Hur blir magkänslan min bästa vän?

En bloggläsare, Sofia, hörde av sig till mig med en fråga. ”Hur kan man bli bästa vän med sin magkänsla?” Frågan bottnade i erfarenheter av att inte lyssna på den där magkänslan, att nonchalera den, kanske höra den men inte följa den. Ofta med negativa konsekvenser som följd.

Ja varför följer vi inte den där magkänslan? Vad får oss att inte lita på den, om och om igen? Du vet känslan när man står där mitt i katastrofen och tänker ”Jag VISSTE det! Varför lyssnade jag inte…?!”. För femtielfte gången. För mig handlar det här om framförallt tre saker.

Övertron på det rationella

För det första är vi uppfostrade att lyssna till så kallat rationella argument istället för något så irrationellt som intuition. Vi ska kunna tänka ut logiska tillvägagångssätt, låta förnuft och för- och emotlistor ligga till grund för våra beslut. Som om vi människor vore rationella varelser…HA! Hur många gånger har du inte gjort sådana listor bara för att upptäcka att det finns ungefär lika mycket för som emot och det enda listorna medför är ännu större förvirring. Eller har du kanske till och med upptäckt att det är massor av punkter på för-sidan men ändå känt att hela ditt inre skriker ”Men jag vill ju inte!” Hjärnan är inte till någon större hjälp i sådana lägen, du måste lita på något annat, något större.

Insikt nummer 1: Hjärnans rationalitet ligger mycket sällan till grund för våra bästa beslut. Rationalitet är överskattat.

Tilliten till dig själv

För det andra är vi lärda, läs indoktrinerade, att söka svar utifrån, inte inifrån. Vi är lärda att lyssna på experter som vet bättre, på människor med större erfarenhet. Som om andra människor skulle veta bättre än du själv. Som om andra människor vet vad som är rätt för just dig. Det är ett utomordentligt bra sätt att få människor att gå vilse för att sedan kunna servera lämpliga, ofta status-quo-bevarande lösningar. Gör inget överiltat, sitt lugnt i båten, tänk på vad du har… Lita på mig. Eller inte. Ingen annan har gått i dina skor eller vandrat på just din väg.

Insikt nummer två: Ingen annan människa än du kommer någonsin att veta vad som är rätt för just dig. Ingen! Du har svaren inom dig, du måste helt enkelt välja att lita på dig själv först och främst. Det är ett val, något du kan bestämma dig för att göra. Men också ett val som medför ett visst ansvar, vilket för oss in på nästa del i ekvationen – ansvar och rädsla.

Det egna ansvaret

Den som följer sin magkänsla har ingen annan att skylla på om det blir galet. (Men självfallet heller ingen annan att tacka när det blir bra.) Min erfarenhet är att många inte är beredda att axla det ansvaret, det är ju så mycket lättare att lägga det i knät på någon annan. ”Han sade ju…”, ”Jag skulle inte ha lyssnat på henne…” Att följa sin magkänsla kräver ett ansvar, ett ansvar som också utmanar många rädslor. När våra hjärnor inte kan förklara vårt beslut, inte rationellt föra fram argument för valet, ja då protesterar den och med protesten följer rädslan som ska hindra oss, få oss att komma på ”bättre tankar”. Jag kallar det hjärnspöken.

Insikt nummer tre: Du måste bestämma dig för att äga ditt liv och ta ansvar för dina val, det finns ingen väg runt det.

Välj rätt ord

När jag tänker närmare på saken så inser jag också att ordet magkänsla egentligen inte är helt rätt. För mig är magkänslan nämligen ingen känsla, den är så mycket större än så och faktiskt också betydligt mindre ”laddad”. Magkänslan är en inre vägledare som säger ja eller nej, INNAN hjärnan rör till det hela och känslorna kopplar på. Det är därför vi så ofta utbrister ”Jag VISSTE det!”. Efteråt. Inte säger vi ”Jag kände det!”? Möjligen ”Jag kände det på mig” eller ”Jag anade att”, men det är bara förminskande omskrivningar av den där första vägledningen, vetskapen.

Ord har betydelse, de påverkar hur vi ser på saker, vilket värde vi lägger i det hela. Kanske är det klokt att byta ut ordet magkänsla mot intuition för att ge den en något större dignitet? Smaka på orden, magkänsla – intuition, välj det som känns bäst i din mun, det som känns mest seriöst och har störst tyngd. Eller hitta på ett helt annat ord som ännu bättre beskriver vad det handlar om!

Valet är ditt

Så, för att sammanfatta, vad gör man för att lyssna, lita på och följa sin magkänsla, göra den till sin bästa vän? För mig handlar det om att förstå att jag själv är min allra bästa vän… Jag och ingen annan. Att ta avstamp i denna insikt och träna mig i att fånga upp signalen i dess första, renaste linda. Att sedan följa den… ja det är egentligen bara ett val. Ett val baserat på vetskapen om att jag vet bäst vad som är bäst för mig.

Jag väljer att lita på mig själv och ta fullt ansvar för de beslut jag fattar. Den som följer sin magkänsla följer också sitt hjärta. Den som följer sitt hjärta gå aldrig vilse. Så ser jag på det. Hur tänker du?

PS. Har du likt Sofia frågor eller tankar som du vill att jag ska tänka kring, resonera och skriva lite om? Berätta, jag tänker mycket om mycket och vill gärna veta vad du går och ruvar på. 😊

Välkommen 2020!

Om 2019 var ett jaså-år så har jag desto större förhoppningar på 2020 och ett helt nytt decennium! Jag tänker att jag skriver min önskelista här, eller ska jag kanske säga beställningslista, så kanske det blir lite mer ordning på verkställigheten.

Och nej, jag tänker inte försöka detaljstyra eller planera, jag varken vill eller behöver det. Jag vet ju att så fort min önskan är formulerad är universum redan igång med produktionen. Sedan är det upp till mig att vara tillgänglig för att ta emot leveransen! Så, här kommer beställningen, i presens, för ordningens skull.

Mitt 2020 om jag får bestämma, och det får jag ju 😉 :

2020 är året då mitt skrivande tar fart på allvar. Jag kommer ut med min andra roman, Där haven möts. Den är precis så vacker och berörande som jag önskade att den skulle bli och landar i läsarnas hjärtan som den mjukaste omfamning. Nu kan jag börja skriva på roman nummer tre.

2020 är året då jag får ett större förlag i ryggen, ett förlag som jag trivs med och som gillar mig och det jag gör. Tillsammans växer vi och når ut med mina böcker till oändligt många läsare.

2020 år året då jag får lön för mödan och pengarna äntligen rullar in.

2020 är året då problemet med min höft får sin lösning på allra bästa sätt. Jag kan gå obehindrat, vandra smärtfritt och uthålligt på strand och klitt hemma i Skagen och annorstädes.

2020 är året då vi fortsätter vara friska och krya, hela familjen, ett år då kraften och energin finns inom oss och används på allra bästa sätt. Oss till glädje och andra till gagn.

2020 är ett underbart proppen-ur-år! Ett år utan begränsningar, med ett fritt flöde, där glädjen är ledstjärnan och friheten utgångspunkten.

De öppna armarna, mottagandet, på bilden, är min känsla för året. Ringen är min mentala bild , en vision, en symbol, ett materiellt mål, välj vilket du vill. Jag såg ringen i Köpenhamn, hos en guldsmed som gör dem på beställning. När pengarna rullar in står en sådan högt på min inköpslista! Inte en exakt likadan, den är för stor för mina långa, smala fingrar, men en variant därav. Självklart i ädlaste metall. Självklart med ädla stenar. Självklart med min trollslända på. Sländan som är mitt signum. Trollsländan som påminner mig om det långa, förberedande larvstadiet, om den njutbara vägen och nuets betydelse. Hon som står för hoppet och tilliten, hon som får mig att njuta maximalt av den korta, men ack så ljuvliga tiden med fladdrande vingar i solen.

Välkommen 2020, jag tar emot dig med öppna armar!

Hej då 2019!

Jag vet inte hur det är för dig, men jag tycker personligen att det känns ganska skönt att ta farväl av det här året. 2019 har för mig varit något av ett mellanår. Inte direkt dåligt men heller inte särskilt bra, lite jaså-feeling sådär.

Åtskilliga månader som gick till spillo då jag ödslade bort tid och kraft på en person och ett projekt som jag med facit i hand borde tackat nej till från början, eller åtminstone hoppat av betydligt tidigare. Hjälparen i mig är lite för stor ibland. Precis som min lojala sida som kan hålla fast vid ett löfte in absurdum med bortslösad tid och onödigt förbrukad energi som följd. Lägg därtill en trasig höft som begränsat tillvaron och orsakat mycket smärta… Nej, 2019 har inte varit något storslaget år för min del.

Ljuspunkter

Men självklart har det funnits ljuspunkter. Jag har fyllt 50 år och maken och jag firade silverbröllop. Samtliga familjemedlemmar har varit friska och krya, något jag är evigt tacksam för! (Höften, ja det är ett slitage som måste åtgärdas.) Höjdpunkter har funnits i musikupplevelserna och med vännerna, såväl gamla som nytillkomna. Jag har fina minnen av möten med läsare och böcker, och alla de resenärer som följde med på vår harmoniresa till Kreta. Jag är också innerligt tacksam för mina resor till Skagen där jag ankrat mig, hämtat kraft och kreativiteten flödat fritt. Och självklart är jag glad för de texter som åstadkommits, även om jag önskar att jag hunnit mer och längre.

Så visst har det hänt en massa bra saker under året, det är bara det att rörelsen framåt begränsats av diverse släpankare som tagit ner farten och gjort resan ganska obekväm, för att inte säga smärtsam. Det får vara slut på sådana tyngder nu. Jag säger därför Farväl 2019, jag kommer inte att sakna dig. Och välkommen 2020, dig har jag stora förhoppningar om! (Mer om 2020 kommer den 1/1.)

Våga vägra julstress

Julstress, vilket märkligt ord det är. Hur är det möjligt att vi stressar oss halvtokiga inför en ledighet som alltigenom handlar om kärlek? Kanske beror det på en massa måsten som vi inbillar oss att vi har, eller krav vi tror att vi måste leva upp till. Själv vägrar jag stress inför jul, tokvägrar. Och jag gör vad som krävs för att just jag, just den här tiden, ska klara av att bara vara precis den jag vill vara, det vill säga lugn och glad och allmänt livsbejakande. Jag flyr fältet.

Vägen dit

Jo, jag behöver faktiskt det, fly fältet. Inte fältet i termer av mitt hem utan det fält som omger mig, även kallat samhället. Jag flyr ifrån andras stress som annars har en tendens att påverka även mig, flyr ifrån den kommers och hysteri som jag tycker präglar den här tiden. Stressen som nästan går att ta på i överfulla varuhus, irritationen i alla köer, allt som ska hinnas med, bråttom, bråttom. Det är som att vi gör en massa saker utan att själva ha valt, gör för att vi ärvt en tradition eller ett beteende. Jag vägrar. Det är helt enkelt inte värt det om det inte är glädjefyllt också på vägen fram till julafton.

Så jag flyr, flyr det svenska och åker till det danska. Vi kom hit i förrgår, maken och jag. Till gemytet och hygget. I mitt Köpenhamn. Jag upplever inte samma hysteri här, inte på långa vägar. Nog för att det handlas och fixas här också, men stämningen är en annan. Det verkar finnas tid på något sätt, tid för varandra, tid att stanna till och småprata, tid att hålla upp en dörr. Jag gillar det.

Vi väljer

När jag kommer hem är jag som vaccinerad mot stressen, orkar stå emot. Jag kan fortsätta välja min jul, vår jul. Så som vi vill ha den. Vi väljer aktivt maten vi vill äta, vågar vägra köttbullar och prinskorv om vi inte vill ha just det, vågar skippa Kalle Anka om vi inte vill titta för nostalgins skull. Jag kan till och med ta en sväng på stan dagarna före julafton, bara för att strö leenden omkring mig till alla sönderstressade. Jultraditionen är inte helig för mig, men lugnet är. Jag gör vad jag behöver göra för att behålla det.

Tiden innan tillbringar jag alltså några vaccinerande, lugna, mysiga, dagar i Danmark. Själva julafton firar vi helt enkelt på vårt sätt, med dem vi vill fira, så som vill fira, bara så enkelt. Och gudomligt skönt. Om du här och nu upplever stress inför jul så föreslår jag att du tar dig en stor funderare. Vad beror din stress på, egentligen? Vad vill du, egentligen? Kanske går inte årets jul att påverka särskilt mycket, löften kanske måste hållas, men nästa jul… Nästa jul kan faktiskt bli precis som du vill.