Jag sitter här och funderar på hur det är att leva i en relation som präglas av kontroll. Vi har alla hört eller läst vittnesmålen, de som beskriver ett tillstånd av konstant rädsla för att göra fel och bli straffad för felen, den medföljande skulden och skammen.
Så funderar jag vidare, vad innebär egentligen kontroll över en annan människa, vad är det man kontrollerar? Jag tänker att den som vill ha allomfattande kontroll måste skaffa sig kontroll över inte bara den andres handlingar utan också dennes ord och tankar. Rädsla, straff och inskränkningar av rörelsefriheten är bra grundverktyg, men för att den andre ska acceptera och finna sig i det hela måste de alla användas i kärlekens och omtankens namn. Med stegvis upptrappning.
Det är nu min tanke far vidare. Är det möjligt att skaffa sig samma allomfattande kontroll över en hel befolkning, med hjälp av samma verktyg? Kan man påstå sig värna och skydda och samtidigt skapa rädsla hos alla människor samtidigt? Kan man i omtankens namn få människor att frivilligt eller genom förbud ändra sina handlingar och begränsa sitt rörelsemönster? Kan man censurera det fria ordet och få folket att acceptera det eftersom det görs för att skydda dem mot felaktigheter? Kan man uppta och styra allas tankar i en riktning genom att fylla alla medier med samma budskap, om och om igen, dygnet runt, månad ut och månad in?
Kan man kontrollera alla människors handlingar, ord och tankar? Nej, inte alla, aldrig alla. Men många, ibland tillräckligt många.