Så var det dags igen. Dags att utvärdera, dags att rensa, se vilka dörrar som ska stängas och fundera på vilka nya som verkar intressanta att öppna. Jag tycker om nyår, skiftet. Ofta får jag lite extra fart under årets sista dagar, driven av känslan att inte vilja ta något gammalt och tärande med mig in i det nya. Jag tömmer ryggsäcken, rensar skrivbordet, skapar mig en ren spelplan inför det nya året.

De senaste dagarna har därför varit extra intensiva hos mig. När kroppen äntligen fått processa klart och hjärtat kunde tala högt och rent så insåg jag snabbt att jag hade ett stort behov av att just stänga, avsluta, städa bort. Resultatet blev att jag nu helt sätter punkt för mitt tidigare yrkesliv genom att stänga ner den hemsida jag haft i ”alla” år, www.klokarad.se. Ingen mer kostrådgivning, inga mer hormoner. Färdigt, klart, avslutat, dörr stängd. Så skönt. Mindre skönt med den mejladress som därmed också försvinner och som jag använt för inloggningar och registreringar precis överallt… Jösses säger jag bara. Nå, vill du nå mig via mejl så är det samma mejl som finns här på bloggen, therese@thereserenaker.se. Faktum är att den här sidan som du är inne och läser på nu är huvudingången till allt som har med mig att göra. Här finns mitt skrivande, här finns min konst (ny flik i menyraden), här kan du nå mig om du vill att jag ska föreläsa eller presentera mina böcker, här finns länkar till mina resor och självklart till mitt förlag…kort sagt allt.

Jag kommer också att stänga ner min webbshop ”Allmytesign”, arbetet med det pågår. Men lugn bara lugn, jag har lagt upp en ny webbutik på min förlagssida så mina böcker finns till försäljning där istället, på samma enkla vis som tidigare, du känner igen dig. ?

Med andra ord, jag koncentrerar och fokuserar på det mitt hjärta ropar efter, mitt författande och mitt förlag. Så jag stänger de gamla dörrarna, tackar för erfarenheterna och glädjen de gav, stuvar om bland det nya som nu är påbörjat och funderar vidare på hur det ska utvecklas. Bara så enkelt. Bara så rätt.

2018 har varit ett fantastiskt år för mig då min livsdröm äntligen blev verklighet. Jag skrev och gav ut min första roman, Mata inte skuggorna, och jag startade ett eget förlag, hur coolt är inte det! Jag har lite nya tankar och idéer för förlaget som jag arbetar vidare med nästa år, mer om detta när det landat och fått form. Självklart kommer jag också att fortsätta sälja min bok och möta mina läsare, så tjoa till om du är med i en bokcirkel, bokklubb eller har kontakt med någon finfin bokhandel, jag kommer så gärna och berättar och träffar dig.

Sedan, om en vecka sisådär, när skolorna börjar och det blir lugnare på hemmafronten, då…trumvirvel…då går jag in i min skrivbubbla igen – det är dags för nästa bok! En roman även det, en kärlek större än stor, en kärlek bortom tid och rum, en handling som delvis utspelar sig i mitt Skagen… Mer än så säger jag inte. Än. Vi får se vart det tar vägen. Saker och ting ska ju finansieras på något mirakulöst sätt också, men det löser sig väl längs vägen tänker jag, hoppas jag.

Jaha, så ser det alltså ut hos mig, jag städar, rensar och öppnar de nya dörrar som hjärtat visar mig. Nu vill jag bara önska dig, ja just DIG, ett riktigt gott slut på det här året och framförallt, ett Gott Nytt 2019! Jag hoppas att vi hörs och kanske till och med ses då. ?

Jag sitter här denna gråmulna måndag och funderar på det här med Varför, frågan varför i allmänhet och mitt varför i synnerhet. Varför vill jag skriva, varför har jag alltid velat det, varför har jag valt att (äntligen) bli författare? Frågan borde ju vara enkel att svara på, kan man tycka. Och nog går det att svara enkelt med uttryck som att jag alltid vetat, att det måste ligga nedärvt i mitt DNA, att det är mitt öde, att det är roligt… Men det är inte hela sanningen, bara en gnutta av den, en spegling eller en skärva. Orsaken till att jag skriver är inte så…självfokuserad… som man kan tro. Jag skriver inte enbart för att det är lustfyllt för mig, jag skriver inte för att göra mig ett namn eller se mitt namn på en bok (även om det förstås är hur roligt som helst!). Jag skriver inte heller för att få priser eller erkännelser, inte för att bli ihågkommen eller citerad. Jag skriver för att jag tror på drömmar.

På riktigt. Jag skriver för att jag tror på mina egna drömmar, på dina och våra drömmar. Jag tror på att allt är möjligt, att allt går att åstadkomma, att vi alla har de förmågor som krävs för att just våra drömmar ska kunna förverkligas. Jag tror också på möten, möten som en förutsättning för både inspiration och hjälpande händer. Jag skriver för att jag vill att människor och drömmar ska mötas, att världar ska mötas, stötas och blötas. Jag skriver för att din hand ska greppa någon annans, för att din blick ska möta en annans.  Jag skriver för att jag vill att vi ska SE varandra, förstå varandra, hjälpa varandra, älska varandra. I nöd och lust. Villkorslöst.

Detta är mitt varför, och mitt därför. Jag skriver för att jag tror att ord kan påverka, för att ord kan bryta igenom intellektets barriärer och nå hjärtat, filterlöst. För att vi med orden kan mötas, spegla oss i varandra, prövas mot och med varandra. I gränslandet mellan dröm och verklighet, där hoppet lever och allt är möjligt. Där, i orden, möts vi.

Min debutroman heter Mata inte skuggorna, en bok där möten verkligen står i fokus… Både mellan människor och världar. Läs mer på förlagets sida