Fy tusan vad jag är bra!

Får man säga så? Får man skrika ut över hustaken hur bra man är på sitt jobb, bra på det man gör? JA, det får man! Känslan som infinner sig när man på djupet inser att man är riktigt bra på något är helt underbar.

Igår satt jag med huvudet begravt i textbearbetning av en bok jag är redaktör för. Jag muttrade lite, bråkade mycket, strök, klottrade och trixade, och så plötsligt slog det mig – jag är ju skitbra på det här! Jo, jag är faktiskt det. Jag är skitbra på att reda ut ordtrassel och få ordning på meningsbyggnadssnurr.

Naturlig fallenhet

Det är inte det att det sker utan ansträngning, absolut inte, det är mer att det faller sig naturligt för mig. Jag VET i kroppen hur det ska vara, det känns helt enkelt rätt eller fel utan att jag behöver tokanalysera varför. Och jag litar på min känsla till hundra procent för jag VET, min kropp vet.

Igår insåg jag fullt ut vilken gåva det är! Har det betydelse att jag läst hyllmeter efter hyllmeter med böcker under hela min uppväxt och fortsatt att göra det? Ja, givetvis. Men det är inte hela förklaringen. Redan i bokslukaråldern, tonåren i mitt fall, reagerade jag på texter. Hur de flöt, hur de berörde, rytmer och missljud. Jag har den liksom i mig, ordmelodin.

Hjälpa andra

Nu inser jag dessutom att jag faktiskt har en förmåga inte bara att själv skriva, utan också en fallenhet för att snappa upp andras melodier, eller andras röster om du så vill. Jag är en hejare på att fånga in och bevara det språk som är ditt och samtidigt förädla det. Hur märkligt och stort är inte det, vilken gåva! En gåva jag kan dela med mig av, en gåva som kan hjälpa andra. Kanske är det så med alla sanna gåvor, att de alltid på något sätt också kommer andra till del?

Känns det som att mina ord är för stora? De ÄR stora, för mig i alla fall. Jag skriver detta enbart för att dela min glädje och för att, om möjligt, inspirera dig till att söka och finna DIN gåva. Det är nämligen min fasta övertygelse att vi alla är begåvade på ett eller annat eller många sätt. Vi har fått OLIKA gåvor med oss in i detta liv och det är ju det som är det storslagna. Tänk vilken värld vi kan skapa om alla människor tar fasta på sina förmågor och delar sina sanna gåvor med varandra. Vilken kraft, vilken energi!

Men hur finner man sin gåva, undrar du kanske? Mitt enkla svar är att man släpper motståndet. Följ hjärtat, gå med lusten och glädjen. Bara så.

En reaktion på “Fy tusan vad jag är bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *