Det stormar i skrivarlyan

Du kanske undrar hur det går med mitt skrivande? Alltså med nästa bok, Där haven möts. Saken är den att jag är mitt inne i en oerhört frustrerande del av processen. Ett sånt där kritiskt läge då man har god lust att kasta in handduken. Ett läge då jag tvivlar på allt, undrar vad tusan jag håller på med och inte har en aning om hur jag ska orka bringa ordning i kaoset. Just där är jag, precis nu.

Jag skriver om, stuvar om, fogar ihop och tar isär. Försöker helt enkelt hitta den tråd som jag vet finns där men som trasslat in sig i någon annan. Jag ifrågasätter, provar nytt, förkastar och försöker igen. Utan tillfredsställande resultat. Det skulle vara så lätt att bara ge upp, men det går ju inte. Berättelsen vill bli berättad, och det finns absolut ingen annan än jag som kan berätta den eftersom den finns i mig, i mitt huvud, i min kropp och själ.

Så jag kämpar på, nystar upp, repar nytt mod och prövar mitt tålamod för femtielfte gången. Om du, mot förmodan, skulle undra varför jag är lite frånvarande för tillfället, så vet du nu… Här och nu finns det stora likheter mellan Skagens stormar och de vågor som bryts i mitt inre. Håll tummarna att himlen klarnar och lugnet lägger sig snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *