt som har med mig att göra. Här finns mitt skrivande, här finns min konst (ny flik i menyraden), här kan du nå mig om du vill att jag ska föreläsa eller presentera mina böcker, här finns länkar till mina resor och självklart till mitt förlag…kort sagt allt.

Jag kommer också att stänga ner min webbshop ”Allmytesign”, arbetet med det pågår. Men lugn bara lugn, jag har lagt upp en ny webbutik på min förlagssida så mina böcker finns till försäljning där istället, på samma enkla vis som tidigare, du känner igen dig. ?

Med andra ord, jag koncentrerar och fokuserar på det mitt hjärta ropar efter, mitt författande och mitt förlag. Så jag stänger de gamla dörrarna, tackar för erfarenheterna och glädjen de gav, stuvar om bland det nya som nu är påbörjat och funderar vidare på hur det ska utvecklas. Bara så enkelt. Bara så rätt.

2018 har varit ett fantastiskt år för mig då min livsdröm äntligen blev verklighet. Jag skrev och gav ut min första roman, Mata inte skuggorna, och jag startade ett eget förlag, hur coolt är inte det! Jag har lite nya tankar och idéer för förlaget som jag arbetar vidare med nästa år, mer om detta när det landat och fått form. Självklart kommer jag också att fortsätta sälja min bok och möta mina läsare, så tjoa till om du är med i en bokcirkel, bokklubb eller har kontakt med någon finfin bokhandel, jag kommer så gärna och berättar och träffar dig.

Sedan, om en vecka sisådär, när skolorna börjar och det blir lugnare på hemmafronten, då…trumvirvel…då går jag in i min skrivbubbla igen – det är dags för nästa bok! En roman även det, en kärlek större än stor, en kärlek bortom tid och rum, en handling som delvis utspelar sig i mitt Skagen… Mer än så säger jag inte. Än. Vi får se vart det tar vägen. Saker och ting ska ju finansieras på något mirakulöst sätt också, men det löser sig väl längs vägen tänker jag, hoppas jag.

Jaha, så ser det alltså ut hos mig, jag städar, rensar och öppnar de nya dörrar som hjärtat visar mig. Nu vill jag bara önska dig, ja just DIG, ett riktigt gott slut på det här året och framförallt, ett Gott Nytt 2019! Jag hoppas att vi hörs och kanske till och med ses då. ?

God Jul!

Så här dan före dopparedan finns det inte mycket annat att säga än att jag hoppas att du har dina nära och kära omkring dig, att det sista julstöket pågår under muntra former och att just dina favoriter kommer att dukas upp på matbordet imorgon. Mest av allt hoppas jag att stress är ett minne blott, att julen får vara just så lugn och fridfull och mysig som den kan vara när man gör precis som man vill. Ta hand om dig, krama om dina kära och ha en riktigt God Jul!

Kultursidan.nu skriver om Författaraftonen

Tack till Kultursidan.nu som besökte vår författarkväll på Norrköpings stadsbibliotek i tisdags och skriver om den så förtjänstfullt idag.

”– Titeln, Mata inte skuggorna, kom för mig för 10 år sedan. Jag förstod inte vad orden ville säga, berättar Therese Renåker. Sedan kom innehållet till mig flera år senare, på samma ställe i skogen där orden kom första gången.
Mata inte skuggorna heter hennes känslosamma roman där en ung ensamkommande flykting möter en egensinnig svensk flicka. Hon läser högt, med blick för detaljer.
– Jag har inte hittat på något, det har kommit till mig, berättar Therese Renåker om sitt skrivande.”

Jag är så glad över att vi har lokala eldsjälar som går på konserter, besöker gallerier, skriver om lokala författare och boksläpp, recenserar och hjälper till att sprida all den kultur som finns på nära håll. Dessa eldsjälar och ideella krafter som spelar en så stor och viktig roll i att sprida och synliggöra, de som inte enbart ser de redan stora och etablerade…

Du kan läsa hela artikeln här. Tack Kultursidan.nu! Och självklart också tack till Stadsbiblioteket och Mats Granberg som inom ramen för biblioteketes Nytryckt ställde upp med både lokal och moderator.

Här kan du också läsa den artikel som blev resultatet av en intervju som Norrköpings tidningar gjorde inför eventet.

PS. Jo, vi hade betydligt trevligare än vad just denna bild ger sken av. ? Tänk att man aldrig kan se spontant vettig och trevlig ut på bild! ?