I mellanrummet

Mellanrum. Mellanslag. Slag mellan ord. En avgränsning och en sammanlänkning. Endast punkten sätter punkt. Jag sitter här och funderar på de där mellanslagen, på tomrummet mellan det betydelsebärande. I det talade språket ryms en och annan andhämtning i mellanrummen, men också det vi kallar tajming. Den där pausen som gör att vissa kan berätta en historia med finess eller ett skämt följt av skratt, medan andra misslyckas totalt. I det skrivna språket, mellanslag, punkter och kommatecken. Så små och var för sig helt utan mening, men som del av en mening helt oumbärliga. Som utrymmet mellan noterna, som pausen mellan tonerna – utan dem ingen musik. Om balansen mellan saknas, disharmoni.

Ur mellanrummet föds orden

Jag söker den där harmonin. Den där balansen mellan de betydelsebärande orden och mellanslagen som ramar in dem. Rytmen. I ett språk. I mitt språk. Ibland infinner den sig med enkelhet, andra gånger dansar vi i otakt. Då låter jag musiken tystna. Låter det bli knäpp…tyst. Låter mellanslagen breda ut sig. Och där, i tystnaden, mitt i mellanrummet, hör jag den så småningom. Melodin. Orden som flödar ut ur mellanrummen. Orden som tar plats och fyller ut. Som när stjärnor tänds på himlavalvet, en och en, snabbare och snabbare. För att till sist svämma över hela den mörka natthimlen, ett glittrande hav ovanför våra huvuden. Men alltid, alltid, med mellanrummen kvar. För vad vore väl alla stjärnor utan en himmel att fästa dem i?

Jag värnar mellanslagen, jag väntar i tomrummet, jag låter orden ta plats när jag hör musiken i utrymmet mellan dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *