Kategoriarkiv: Tilliten o Hoppet

Världen är varm

Vi ojar, vi förfasar oss, vi tittar på världshändelserna och vet inte vilken av alla skämskuddar vi ska välja. Det är så lätt att fastna i svärtan, så lätt att haka fast i den tragik som är synlig för våra nakna ögon. Så lätt att tro att världen är lika frostigt iskall som isen på sjöarna. Ändå säger jag dig, världen har aldrig varit varmare.

Nej, jag pratar inte om klimatet och den globala uppvärmningen. Jag pratar om den kraft som inte syns men som verkar och tar allt större plats för varje dag. Känner du den inte? Motkraften, den goda kraft som går emot galenskapen. Den kraft som säger, stopp, hit men inte längre, det har gått för långt. Urkraften. Moder Jords kraft. Din och min kraft.

Se inte resterna av det gamla som nu vittrar sönder, känn kraften i motrörelsen, den goda kraft som växer sig allt starkare. Mänsklighetens sanna kraft, hjärtats, omsorgens, livets kraft. Det stora som händer just nu sker under ytan, är ännu inte manifesterat, är ännu inte fullt synligt. Men den växer, och den skapar. Tappa inte sugen, förlora inte hoppet, välj var du lägger ditt fokus. På det synliga gamla, eller det osynliga nya, det som kommer att bli.

Likt en vulkan bubblar den upp från vårt inre, urkraften, den urkraft som skapat hela härligheten. Det goda kommer alltid att vinna, det goda är det vi ÄR. Oavsett grad av sinnesförvirring vilar den goda kraften i den vagga som är vår. Den har vilat länge, bidat sin tid, väntat på oss, väntat på vår utveckling och mognad. Nu har den börjat ge sig till känna, i de små skalven, i de enande krafterna.

Jag söker mig till den fasta grunden, känner tilliten till att det jag upplever bortom det kylslagna sinnet är den verklighet som är på väg att ta form. Världen är varm! Energin som vaknar är den varma, den goda, den som enar och förenar. Se den, känn den, möjliggör för den att manifesteras genom dig. Välj ditt fokus, var den framtid du vill se.

Att inte veta

Att inte veta vad som komma skall, att inte veta hur morgondagen ser ut, innebär för många ett stort obehag. Ovetskapen väcker rädsla och otrygghet, ovetskapen skapar oro. För mig är det precis tvärtom.

För mig är ovetskapen ett vitt ark, ett oskrivet blad. För mig är det oskrivna bladet ingen oro utan en enda stor, välsignad möjlighet. En obrukad, oplanerad morgondag innebär att jag kan vara öppen för allt som kommer emot mig, jag är fri att tacka ja eller tacka nej, till allt. Jag är också fri att själv skapa, att drömma och låta mina drömmar söka sin form.

Jag är inte bara fri att leka med tanken, jag är fri att också verkställa. Jag kan låta mig föras fram av livsflödet, följa med, dras med, åka med. Jag kan låta flödet flöda, ta intryck, samla kraft, ge och ta på samma gång. Går det för fort söker jag mig mot strand, hämtar andan, för att sedan släppa taget när jag åter är redo. Men att hålla fast, hårdare och hårdare, stå emot själva livsflödet, nej, det kan jag inte, vill jag inte.

Jag älskar att vara i de virvlande strömmarna, flyta med som en kork på vågorna. Jag älskar kraften det ger mig, energin och glädjen. Jag älskar allt det nya, smakerna jag aldrig smakat, dofterna jag aldrig doftat, se det jag aldrig tidigare sett. Får jag sedan tänka en tanke jag aldrig förut tänkt, inse något litet, förstå något större, då är flödet av gudomlig art.

Så för mig är avslut inte något sorgligt. Avslut betyder början på något nytt. Jag är tacksam för det som varit, det jag lärt, det jag delat med de människor jag mött. Och jag ser ivrigt fram emot allt fantastiskt som väntar bakom nästa dörr och knut. Att inte veta är underbart!

Vårt samhälle vilar på tillit

TillitVet du om att vi svenskar är det mest tillitsfulla folket i världen? 80% av oss tycker att folk i allmänhet är att lita på, även människor vi aldrig tidigare träffat. Tilliten är en av vårt samhälles mest grundläggande värderingar. Det är något att vara stolt över, stolt och tacksam.

Att kunna känna förtroende för sina medmänniskor är fundamentalt för utvecklingen. Människor som litar på varandra kan lägga kraft på samarbete istället för på att skydda sig mot att bli lurade och förda bakom ljuset. Mellanmänsklig tillit är en oerhört viktig grundsten i samhällsbygget och en förutsättning för produktivt och effektivt samarbete.

Att inte känna tillit är å andra sidan en bromskloss. De som påstår att den tillit vi känner för människor vi inte tidigare träffat, människor vi inte känner, skulle vara naiv, utgör stora bromskrafter för utvecklingen. På alla plan. Den som påstår sig värna och främja utvecklingen av företag, organisationer och samhälle, och samtidigt inte känner tillit till sina medmänniskor, bör nog ta sig en djuplodande titt på den egna etiken. Behandla andra människor som du själv vill bli behandlad, vill du att andra ska lita på dig, måste du också visa dem din tillit.

Medmänsklig tillit är en förutsättning, något vi måste värna. Brist på tillit bottnar i rädsla. Rädslan är individuell men kan, om den får fäste, också förenas i en kollektiv identitet. Vi som är rädda, vi som ”vet att människor inte är att lita på”, ”vi som blivit brända tillräckligt många gånger”, ”vi som ser nyktert på tillvaron”, ”vi som är realister”, ”vi som inte har något emot invandrare men…”.

Det är ingen slump att SD ligger i botten på tillitsligan med endast 62% tillit. Brist på tillit är en av grunderna för främlingsfientlighet. Brist på tillit tar sin avspark i brist på grundtrygghet. Rädslan är dess rot och fäste.

Jag är glad och stolt över att tillhöra den ”naiva” och tillitsfulla kultur som genomsyrar vårt samhälle, som är ett fundament starkare än något annat. Jag kommer att fortsätta värna denna tillit, både i mig själv och mellan dig och mig och alla för mig obekanta människor. När vi möts ska vi mötas med ett öppet hjärta och i tillit.

(PS. För den som eventuellt undrar, undersökningen som jag indirekt hänvisar till är ett globalt forskningsprojekt med namnet World Values Survey.)

Murar…?

Riv murarnaVärlden talar om att bygga murar. Mellan länder, mellan människor. Rev vi inte murar alldeles nyss? Jag är tillräckligt gammal för att tydligt minnas Berlinmurens fall, folkfesten, friheten, öppenheten och nyfikenheten. Nu pratar vi om att bygga nya, ännu större, murar. Jag förstår inte. Vad var det vi inte lärde oss?

Murar byggs inte mellan länder, murar byggs mellan människor. Murar syftar till att hålla människor åtskilda, från varandra. Hur skulle det någonsin kunna leda till någonting gott? Bygg en mur och människors fokus kommer att fästas på muren. På skyddet, hotet eller utmaningen den står för, allt beroende på vilken sida om muren man bor på. Bygg en mur och människor kommer att försöka ta sig över den, sådan är människans, och murens, natur.

Är kanske nutidens murdiskussioner en spegling av de murar som håller på att falla på det större, högre planet? Globaliseringen…vi reser som aldrig förr, möts och arbetar tillsammans över alla gränser. Teknikens under – vi kan kommunicera med varandra sekundsnabbt, på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Skiftet, på medvetandeplanet, insikterna om att vi alla faktiskt är ett, att jorden tillhör oss alla och måste värnas av alla. Gränserna suddas ut, mellan människor. Kanske är det därför vi har ett behov av att förtydliga dem? Vi bygger murar. Vi är rädda.

Rädda för det nya, avskalade, mer äkta och nakna? Vi känner oss utelämnade åt varandra, vilket betyder att vi måste börja lita på varandra. Vi ser inte bara andra människor tydligare, de ser också oss tydligare. In på skinnet, under skinnet. Ridåer faller, ytor krackelerar och sprickor syns i fasaderna. Är vi månne rädda för att mörkret där bakom ska läcka ut?

Tänk om vi bara förstod. Tänk om vi förstod att mörker aldrig läcker ut, utan att det är ljuset som släpps in. Om du står i ett upplyst rum och gläntar på dörren in till ett mörkt rum, så är det inte mörkret som kommer emot dig. Det är du som släpper in ljuset och skingrar mörkret. Öppnar du bara en liten springa kan mörkret därinne förskräcka, men stäng den då inte igen, öppna den mer. Öppna den på vid gavel!

Murar leder aldrig till något gott. Bygg dem inte, riv istället de som finns kvar.

Nu skapar vi det nya!

2017-har-kommer-jagEtt nytt friskt år har tagit sin början. Även om det idag är en helt vanlig måndag så känns det ändå lite upplyftande att få börja på ny kula, som att ge sig själv ett vitt, oskrivet blad. Jag tror nog att de flesta känner något i den vägen på nyårsaftonen och årets första dagar, hela situationen, stämningen, bygger upp detta inom oss. Konsten är att få den känslan att stanna kvar, tänker jag. Att möta varje ny morgon med samma rena känsla av hopp, av goda intentioner och föresatser.

Det här året, 2017, är för mig ett hoppfullt år. Ett år att ta nya tag, låta idéer inte bara födas utan framförallt sjösättas, förverkligas, växa. Detta är därför också ett år då det gäller att vara modig, att våga göra verklighet av tankar och drömmar, att våga satsa, känna tillit till processerna. Det gäller också att vara modig och avsluta sådant som måste avslutas, sådant som ligger i vägen för det nya. Att stänga dörrar kräver ofta lika mycket mod som att öppna nya, kanske till och med mer. Jag är modig, det är en av mina största tillgångar, för det är jag också tacksam.

Om jag skulle ge mig själv några ord att hänga upp det här nya, förväntansfulla året på, ord som kan påminna mig när jag är på väg att glömma eller tvivla, så skulle det bli dessa: Vilja, Mod, Tillit. Min vilja är kristallklar, jag har jobbat mycket på att finna den, men den är också föränderlig. Modet är mitt, det är min styrka. Tilliten, det är den som hjälper mig vidare när tvivlet får mig att vackla.

Vilja, mod, tillit – min kärna för 2017. Jämte lust, glädje och kärlek förstås, men de är så självklara för mig numera att de utgör själva mitt väsen, det som styr mig, vägleder mig innan hjärnan ens börjar tänka. För dessa behöver jag ingen påminnelse. Vilja, mod och tillit formulerar jag för att hålla min hjärna lugn, sansad och fokuserad. Den arbetar trots allt i hjärtats tjänst, vilket är en diger uppgift och utmaning för en rationell, förnuftsbaserad hjärna. Tillsammans kan de uträtta storverk! Min känsla och intention för året sammanfattar jag som i bilden ovan. ”Vilja. Mod. Tillit. 2017 – här kommer jag!”

Vad har du för tankar, intentioner eller ord som leder dig in i det nya året? Det skulle vara spännande för mig att höra, berätta gärna!

God fortsättning!