Kategoriarkiv: Nuet o Närvaron

Släpp fångarna loss!

Vilken dag! Vilken alldeles ljuvlig, underbar sommardag. Blå himmel, varma vindar och en natur som fullkomligen exploderar av återhållen växtkraft som nu släpps lös.

Denna dag, den första sommardagen, borde alla människor i vårt land få njuta av. Vi borde stänga fabrikerna, låsa dörrarna till affärerna, öppna dörrarna till kontoren, ja helt enkelt stänga ner hela Sverige (bortsett från vård och räddningstjänst förstås) och släppa ut människorna. Ut med allihop! Av med strumpor och skor, bort med jackor och vindskydd, rikta näsan mot himlen och sug in solens energigivande strålar. Så borde vi göra. Vi borde förklara den första riktiga sommardagen som allmän helgdag.

Den första sommardagen, dagen vi njuter som allra mest. När allt är nytt för våra ögon, när vi kan se gräset växa och trädens blommor slå ut, när vinden för med sig de söta dofterna och vi öppnar våra sinnen och hjärtan helt utan ansträngning. Denna dag borde vi fira.

Tänk om vi kunde befria oss från klocktidens tyranni! En tid utan reellt värde, en tid som naturen ger blanka sjutton i och som vi själva känner oss som slavar under. Tänk om vi kunde ta vara på just den här dagen, skjuta upp till morgondagen det som absolut inte behöver göras idag. Ställa in de planerade mötena som ändå ingen vill vara på just idag. Stänga ner datorerna som ändå finns kvar imorgon med sina siffror, bokstäver, rapporter och listor. Låta själen gå ut och förena sig med växtkraften, låta kroppen tanka solenergi och axlarna släppas ned.

Om du kan, om du har minsta möjlighet, gå ut. Idag. Nu. Tillåt dig att vara en del av allt som växer, allt det vackra och sköna, livskraften. Njut av dagen. Du kommer inte att ångra dig.

———–

Denna text skrev jag igår, den första sommardagen hos mig. Om du har samma fina väder som jag och inte tog vara på gårdagen som du önskade, tänk på att du fått ännu en chans idag, den andra sommardagen!

Tänk om du skulle lägga det där förmiddagsmötet i stadsparken istället? Sitta på en bänk och diskutera framtidsplanerna medan ni tittar på barnen som leker med vattnet i fontänen eller betraktar biet som flitigt surrar från blomma till blomma. Jag är övertygad om att era tankar och idéer skulle bli friare och att nya lösningar och möjligheter skulle bli synliga.

Eller varför inte ta den tuffaste förhandlingen med samtliga närvarande liggandes på rygg i gröngräset, barfota med byxbenen uppkavlade, och se molntussarna sväva förbi på den blå himlen? Jag är säker på att perspektiven skulle bli högre och bredare och uppgörelserna till gagn för alla. Men OM det nu absolut inte går, om du inte är modig nog eller faktiskt sitter fast, på riktigt fast, fundera på om du inte kan sluta lite tidigare från jobbet denna fredag. Du är värd det efter en lång, lång vinter. Och om det absolut inte heller går, njut av din helg och be en stilla bön att vädret håller i sig… Trevlig helg!

Naturen lär mig

Naturen är min skattkista, min inspirationskälla, min kraftbank och läromästare. Som så många andra längtar jag nu innerligt efter vår, sol, värme, färgglada blommor, friska blad och grönt gräs. Otåligheten sjuder i mig, kroppen och sinnet protesterar högljutt för varje ny snöflinga som envisas med att falla och blåsten för tankarna till flykt mot sydligare breddgrader. Igår var en sådan dag. En otålig dag.

Till slut blev jag trött på mitt eget ältande och gick ut. Ena stunden sken solen från en klarblå himmel, nästa kom det regn från kolsvarta moln. Inom loppet av ungefär tre minuter. Fram och tillbaka. Ungefär som mitt humör. Jag gick min lilla vanliga runda, letandes efter vårtecken bland de bruna, multnande löven. Inte en tillstymmelse till blåsippeblad, inget grönt gräs, inga häggknoppar som kunde vittna om en närstående grönska. Jag vet, jag VET att det bara är slutet på mars, men det spelar liksom ingen roll. Jag tror mitt skåneblod gör sig påmint vartenda år så här dags, det är liksom fött och uppvuxet med att slutet av mars ÄR vår. På riktigt. Spelar ingen roll att jag levt i förskingringen i trettio år.

Jag kände hur mitt humör multnade likt löven under mina fötter. Men så plötsligt, ljudet av en hackspett. Alldeles nära, ihärdigt, hårt, som om den ville trumma in något i mitt huvud. Jag stannade upp, höjde blicken men kunde inte få ögonen på den. Hörde bara dess fortsatta trummande mot en murken trädstam någonstans längre bort. Så blev jag stående, spanandes in bland träden och upptäckte nästan förvånat alla andra småfåglar som idogt for fram och tillbaka, kvittrandes eller med näbbarna fulla av bomaterial. Mina spända axlar sjönk, mina lungor sög girigt in den friska luften, en djup suck och mitt sinne lättade.

Med ljusare ögon såg jag mig omkring och plötsligt var min värld inte alls längre brun och tråkigt. Jag såg färg överallt! Mina ögon letade efter färgerna och formerna, men nu utan ett färdigt koncept. Utan mallen ”blåsippa”, såg de nu de lila fröhängena som låg på marken precis framför mina fötter. Den vita laven var nu inte längre vit utan istället full av grönblå toner som ackompanjerades av ett guldbrunt lövs skimrande mjukhet. Den geggiga vattenpölen som jag muttrande fått hoppa över för en stund sedan rymde nu ett litet rödgult frösmycke. Överallt dessa färger och former, ren lycka for genom mina ådror!

Jag skrattade högt där jag stod i min enskildhet i skattkammaren. Ännu en gång påmindes jag av naturen själv. Påmindes av den jag är en del av, påmindes om det jag egentligen vet, att vi ser det vi vill se, att vi får det vi behöver. Om vi bara är öppna, om vi bara klär av oss de begränsande uppfattningarna, om vi ser med barnets, inte den vuxnes, ögon. Då ser vi. SER.

Naturen sade, så är det i det lilla, men också i det stora. Så som du väljer att betrakta världen, de glasögon du har på dig när du tittar ut, avgör vad du ser. Tror du att världen är en ond, svart, elak plats, så är det vad du finner. Förväntar du dig att världen är vacker och människor goda, så är det kärleken du speglar. Som alltid, du väljer. Tack Moder Natur för påminnelsen. ❤

En kreativ helg!

Kreativitet, denna djupt mänskliga egenskap som rymmer så mycket glädje och så mycket kraft. Den gångna helgen tillbringade jag mitt i detta flöde. En vän visade mig en, för mig helt okänd men tydligen urgammal, teknik att ”måla” genom att smälta färgat vax på papper, enkaustik. Jag köpte hem allt som behövdes och skred till verket. Sedan var jag bortom tid och rum, uppslukad av leken, hela lördagen. Och jag menar verkligen HELA lördagen. Från morgon till sen kväll. Det gick liksom inte att sluta! Svårt var det, tokigt blev det, men övning ger som bekant färdighet. Ett av resultaten ser du i bilden.

Men som alltid, resultatet är inte grejen! Jag är så fascinerad av känslan när man är i det där skapande flödet, uppslukad, fokuserad. Efter några timmar skriker kroppen min efter att få slappna av men det går bara inte! Bara lite till, bara den också, bara testa hur…

Jag tänker att denna skaparkraft och lust som kreativiteten för med sig är så mycket mer än bara färg på papper. Kreativitet kanske ofta förknippas med konstnärskap på ett eller annat sätt, men för mig är det så mycket mer. Det är att vara i den stora kraften, upptäckarlusten, problemlösandet, viljan att utvecklas och ta nästa steg. Det är modet att våga skapa, att våga göra ”fel”, att njuta av vägen mer än styras av målet.

Människan är en kreativ varelse. Det är med kreativitetens lust och kraft vi skapar vår verklighet, drömmer om nya världar och vågar ge oss ut i äventyret. Ibland glömmer vi, ibland stryper vi kraften när tryggheten och måstena tillåts äta upp den. Vi frånsäger oss de möjligheter vi har att skapa en ny verklighet, lägger den i andras händer och låter tiden gå. Vi förlorar oss själva, förlorar tron på den förmåga vi alla är födda med.

För mig är kreativitet en absolut livsnödvändighet, om inte min kreativitet får komma odlas och spraka trycks min själ ihop, jag krymper. Att jag skriver, målar och föreläser är bara ett av alla uttryck, det är mitt specifika sätt att dela med mig. Andra utvecklar, löser, uppfinner, förbättrar… Kreativiteten har många utlopp. Men det är inuti mig och dig den stora förändringen sker, det är där lusten, glädjen och modet växer. Det är där rädslor trotsas och nya världar skapas.

Låt din kreativitet komma till uttryck, hur du vill, på vilket sätt du vill. Följ lusten och glädjen, tillåt dig att vara den skapande varelse som du föddes till. Våga förändra ditt inre landskap. Världen är din. Du är världen. Skapa den.

Temavecka om känslor

Temavecka känslorJag får många frågor, möter många människor, samtalar om det stora och det lilla, och det finns vissa ämnen som återkommer. Frågor som många människor brottas med, inte finner svar på, och upplevelser man inte vet hur man ska ta sig ur. Frågor som påverkar livet och livsupplevelsen, som upptar en större del av tillvaron än vad man själv önskar.

Många av dessa frågor följer ett mönster. I takt med att samtalen fördjupas synliggörs olika kärnor. En av dessa kärnor handlar om känslor, eller rättare sagt om att antingen åka känslomässig berg- och dalbana eller vara fast i negativa känslor och känslospiraler som man inte förmår bryta. Eller att inte känna någonting alls.

Jag är ingen psykolog, det vill jag betona, men jag är medmänniska och jag har min syn på saker och ting, som du ju vet om du följer mig på bloggen. Om mina tankar kan hjälpa någon ett steg på vägen så delar jag mer än gärna med mig av det jag tycker mig förstå. Det jag skriver är ingen allmän sanning, utan min sanning. Du får ta den för vad den är, bearbeta den, se om den slår an en ton av igenkänning i din kropp. Gör den inte det, så är den inte din sanning. Var och en måste finna sin.

Så, denna kommande vecka kommer alltså att handla om känslor, hela veckan. Min ambition är att publicera första texten imorgon måndag, och sedan följa upp den med nya texter på onsdag och fredag precis som vanligt. Kanske blir det en avslutande text på lördag också, det beror på… Jag försöker hålla mina texter i lagom läslängd, inte för långa, så vi får se om jag kommit i mål på fredag!

Jag hoppas att du kommer finna veckan intressant och att du vill dela med dig av dina tankar och funderingar, jag älskar kommentarer! Dela också gärna mina inlägg vidare om du tror att fler har glädje av att läsa mina texter. Vi hörs imorgon!

Nya tag

nyatagDu startar på nytt, du gör om, du förbättrar, du tar dig i kragen. Alla dessa omtag och nytag. Löpsedlarna kommer snart att fyllas av dem, nytagen. Det är ju ett nytt år i antågande, nya tag ska göras och lösnummer säljas. Visst kan det vara bra med startskott, ibland behöver vi det som stöd för våra beslut. Men låt dig inte förledas att tro att dessa startskott, dessa nytag, är någon form av tillfällig möjlighet, något som bara gäller vid årsskiften eller på måndagar.

Faktum är att hela livet är en enda lång räcka av nya tag. Visst, det kommer en ny dag, en ny vecka, en ny månad eller ett nytt år. Men ändå är det så att nytaget görs här och nu, inte igår, inte imorgon, utan här och nu, hela tiden. I varje givet ögonblick fattar du beslut om vad som sker just nu, du tar nya tag. Varje gång du andas in, tar du ett nytt ande-tag. Med varje ande-tag följer möjligheten, kravet om du så vill, på ett nytt tag.

Du tror att du kan skjuta upp till morgondagen. Du tror att gårdagens tag har någon betydelse. Inget av det är giltigt. Bara här och nu, i varje ande-tag bestämmer du taget. Varje ande-tag bär med sig en möjlig förändring. Du väljer. Här och nu. Hela tiden.