Nej, världen håller inte på att gå under

Jag är trött på dem nu, domedagsprofeterna och dystopierna. Jag är genomless på allt prat om planetens kollaps, rapporter om allehanda katastrofer, allt som är fel. Vad är det med oss människor? Varför ska det vara så jämrans svårt att fokusera på det som är BRA, allt vi gör RÄTT, alla de framsteg som görs varenda dag?

Vill vi verkligen förmedla till våra barn att loppet är så gott som kört? Att det är KRIS, panik och bråttom och att katastrofen står för dörren? Ska barn behöva ha klimatångest och bli deprimerade för att det lilla de själva gör inte förslår något? Ska barn äta sig sjuka för att de knappt vågar äta alls av rädsla för att äta fel och förstöra både sig själva, djuren och miljön? Är det vettigt att barn växer upp i tron att människan är ond, att andra människor utgör ett hot?

Sluta, säger jag. Sluta bara.

Låt oss ta fasta på det goda

Låt oss rikta blickarna åt andra hållet. Låt oss förmedla allt det goda som görs varje dag, alla tekniska landvinningar, alla positiva framsteg. Låt oss hylla våra insikter, vår vakna förståelse, vår kreativa förmåga att lösa allt som kommer i vår väg. Låt oss se det goda i människor, vår omtanke om de svagare, kärleken inuti och emellan.

Att fokusera på det goda är INTE att sticka huvudet i sanden. Att se kärleken, sprida den, vara den, leva den, är att sticka upp huvudet ovanför sanden. Låt oss våga det, låt oss tillåta oss att ta fasta på det goda som ÄR och allt det fina vi skapar. Låt barnen växa upp i trygg förvissning om att vi kan fixa allt. Låt dem förstå att allt går att ordna, att allt som är trasigt kan lagas. Hopp är inte naivitet. Hopp är kraft, tillit, förvissning och förmåga. Vi kan, och vi vill, och vi ska. Med kärlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *