Kategoriarkiv: Nuet o Närvaron

Därför gillar jag inte ljudböcker

Nu kanske du sätter i halsen eller åtminstone drar efter andan när du läser rubriken… Varför i hela friden tycker hon inte om ljudböcker, hon som är författare och allt? Så här är det, jag har ingenting emot själva mediet som sådant, så mossig är jag inte, men jag värjer mig mot ett vanligt skäl till att man väljer att just lyssna istället för läsa.

Om man har svårt att läsa, på grund av utmattning, synnedsättning, dyslexi eller liknande, så är ljudboken givetvis toppen, inte tu tal om det. Men, om man väljer ljudbok för att det är så praktiskt eftersom ”man kan göra annat samtidigt”, ja det är då det börjar knaka och skava i mig. En av de stora finesserna med att läsa en bok är ju att du håller den i handen och INTE KAN göra någonting annat samtidigt!

Koncentration på EN sak

Att läsa en bok, hålla i den, vända blad efter blad, är en av få lugna, rofyllda, koncentrerade sysselsättningar vi har kvar som inte behöver legitimeras på något sätt. Att läsa är en okej syssla i vår stirriga värld. En passiv men samtidigt aktiv syssla. Avkoppling och förkovring på samma gång. Att läsa är att låta sig uppslukas, bara vara, här och nu, men samtidigt i den värld dit boken för dig. Är det inte just det vi påstår oss söka när vi mediterar, yogar, ”tränar” oss i mindfulness? Att läsa en bok är den bästa nedvarvning och återhämtning man kan tänka sig. OM man inte får för sig att man ska göra något annat samtidigt vill säga.

Och varför skulle man vilja det? Varför skulle man vilja gå ut och lyssna på en bok samtidigt? Är det inte klokare att lyssna på ljuden man har omkring sig istället? På tal om att vara här och nu, där och då. När man sitter i bilen? Tja, kanske, långa, tråkiga transportsträckor, som passagerare möjligen, men som bilförare… Hur bra bilförare är man om boken verkligen är bra? Är vi så splittrade och rastlösa att vi inte klarar av att sitta still och koncentrera oss, göra bara en sak i taget? OM det är så, är det då inte precis just det vi behöver göra?

En stund i stillhet

Jag tycker att du är värd en stund i stillhet, bara du, helt avslappnad, koncentrerad, frivilligt fångad. Och kanske är boken och berättelsen också värd din fulla uppmärksamhet? Kanske är det i fokuset på läsandet som bokens innehåll blir till de livligaste bilderna i ditt huvud? Kanske är det i den fulla koncentrationen som din fantasi spinner vidare och loss på riktigt? Vem vet, kanske är det när du själv läser som din egen berättarröst gör sig hörd? I det avkopplande läsandet är närvaron som störst och symbiosen mellan dig, författaren och ordet blir till den magi den var avsedd att vara…

Pappersboken toppar önskelistorna

Om du tillhör dem som tänker tanken ”Jag tar en ljudbok så hinner jag…samtidigt”, tänk en extra gång. Kanske är det en bok med pärm och papper du egentligen behöver och vill ha. Och om du funderar på att ge bort en bok i julklapp så är det en mycket god idé. Jag läste härom dagen att var femte svensk önskar sig just en pappersbok i julklapp. (I åldersgruppen 18-29 är det ännu fler, var fjärde!) Så satsa på att ge bort en pappersbok, chansen att den blir uppskattad är stor. 🙂

PS. Vill du läsa eller ge bort en bok som berör i julklapp? Ja då är min roman Mata inte skuggorna ett bra alternativ. Köp den här!

Det vi minns…

Nu är jag hemkommen från en vecka på Kreta som en av två reseledare för vårt eget lilla påhitt “Harmoniresor”. För tredje året i rad gästade vi den lilla byn Makrigialos på Kretas sydöstra kust. Med oss på resan hade vi en fulltalig grupp om fjorton personer som alla sökte just den där harmonin som vi vill förmedla. Och vilken underbar vecka vi haft!

För den som inte varit med är det nästan svårt att beskriva. Det är nämligen inte enbart sol, varma hav, stränder och god mat vi delar på våra resor. För hur ljuvligt det än är med sol och värme så är det något annat som blir till mer bestående minnen och stannar kvar i hjärtat efteråt. Människorna. Samvaron. Närvaron.

Frihet – Harmoni

Alla dessa fina möten. Närheten i samtalen, delandet av liv och erfarenheter, skratt och lite tårar. Det är fascinerande hur nära man kan komma varandra på bara en vecka, när miljön är den rätta och man söker sig till varandra helt och hållet på sina egna villkor. Friheten är i sanning en förutsättning för harmonin. Eller som jag brukar skriva, och det som också står högst upp i huvudbilden här på sidan, ”The basis of your life is freedom, the purpose of your life is joy”. Det är först i den upplevda friheten som också den sanna harmonin infinner sig. Harmonin med glädjen som ledstjärna.

Plats att vara

På våra resor gör vi vårt bästa för att leva och vara just så, vi lever helt enkelt som vi lär. Vi konstrar inte till det, vi fyller inte upp och ut dagarna ”bara-för-att”, vi vet att människor behöver tid för sig själva också. Vi spelar inga roller, vi är, och vi gör vårt bästa för att vara just vi, inga andra. Jag tror att det smittar av sig. Jag tycker mig kunna se hur axlarna successivt åker ner hos våra medresenärer, hur andningen blir djupare, hur energi och trötthet får komma och gå som de vill, hur slutenhet övergår i öppenhet och nyfikenhet, hur liksom själva livet tar plats och fyller kroppen. Och i livet finns mötena, med sig själv, och med andra.

Det är en ynnest varje gång. Jag är så glad att få vara en del av dessa resor med sina fina möten och vackra människor. Nu landar jag här hemma, försöker få kroppen att acceptera kylan och hjärnan att koppla om till kreativt skrivande. Jag byter om från mitt sociala jag till den introverta bubbla som är författandets förutsättning. Jag älskar båda delarna. Och människorna, ja de fortsätter finnas med mig och berika mig, länge.

Mitt varmaste tack

Till dig som var med på resan i år, mitt varmaste tack för att just du är du och att du följde med! Kanske ses vi igen. Till min vän och resekollega Birgitta Höglund, jag är så glad att vi är så lika och samtidigt så olika, att vi kompletterar varandra så väl, till glädje och gagn för alla. Tack! Och slutligen tack till Svetlana Gyukin på “vår” resebyrå CE Travel för allt du fixat och ordnat enligt våra önskemål.

För dig som vill vara en del av våra kommande harmoniresor – information om nästa års resa, som då blir till Kroatien, kommer att finnas på www.harmoniresor.se så snart vi sytt ihop resan. Gå gärna med i facebookgruppen Kroatien 2020, så får du aviseringar där först av alla i takt med att planerna landar.

Nu tar vi oss an hösten!

Semestern – är den vad du vill och behöver?

För vissa är semester en ljuvlig tid för samvaro. Tid för familjen, tid att njuta av vänner och sällskap, tid för allt man vill göra och alla man vill träffa. Tillsammans är hela grejen. För andra skulle en sådan semester upplevas som en påtvingad samvaro. En tid med krav på umgänge, ett upplevt pressat schema och utebliven tid för ”självet”. För vissa är semester liktydigt med enskildhet och avskildhet.

Vi är olika

I en familj gäller det att lyssna på andras behov men också sina egna. Att vara lyhörd och respektfull för hur man själv och resten av familjen bäst får den SEMESTER man så väl behöver. För vad är egentligen semester? Nog är det väl mer än bara ”icke-tid på arbetet”? Semester är FRI TID och tid för återhämtning, så hur får man det? Det den ene känner som semester kan för den andre upplevas som ytterligare ett jobb. Lyhördhet är bra, att verkligen känna efter och uttala sina önskningar är en förutsättning, vi ÄR olika.

Lite av varje

Jag för min del behöver lite av varje. En del tid med enbart mannen i mitt liv, en del tid med tonårsdottern, en del tid med hela familjen, en del tid med valda delar av släkten och vänkretsen, men också tid för bara mig. Det där sista är superviktigt för mig, Jag – Mig. Jag stortrivs i mitt eget sällskap, med mina egna tankar, i mina egna andetag. Jag trivs med mig och behöver tid med mig, tid själv. Annars blir jag ingen rolig människa att leva med.

Nu har vi det rätt så enkelt i vår familj för i det här avseendet är vi ganska lika. Samvaro/enskildhet faller sig oftast naturligt, och gör det inte det så säger vi ifrån, kompromissar lite och så är saken löst. Men jag vet andra familjer där det är betydligt svårare… Där semestern snarare innebär ytterligare stress, gnag och friktion.

Allt ställs på sin spets?

Är det kanske så att semestern ställer allt på sin spets? Att semestern med all sina förväntningar och förhoppningar sätter fingret på vilka vi är, vad vi innerst inne vill, hur vi kommunicerar, hur vi egentligen lever våra liv tillsammans…? Eller är kanske de tre-fyra veckorna av ledighet rena rama drömmen som påminner oss om hur tråkig och fel ”den grå vardagen” levs?

Hur tänker du kring semester, liv och ledighet? Vill du ha mer eller mindre av semestern, mer eller mindre av vardagen? Mer eller mindre tillsammans, mer eller mindre själv?

PS. Om du upskattar tid i hängmattan med en god bok och ännu inte läst min debutroman Mata inte skuggorna så är det en fin investering i tiden med dig själv. 😉 Du hittar och köper den enklast här.

Gör det bara!

Vi pratar och tjatar, drömmer och glömmer…Men vet du vad, ibland har jag lust att bara skrika rakt ut – Gör det då! Vad väntar du på?!

Det är som om vi inbillade oss att livet går i repris. Eller intalar oss att imorgon är en bättre dag. Imorgon ska vi njuta av det finaste porslinet, imorgon har vi mer tid, imorgon har det hänt något som gör att vi står bättre rustade. Jag säger bara en sak – glöm det! Det finns inget imorgon, det finns bara NU. Det är idag, här, nu, som du lever ditt liv. Det är nu ska dricka ur den vackraste koppen, det är nu du har möjlighet att leva din dröm. Visst, imorgon förser dig förhoppningsvis med en hel radda nya Nu:s, men de kommer inte skilja sig ett endaste litet dugg från det Nu du har just Nu om du inte gör någon skillnad just NU. Hör du mig? Förstår du mig? Det är Nu det gäller!

Gör dig själv den största tjänsten, sluta skjuta upp dina drömmar till morgondagen. Skjut upp disken och dammråttorna om du vill, ingen kommer sakna dem om de på något magiskt sätt skulle försvinna av sig själva. Men din innersta dröm… ta vara på den. Lev den. Börja. Nu.

 

Mötet…

Jag i Malmö med ett glas utan fot…

För ett par veckor sedan var jag i Malmö ett par dagar. Ren semester, bara jag. Min bok har tagit en del på krafterna och jag kände att jag helt enkelt behövde en paus för att ladda om batterierna med miljöombyte och, som alltid för mig, musik. Jag fick ett par helt fantastiska dagar men det som faktiskt gav mig den största energipåfyllningen var det spontana mötet med två äldre tyska kvinnor…

Jag satt på en uteservering nere vid kanalen, jag, ett anteckningsblock och ett glas rosévin i sommarsolen. Efter ett tag möttes våra blickar över stolsryggarna, jag i solen längst ut på kanalkanten, de två äldre damerna i skuggan invid husväggen. Du vet, sådär som det blir ibland när man tillbringat tillräckligt lång tid på samma plats, något händer, ögonen möts och man ler igenkännande. Det brukar sluta där ungefär, men inte denna gång. Jag gick nämligen fram och sade hej.

Tre timmar senare kramade vi om varandra med rosor på kinderna, upplivade, påfyllda, lite omruskade, och tog farväl. De klev ombord på bussen hem till Tyskland igen. Tre timmar. Tre timmar av liv, av möte, mellan tre okända människor. Tre kvinnor, den ena 48 år, de andra 73 och 78. Tre timmar av samtal om männen och barnen, om liv och död, om krig och fred, sjukdom och hälsa, avund och kärlekens innersta väsen. Allt. Jag tror att vi pratade om allt. På en salig blandning av engelska, tyska och kroppsspråk.

Vi skildes åt, och i den sena eftermiddagssolen strosade jag hem till hotellet med fötterna på jorden och huvudet i himlen. Påfylld. Uppfylld. Till bredden. Min kväll fortsatte sedan i samma tecken, massor av fina möten och trevliga samtal, med musiken som fond och gemensam nämnare. Kanske var det min, vid det laget, vidöppna energi som bjöd in, vad vet jag, men vilken dag och kväll jag fick! Jag somnade i min hotellsäng med ett leende på läpparna. En hotellsäng som för övrigt visade sig vara placerad i det finaste hörnrummet på hela hotellet, utan extra kostnad. Ibland ler livet emot en, hela vägen.

Tänk vad ett litet hej kan betyda. Tänk vad ett spontant möte kan ge. Om det bara är äkta, om det bara är ärligt och nyfiket menat.

PS. I min debutroman Mata inte skuggorna, är det just ett sådant otippat möte som får liv att ändra riktning…

PS 2. När boken nu är “på rull” hoppas jag att jag ska få lite mer tid och ork för att skriva här på bloggen också. Om möten, kärlek, hopp och liv…som jag brukar. Hoppas du fortsätter att följa, läsa och kommentera.