I Coronans skugga – en annan reflektion

Höj blicken

När jag betraktar ”Coronakrisen” och våra mänskliga beteenden med kommunikatörens ögon (ja, jag är kommunikationsvetare i min grundprofession) gör jag en del andra reflektioner än de som rör själva viruset och dess förlopp.

Jag tänker på hur lätt det var att få oss att avsäga oss mänskliga fri- och rättigheter. Ja, jag skriver det i imperfekt för detta är inte en spekulation eller något siande om framtiden, detta har redan hänt. Jag tänker på med vilken enkelhet vi åsidosatte grundlagar som i sig själva utgör fundamentet för vår demokrati. Vi protesterade inte det minsta, faktum är att vi bad om det.

Vi krävde det

När våra politiker förbjöd folksamlingar med mer än 500 personer och därmed upphävde mötesfriheten, var vi ännu duktigare och ställde självmant in besöken också hos massören och frisören, slutade fika och äta på kvarterskrogen. När samma politiker ville vänta med att stänga våra gränser var det vi som krävde att få vår rörelsefrihet begränsad. Först mot andra länder, nu också inom landet. När åldersgruppen 70+ ombads hålla sig inomhus hejade vi på, av omtanke. När de friska i samma åldersgrupp vägrar finna sig i begränsningen är det vi som hytter med näven, pekar finger och talar om egoism. Av omtanke om samma grupp som uppenbarligen inte vet sitt eget bästa.

Är det befogade åtgärder? Jag vet inte. Men är vi medvetna om vad vi gör? Är vi medvetna om vilken bok vi skriver eller vilken handbok vi följer? Den med minsta historiekunskap kan med enkelhet se hur allt skulle kunna fortlöpa. Förtroendeförskjutning då verkliga experter inom aktuella områden misstros medan andra experter som har folkets förtroende i helt andra frågor uttalar sig och hyllas för att det ”talar om hur det verkligen är”? Osäkerhet kring vems ärenden media och journalister går? Krav på censur och inskränkningar i yttrandefriheten för att säkerställa ett korrekt informationsflöde och undvika desinformation? Militär och polisiär närvaro för att säkra att regler följs?

Demokratin är bräcklig

Virus är en sak, jag har inte den expertkunskapen och ska låta vara osagt vad som är bäst att göra i det avseendet. Men jag är kommunikatör, och jag kan omöjligen undgå att se hur lätt vi åsidosatte våra fri -och rättigheter, med vilken självklarhet vi förutsätter att de ges tillbaka, och på vilken bräcklig grund vår demokrati vilar. Det räckte med (rädsla för) ett virus… Vi får innerligt hoppas och tro att någon annan, större, agenda inte finns, för OM den funnes, ja då vore vi på väg rakt ner i ett hål vi själva grävt och vi skulle sitta där och säga att vi inte förstod vad som hände.

Jag väljer dock en positiv syn på situationen här och nu. Jag tänker att allt är okej, att allt är som det ska vara och att vi i och med det som  händer nu får alla möjligheter att ompröva, analysera och fundera för framtiden. Om inte annat lär det finnas uppslag till forskning om både det ena och det andra när detta är över…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *