Skit i det!

Det är lätt att tänka positivt när allt är positivt, det är en större utmaning när omständigheterna är sämre. När allt känns motigt och du betraktar din situation med något som mest liknar ömklighet, då är det inte alltid så lätt att ta emot goda råd, hur välmenande de än är. Eller ens kunna tro på huvudet-på-sned-omtänksamhetens ”det ordnar sig nog ska du se”. Erkänn, visst har du väl någon gång trängt undan impulsen att trycka ner positivismen i halsen på den överpositiva människan framför dig?

Så skit i det

Jag har kommit fram till en enda sak som fungerar i det här tillståndet – att skita i det. Jo, faktiskt. Om du känner det där negativa stråket, de mörka tankarna, hopplöshetens snara, skit i det. Gör något annat, tänk på något annat, lura dig själv till att tro att det bara är inbillning alltsammans. Det brukar funka, för det mesta. Det är dessutom det bästa sättet, enligt mig, att inte få ännu mer av det där eländet du dras med.

Att skita i vissa saker ger åtminstone mig styrkan tillbaka, det lättar i energin och problemet förminskas. Faktum är att det ibland är bättre att även undvika de där positiva människorna som du nästan blir arg på, de där som lockar fram en offerreaktion som du någonstans i egots vindlingar trots allt gärna bejakar. Och de negativa människorna, de som vill hålla dig kvar och få bekräftat både ditt och sitt eget elände, ja dem gör du definitivt bäst i att sky som pesten.

Naturen bara är

När mina omständigheter är…oönskade, är naturen min bästa vän. Naturen bara är. Den ger mig ro, bekräftar min frihet och min känsla av delaktighet i något större. Naturen stänger av min hjärna, mitt ego, om jag låter den göra det. Helst i enskildhet, bara jag och naturen. För mig är havet allra bäst, den fria horisonten. För någon annan kanske det är skogen, eller ängen, eller berget, det saknar betydelse. Bara det är fri natur och en oändligt hög himmel ovanför huvudet.

Det går

Svårast, tror jag, är när kroppen har ont. När smärta är en del av rörelsen eller vilan, när kroppen och därmed egot ständigt gör sig påmint. Att i detta läge bryta mönstret, inte tänka på det som gör ont, inte bekräfta det, inte skapa mer av det…det kräver sin människa. Men det går! Det går. Det går att skita i smärtan och behålla fokus på det smärtfria som skapas i samma ögonblick. Det går. Det ska gå. Det går. Det gick. Gå ut min själ och gläd dig vid… <3

Nästa bok – Där haven möts

Ja då var det bestämt, nu kan jag berätta! Nästa bok, som kommer ut våren 2020, kommer att heta “Där haven möts”. Ni som känner mig och följer mig här på bloggen kan nog räkna ut var inspirationen till den titeln kommer ifrån…😉

Boken kommer att utspela sig delvis i mitt andra hem, Skagen, delvis i min födelse-och uppväxtstad, Malmö. Vid havet, eller haven, de hav som skiljer men också för samman. Haven som jag älskar. Både de hav som vi kan blicka ut över och de hav vi har inom oss. När de möts uppstår ren magi.

Inre och yttre hav

Med “Där haven möts” hoppas jag kunna gestalta detta mötets magi. Magin som går bortom både tid och rum, magin som uppstår i mötet mellan de yttre och de inre haven och i mötet mellan olika människors hav. Hav som förenar och renar, hav som spolar bort och sveper med. De salta tårarnas hav, hav som är kärlekens hav. Dit vill jag ta dig med. Jag kan bara hoppas att jag lyckas.

Så jag kastar mig ut i det kreativa havet med huvudet före, dyker ner i virvlarna utan flytväst, utan livboj. Det går aldrig att veta hur långt man kommer, jag kan bara lita till vetskapen om att jag kan flyta och simma, att havet är min vän och att det bär mig. Även denna gång.

De intar mig

Där haven möts. Jag smakar ännu en gång på titeln som formulerade sig för flera år sedan. Den som legat och mognat och pockat på och som nu rymmer en handling jag bara nätt och jämt kan greppa. Människorna finns där, de har så smått börjat gestalta sig och fördjupar sina personligheter för varje mening, men ännu är de lite diffusa i kanterna. Jag ger dem tid, låter dem beskriva sig själva. De lever med mig hela tiden även om jag kanske inte skriver en enda rad. Det är så det fungerar för mig, de intar mig snarare än att jag skapar dem. Lika märkligt varje gång.

Ännu kan jag inte dela med mig av varken handlingen eller människorna, de är för sköra, för sårbara, kanske till och med lite rädda för mig och för dig som läsare. Men en sak vet jag, de kommer från havet, och de för frisk luft med sig. Följ med mig på resan så lovar jag att berätta mer om dem, när de är redo för det och tillåter det. Jag hoppas du är lika nyfiken som jag!

PS. Och du som ännu inte läst min första roman Mata inte skuggorna hittar den här på förlagets sida. Där kan du också läsa lite mer om mig, vägen till mitt författarskap och varför jag valt att starta ett eget förlag för mig och mina böcker.

Nu har jag gjort det igen!

Jag måste berätta… Jag fick ett ryck! Igen. Ett sånt där Therese-ryck som alltid överraskar mig själv minst lika mycket som omgivningen. 😊

Mitt skrivande har legat på is ett tag eftersom jag varit, och är, upptagen med annat. Dels hjälper jag till som redaktör för och språkgranskare av en annan författares bok, dels behöver jag sälja den bok jag har gett ut, Mata inte skuggorna, och skapa verksamhet i förlaget.

Hjälpa andra bokdrömmare

Jag tänker att när jag nu själv gjort den här bok- och författarresan vill jag också kunna hjälpa andra med bokdrömmar att förverkliga sina. Jag håller därför även på att ta fram en kurs med fokus på att förvandla sitt manus till färdig bok. TR Förlag ÄR ju förlaget för oss som tror på drömmar och kan jag hjälpa fler med förverkligandet så är det ju all möda värt! Mitt i alltihop har jag dessutom tagit fram en självstudiekurs om hormoner som ligger online, detta för att min kunskap i det ämnet inte ska falla bort utan istället komma så många som möjligt till del. Ja du ser,  jag har en del att stå i.

Nästa bok

MEN, mitt skrivande… Jag saknar det. Och igår insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar det! När jag konfronterade mig själv insåg jag att det kändes som att energin och meningen och syftet med alltsammans höll på att gå förlorat för mig i allt detta andra. Så galet, så olikt mig. Jag behövde ett beslut. Jag behövde en plan. Så, nu är beslut fattat!

Min nästa bok kommer ut den 19/5 2020! ISBN-nummer är inhämtat, layoutare kontaktad, den tänkta framsidesbilden framplockad, och titeln är spikad! Bara sådär. Inom loppet av 30 min var det klart. Nu ska jag bara skriva boken också… Du kanske tycker det låter som lång tid, ett år framåt, men jag kan lova att det verkligen inte är det, tvärtom. Jag har ju som sagt annat att göra också, och det är en himlans massa skrivande som ska göras, och sedan hela produktionen på det, det tar tid.

I flödet

Men vet du vad det bästa är? Energin är tillbaka! Lusten och glädjen kom tillbaka i samma sekund som jag fattade titelbeslutet och spikade datumet. Även energin för allt annat jag håller på med. Tänk så enkelt det är bara man lyssnar på sig själv, tar sig själv och känslorna på allvar och tar ett steg i rätt riktning! När man tar emot det som står för dörren utan att egentligen veta hur i herrans namn det ska gå till, när man bestämmer sig för att det löser sig under resans gång.

Nu tar jag emot det, alltihop. Allt det jag längtat efter, alla önskningar som jag bunkrat upp i universum. Nu står dörrarna på vid gavel, flödet flödar och livet leker igen. Ljuvliga liv, underbara skapande!

Just det, du kanske vill veta titeln på bok nummer två? Det berättar jag i fredagens blogg. Kanske gläntar jag då också LITE på dörren till den tänkta handlingen. Kanske. 😉

Det oönskade är också önskvärt

Du kanske inte alltid vet vad du vill, men du vet oftast vad du inte vill…

Tänk så lätt det är att fördöma allt vi inte tycker om, allt vi bedömer som negativt, allt vi vill undvika och inte vill ha. Ändå är det i just detta icke-önskade vi formar vår egen vilja. I kontrasterna ryms viljan, i kontrasterna utkristalliseras vårt innersta fokus. Det är just genom att se och erkänna det du inte vill som du finner klarhet i det du faktiskt VILL.

Ta hjälp av kontrasten, se allt det där icke-önskade i vitögat, men stanna inte där. När du sett, flytta då din blick i motsatt riktning, bort från det oönskade till dess motsats. I det motsatta finns det du faktiskt önskar. Hylla kontrasterna, känn tacksamhet över motsatserna, över speglingen som hjälper dig att se din faktiska vilja, din önskan, din dröm.

Världen är inte negativ eller positiv, skeendena är inte bra eller dåliga, allting ÄR. Genom att se, erkänna, acceptera och sedan fokusera på det DU VILL skapar du mer av allt det du vill ha, se, göra och uppleva. Du är ingen passiv betraktare av skeendena, du är med och skapar dem. Du har den kraften, du använder den varje dag, välj att använda den rätt.

Ta fasta på din längtan, ta avstamp i ditt hopp – använd din livsenergi, samla den, fokusera den, och skapa allt du VILL. Skapa. Allt. Du. Vill.

Vem gömmer du dig för?

Du gömmer dig för världen bakom sköldar och masker. Du hoppas att ingen ska se ditt rätta jag, ditt fula jag, de sidor ditt ego har stämplat som dåliga. Du kanske gömmer dig bakom det pompösa och uppblåsta, eller bakom självkritik, offerkoftor och anklagelser – oavsett är det ditt ego du skyltar med. Men vem är det du gömmer dig för egentligen? Är det verkligen världen där utanför eller är det kanske för dig själv…?

Ingen människa är född att se ner på sig själv. Ingen människa är född att förminska, förlöjliga eller förtära sig själv. Du är hel, du är ljus, du är kärlek och du är vacker. Allt annat är en lömsk bild som fötts och skapats av ditt ego som ett skydd för dig mot dig, en missriktad kraft som håller dig borta från dig själv. Ett ego som lever på offret, ett ego som växer av nedvärderingen, som frodas av självföraktet, och som räds DIG mest av allt eftersom det är DU som har kraften och makten att besegra det. Det är du som bestämmer.

Du är större än det största ego

Ditt ego är inte du. Ditt ego är tankar, en produkt av din hjärna och dess tolkning av andras kommentarer. Men ditt ego. Är. Inte. Du. Och du vet det, ditt ego vet det också. Det är därför det skaver och gör så ont när du säger nedvärderande, icke kärleksfulla saker till dig själv om dig själv. Det skaver längst där inne, för längst där inne finns du och du vet att ditt egos ord inte är sanna. Du vet att de är en dimridå som läggs ut för att gömma ditt sanna jag, allt det vackra som är du men som ditt ego motarbetar för allt vad det är värt. Om du varit i ditt egos våld länge kan det till och med kännas helt naturligt att upprepa allt det negativa eftersom det föder och göder ditt ego ytterligare, men det blir inte mer sant för det.

Du är kärleken

Våga se dig själv i hela din prakt. Våga se dig i spegeln, bakom egots masker, naket och sant. Se bortom dina tankar om dig själv, det är bara tankar, egots tankar. De är inte du. Du min vän är så mycket större än det största ego! Du är kärleken, den rena och sanna. Våga se dig själv som den du faktiskt är, kärleken, det största.

Med denna lilla självkärleksuppmaning önskar jag dig en Glad och kärleksfull Påsk!

PS. Och om du nu skulle ha en massa tid över och känna för att beställa en bok så går det bra att beställa Mata inte skuggorna av mig när som helst, jag skickar alltid, alla dagar.

PS 2. Och om du känner för att klicka hem en hormonkurs med en massa kunskap om dina hormoner så är självstudiekursen alltid öppen, dygnet runt.

PS 3. Och om du nu i påsk skulle se en hare lägga små bruna ägg… Ät dem inte! Det är INTE choklad! 😉