Förvänta dig enbart gott

Ibland är det lätt att hålla sig för skratt. Jag skulle kunna skriva om det, om hur lätt det inte är att hålla humöret uppe när ryggen rasat ihop. Igen. Men jag gör inte det, för det hjälper liksom inte att älta skräpet. Istället väljer jag att fokusera på allt det hela, allt det friska, allt det vackra. Augusti sjunger på sista versen men ser ut att avgå med flaggan i topp. Det påstås att vi ska få en extra liten släng av sommar, sol och värme så här på sluttampen! Ingen kunde vara gladare för det än jag. 😊

Tillbaka från framtiden

Jag blir alltid lite vemodig när hösten kan anas i luften. Även om jag älskar september (en av mina två favoritmånader, maj är den andra), så känns den kommande hösten och vintern alltid evighetslång. När vi nu får en extra sommardos så känns det lite mer hanterbart, åtminstone för stunden. Och det är ju i stunden vi lever… Jag måste påminna mig om det ibland. Om att hämta tillbaka mig själv från framtiden. Det är så lätt att dra iväg dit, i förväg, med alla planer och drömmar, all vilja och längtan. Inget fel med drömmar och planer, inte alls, men konsten är att förvalta dem här och nu, även med en kropp som medverkar högst motvilligt.

Sådd och förväntan

För det är ju faktiskt nu, precis just nu, som allt det där småskaliga och storslagna skapas. Genom att plantera fröet NU och se fram emot att få se det gro, växa och slutligen bära frukt. Kanske imorgon, kanske nästa år, det spelar mindre roll. Först plantering, sedan positiv förväntan. Just det där med positiv förväntan, det är allt den bästa av matjordar, oavsett frösort. Tilltro och tillit till det lilla fröets kraft och inneboende styrka. Tålamod för den tid som behövs. Gödning och omsorger utan att skynda på eller kräva något mer. Bara låta allt ha sin gång och njuta av det som komma skall. Det är sann livskonst det. Vilken tur att vi alla har fått möjligheten att vara livskonstnärer…!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *