Nu är jag på väg, igen!

Idag är det fredag och jag är på väg till Mjöbäck. Du har förmodligen ingen aning om var Mjöbäck ligger men det ligger alltså en dryg timmes bilfärd sydost om Göteborg. Slut på dagens geografilektion. Så varför ska jag dit? Jo för att jag blev tillfrågad och inbjuden av en mycket driftig och fantastiskt trevlig kvinna till att hålla en längre föreläsning om hormoner.

Carina Lundin, som även driver Café Tostatorpet om somrarna, tyckte att hon och kvinnorna i omgivningen behövde få lite mer kunskap om allt som hormonerna gör och ställer till med. Så det ska jag prata om en stor del av dagen imorgon! Om klimakteriet, vad det egentligen är, vad alla symtom beror på, hur det egentligen är menat att funka och vad man själv kan göra. Men det blir inte bara klimakterieprat, vi har fem timmar på oss så det kommer hinnas med en hel massa annat också om hormoner och hälsa, liv och leverne. Och trevligt ska vi ha! Så ser min lördag ut, jag ser verkligen fram emot den. Jag ger ju inte så många föreläsningar och kurser längre, men när jag väl gör det så är det jättekul! Jag tycker om att träffa nya människor och dela med mig av min kunskap, lärarrollen är liksom ingjuten i min kropp.

Vägen framåt

Så varför fortsätter jag då inte på den banan? Varför fortsätter jag inte åka land och rike kring och hålla föreläsningar och kurser, om hormoner och hälsa och stress och allt annat som jag har kunskap om och tycker är roligt? Jo, för att jag har något ännu viktigare som pockar på, mitt författarskap. Lika lätt som jag alltid haft för att prova nya saker och vandra nya vägar, lika svårt har jag för att splittra mig och hålla kvar i gammalt och färdigt. När det är dags att byta måste jag släppa taget och gå. Jag kan göra små tillbakablickar ibland, när människor, likt Carina, ber mig och det passar in i min kalender. Jag njuter varje sekund av det men sedan måste jag upp igen, på min väg framåt. Och nu har jag ju faktiskt kommit en bra bit på min nya väg!

Där haven möts

Min debutroman Mata inte skuggorna kom ut för ganska precis ett år sedan. På söndag morgon lämnar jag Mjöbäck, sätter mig i bilen till Göteborg och kör ombord på färjan till Jylland och mitt älskade skrivmecka, Skagen. Som jag längtat må du tro! Det var ett helt år sedan jag var där senast, det är på tok för länge. Men om bara ett par dygn är jag där igen, i mitt hemma, för att njuta på ett sätt jag inte ens kan finna ord för. Och för att skriva på vad som blir min andra roman, Där haven möts. En roman om stor kärlek bortom tiden och genom rummet, en roman som utspelar sig delvis i Skagen, delvis i min födelsestad Malmö. En bok om öden och samhörighet, om livets och universums förmåga att föra människor samman. En roman om drömmar, förverkligande och livsvägar. Och så en gnutta magi. Eftersom livet är magiskt.

Jag ser fram emot en underbar skrivvecka och kommer sannolikt även dela en hel del bilder från mitt Skagen på både Instagram (”thereserenaker” och ”mittskagen”) och på Facebook. Följ mig gärna där också. 😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *