Om bara alla gjorde som de blev tillsagda

Har du känt den där impulsen att vilja tala om för folk att de missköter sig, gör fel, är egoistiska och oansvariga? Känt lusten att hytta med näven och säga dem ett sanningens ord, uppmana dem att följa reglerna? De där som inte förstår bättre, de där som inte bryr sig om andra på samma sätt som du gör? Visst skulle det kännas lite skönt ändå?

Hur skulle det kännas om jag gav dig rätten att göra just det? Om du faktiskt fick uppdraget? Jag skulle kunna ge dig en badge på bröstfickan eller ett band runt armen som visade att du hade rätt att tillrättavisa, kanske till och med bestraffa? Hur skulle det kännas om jag sedan berömde dig för ditt digra, uthålliga arbete, sade att du var duktig som upprätthöll ordningen, kanske rent av gav dig en belöning eller en förmån som tack? Om du skötte ditt uppdrag riktigt väl skulle jag kanske ge dig ett ännu bättre, mer välbetalt, med ännu större befogenheter, skulle du tycka om det?

Vad skulle sedan hända om det osannolika inträffade och det så småningom visade sig att det var de där olydiga som hade rätt och du som hade fel, vad skulle det då göra dig till?

Vilken bit är du?

Om jag kom till dig och berättade att jag funnit en hel hög med pusselbitar utspridda i sanden, skulle du vara nyfiken på att se dem då? Eller skulle du svara mig att pusselläggning inte är din grej?

Om jag kom till dig några veckor senare och sade att jag hittat ännu fler bitar, flera hundra, kanske tusen, och att de faktiskt verkar höra samman, skulle du bli intresserad då? Eller skulle du skaka på huvudet och slå fast att inget pussel finns, att bitarna säkerligen hör till olika pussel.

Om jag kom till dig efter några månader för att berätta att pusslet är gigantiskt, säkert hundratusen bitar, men att vi är många som hjälps åt att leta och lägga, skulle du vilja hjälpa till då? Eller skulle du förklara för mig att ett så stort pussel inte existerar eftersom du aldrig sett det eller hört talas om det?

Om jag kom till dig och sade att ramen är klar, att hälften av alla bitar är på plats och att bilden som framträder är gräslig, hemsk och skrämmande, skulle du vilja se den då eller skulle du uppmana mig att sluta lägga pusslet?

Om jag kom till dig och sade att nu är pusslet nästan klart och att du finns med i motivet, skulle du kanske följa med mig och titta då? Eller skulle du vara säker på att jag sett fel eftersom du aldrig gått med på att finnas med i ett pussel?

Om du följde med mig, ändå, och såg den förfärliga bilden, såg din egen delaktighet, skulle du då ifrågasätta de hundra bitar som ännu inte hittats? Eller skulle du hjälpa till att leta och lägga färdigt pusslet?

Finbesök

Nu är jag här igen! Du kanske undrade vart jag tog vägen efter hemkomsten från Belgien? Det blev lite tyst från mitt håll, inga ord, inga bilder… Den simpla anledningen är att det sista som hände innan vi lämnade hotellet i Gent var att min telefon, tillika kamera, försökte dränka sig i toaletten.

Nå, försöket misslyckades, telefonen fiskades upp men har inte varit sig lik sedan dess. Den värsta krisen är över, den har återfått kontakten med sig själv och skärmen, kameran funkar och den kan kommunicera med omvärlden. MEN, den kan till exempel inte redigera bilder på IG och värst av allt, inte göra mellanslag när jag skriver… Du förstår problemet.

Rehabilitering

Jag håller alla tummar att den repar sig även från dessa små men irriterande skador. Telefonen fortsätter, liksom jag, med sin rehabilitering. Till skillnad från mobilen slipper jag dock tillbringa mina dagar i en burk med risgryn. Istället njuter jag av sol och sommar, gör flitigt min sjukgymnastik och går mina kryckpromenader. Styrkan och stabiliteten i höfterna byggs upp mer för varje dag, jag orkar gå allt längre och jag haltar inte en millignutt! Inte har jag ont heller, inte i höfter, inte i knän, inte i rygg. ? Livet återkommer, cell för cell, muskel för muskel.

Igår fick jag den finaste bekräftelsen, den bästa uppmuntran och det vackraste välkomnandet när den vackraste trollslända flög in genom den öppna dörren och satte sig bredvid mig i trappen när jag gjorde mina trappövningar. Hon satt kvar hela tiden och hejade på mig, jag fick till och med fota av henne utan minsta protest. Vi småpratade lite mer och jag började fundera på hur jag skulle kunna få ut henne igen utan att skada de ömtåliga vingarna. Men så kom jag på… Jag tackade helt enkelt för besöket och sade att hon var fri att flyga igen. Hon fladdrade till med vingarna, sade farväl och flög ut samma väg som hon kom in. Livets magi.

Jag återkommer lite mer regelbundet när min förlängda arm Telefonen återhämtat sig. Till dess, låt oss njuta av sommaren och livet!

Nytt försök!

Så var det då äntligen dags! Eller, äntligen kanske inte är helt rätt ord, känslorna är onekligen blandade. Men det är alltså dags för operation av mina höfter. Om allt går i lås den här gången opereras jag på onsdag, den 3 juni, i Belgien. Ni som följer mig minns kanske mitt tidigare försök till Sydafrika då jag fick hoppa av flygplanet i sista sekund när ett visst virus lamslog världen. Nu blir det operation av samma läkare men på hans hemmaplan i Belgien, en speciallösning, ”custom made”.

Alla som opererat en höft vet att det är en ganska stor procedur, och jag ska operera två, samtidigt.  Så snälla du, tänk på mig på onsdag och dagarna efter! Håll alla tummar att operationen blir så lyckad som jag hoppas, att läkningen går fortare än fort och att jag får mitt aktiva, rörliga, smärtfria liv tillbaka. Be också en bön eller två om att flyg och alla andra transporter går som de ska, att coronaskräpet håller sig borta från mig (och testerna!) och att jag förhoppningsvis får se något mer av Ghent än insidan av sjukhuset!

Jag blir borta ett par veckor (får ju inte flyga hem förrän allting med och i kroppen är under kontroll), så det blir inget bloggande på ett tag, men jag lovar att rapportera lite på Facebook om möjlighet finns.

Flyget går imorgon måndag, håll tummarna…

PS.Du som undrar varför jag åker utomlands för att operera höfterna kan läsa lite mer här.

Min bok är som en örtkryddad fisk- eller kycklingrätt med mycket chili!

Förstå känslan när en läsare hör av sig och skriver så här under läsningen av ens debutroman:

”Läser just nu din underbara bok Mata inte skuggorna. Så bra så jag ransonerar bara för att den inte ska ta slut för fort…

…Måste bara berätta att när jag läser t ex Torgny Lindgren, Sara Lidman m fl så får jag en känsla av en god välbalanserad maträtt. Torgny L är en riktigt mustig köttgryta osv och när jag läser dig är det en fantastisk örtkryddad fisk- eller kycklingrätt. Hur man nu kan få de känslan när det gäller böcker…

…Det är verkligen inte alla som kan skriva och förstå hur viktigt språket är. Det spelar ingen roll om man har en bra story men saknar språkets underbara nyanser. Den gåvan har du…

…Nu har jag läst ut din bok Mata inte skuggorna som jag fick känslan av örtkryddad kyckling- eller fiskrätt av och ibland härligt mycket chili. Tusen tack för den läsupplevelsen. Hoppas mycket på fler böcker av dig. Kram.”

Förstå hur glad jag blir, och stolt! Tänk bara att hamna i samma mening som Torgny Lindgren och Sara Lidman! Man kan bli snudd på mallig. Tack Karin för dina smakrika ord och att du återkopplade till mig, det är otroligt mycket värt. Jag sparar dem i minnets kammare, att ta fram i de stunder av tvivel som då och då drabbar varje författare.

Till dig som läst eller vill läsa

Jag är så innerligt glad för varenda en av er mina läsare, jag vill att ni ska veta det, varendaste en! Det sägs att man skriver för att man har något att säga, något att berätta, och det är givetvis sant. Men jag skriver också för att bli läst! Ingen lagar väl mat om den inte ska ätas, för att hänga på Karins matassociationer. Så tack igen för att ni läser, för att ni låter er beröras och hör av er och berättar!

Om du ännu inte läst min första roman så finns den att köpa här, direkt av mig, då får du snabbast, signerad och med mitt personliga bokmärke. Men det går givetvis också bra att köpa den på Bokus eller låna den på biblioteket (om biblioteket inte har den hemma så be att de tar hem den).

PS. Jag kommer inom kort att göra ett nytt försök att operera mina höfter, så vill du köpa boken (av mig eller Bokus) gör det gärna denna vecka. Sedan är jag borta några veckor och har svårt att leverera… För den som undrar, Bokus har alltså inget eget lager så när du beställer av dem, beställer de av mig, jag skickar till dem, de skickar till dig… En liten omväg kan man tycka.