Kategoriarkiv: Rädslan o Modet

Det enda valet

Välj kärleken.

Beslut ska inte fattas baserat på oro, rädsla och farhågor. Beslut ska fattas utifrån förhoppning, drömmar och goda ambitioner. Du väljer om dina beslut, dina val, och ytterst ditt liv, levs i rädsla eller kärlek.

Som jag ser det är detta det viktigaste, största och kanske egentligen det enda valet. Det är valet som formar ditt liv, skapar det. Återhållet, begränsat, levt i oro, ältande och rädsla. Eller livsbejakande, tillitsfullt, fyllt av glädje och överflöd.

Varje val du gör, varje beslut du fattar, formar ditt liv i den ena eller andra andan, rädslans eller kärlekens. Vilka är dina bevekelsegrunder? Hur känns det i din mage när du idag väljer som du gör? Är dina beslut grundade på rädsla eller drömmar? Vågar du känna efter?

Våga lita på att kärleken är större än rädslan. Våga se att rädslan endast är frånvaro av kärlek så som mörker är frånvaro av ljus. Fatta dina beslut, gör dina val, stora som små, i kärlek. Idag. Här och nu.

Med detta önskar jag dig en ljuvlig helg. Må vårsolen värma dina kinder!

PS. Tavlan, som heter “Flower power” och är målad i och med största kärlek, finns i webshopen, www.allmytesign.com. Storleken är 60×60 cm, akryl på canvas. <3

Du blir aldrig redo

Denna text är riktad till dig som sitter där med dina drömmar, du som önskar ett annat jobb, en annan relation, ett annat liv, men som hela tiden tvekar. Mina ord vänder sig till dig som vill men känner osäkerhet, som tvivlar och väger risker. Jag vänder mig till dig som så gärna vill, men sitter fast och inte vågar. Till dig som tänker ”inte idag, men kanske imorgon”.

Till dig vill jag säga detta, och lyssna noga nu, du kommer aldrig att känna dig redo. Jo, du läste mig rätt. Du blir aldrig redo, inte mer redo än vad du känner dig nu. Ditt beslut att bryta upp, förändra, stänga dörrar och öppna nya, kommer aldrig att kännas mer bekvämt än om du skulle göra det här och nu.

Nu kanske du spontant känner dig nerslagen, uppgiven? Tänker att det då aldrig kommer att gå. Men låt mig då säga dig detta, att du känner rädsla betyder inte att du saknar förmåga. Att du tvivlar, analyserar och känner oro, betyder inte att du inte kan. Tvärtom. Du kan göra allt du önskar, allt du vill. Det du behöver är Mod. Du måste våga verkställa, du måste våga gå emot din rädsla, förstå att den bara är just…rädsla, inte någon faktisk verklighet. Du behöver ta det där första lilla steget i rätt riktning, ut bortom din bekvämlighets- och trygghetszon. För det finns inga genvägar, bara verkställighet.

Du och din hjärna kommer inte att kunna tänka bort riskerna. Ni kommer inte kunna förutse allt, se alla hinder, lösa alla bekymmer. Det enda din hjärna förser dig med just nu är rädsla, rädsla för det obekanta, det som inte går att förutse. Förstå att detta är din hjärnas uppgift! Den är satt för att skydda dig mot alla upptänkliga faror. Och hjärnans definition av fara är i princip allt som för den är nytt och obekant.

Vill du något mer, något annat, är det du som måste visa vem som bestämmer. Du behöver visa genom att göra. Tala om för din hjärna att du vill mer fastän du är rädd, och visa att du faktiskt menar allvar genom att skrida till verket. Först då blir hjärnan din bästa vän, den kommer att fortsätta protestera, men något, och med tiden allt mer, lamt. Din hjärna kommer att sluta motarbeta din lust och istället arbeta i ditt hjärtas tjänst. Bestäm dig och gör sedan bara. Var modig. Ingen som följt sitt hjärta har någonsin ångrat det.

Hammare och spik

Hammare och spikJag sitter här på min lilla kammare (eller rättare sagt vid mitt köksbord) och funderar igen. Jag flyr ärligt talat också en aning från allt annat jag borde göra, men det kan vi ju bortse ifrån. En stund.

Jag tänker på den här amerikanska presidenten ni vet. Det är ju faktiskt en svår utmaning att låta bli med tanke på allt hans trumpetande. Någon professor i psykologi har visst brutit yrkesetiken genom att ge honom en diagnos, malign narcissism tror jag att det var. Tydligen ett skolboksexempel. Nå, jag är inte psykolog så vad vet jag. För mig framstår det istället som mer intressant hur…dumt…allt verkar vara. Dumt, okunnigt och grundat i rädsla. Den gamla rädslan igen. Stäng gränser, sköt dig själv, attackera, slå folk i huvudet och skaka på ditt eget.

Faktum är att det slår mig att just det där med att slå ner saker verkar vara ett genomgående drag. Slå ner stolpar, slå ner åsikter, slå ner folk i skorna, slå ner på svaghet, slå näven i bordet etcetera. Behovet av att slå ner något verkar mycket starkt. Men så tänker jag också att det här beteendet kanske trots allt inte är uttryck för ett behov utan snarare ett resultat av att verktygslådan är väldigt tom. Jag menar den som endast har en hammare kanske tenderar att se alla problem som spikar? Eller alla spikar som ett problem. Det kanske är avhängigt uppgiften vilket håll man ser det på.

Hur som helst så ser jag plötsligt den här mannen som en oerhört högt avlönad hantverkare med endast ett verktyg i lådan och det ger mig på något sätt lite perspektiv på tillvaron. Om inte annat lär han ju få stora problem med alla skruvar och bultar, för att inte tala om allt som ska sågas, klyvas och fogas.

Slut i tekoppen. Slut på filosoferandet.

Att inte känna

GrundtrygghetI mina två senaste inlägg har jag diskuterat och ventilerat min syn på att du inte är dina känslor och vikten av att finna sin inre betraktare för att frigöra sig från det grepp som känslorna annars kan ha om livet.

Det finns också människor som med lätthet kan diskutera känslor, även sina egna. Problemet är bara att de inte KÄNNER dem. Jag hoppas att du förstår skillnaden mellan att vara avstängd från och ha ett avstånd till, den är nämligen oerhört viktig. När din inre betraktare skapar ett avstånd till känslorna, känner du dem fortfarande i allra högsta grad, men du kan välja att inte reagera på dem. När du stängt av dina känslor känner du dem inte, du bara vet rent intellektuellt hur de känns. Du känner ingenting, är varken ledsen eller glad, arg eller upprörd. Livet blir oerhört praktiskt och rationellt, men också tomt och oengagerat.

När man hamnat här är upplevelsen av att ”sitta fast” total. Man känner sig vilsen, vet inte vad man innerst inne vill, man får ingen kontakt med sig själv och kommer inte vidare. Man gör en massa kloka saker, går en massa smarta kurser, men utan påtagligt resultat. Det blir inte annorlunda. Man kommer inte loss och tillvaron fortsätter mala på i samma spår. Varför blir det så?

Stress och utmattning kan självklart vara en orsak. Den som stressar fram genom livet kör ofta ifrån sig själv. Om man då saktar ner, hämtar sig själv åter, återfår man successivt både känslor, drömmar och viljor. Men det är inte alltid det blir så heller. För vissa fortsätter det att vara tomt och kontaktlöst, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Man får helt enkelt inte kontakt med sitt inre, trots lugn och ro, trots olika försök med olika tekniker.  Det förblir…tomt. Och tyst.

För mig är detta en fråga om trygghet. Någonting, någon gång, har grundtryggheten rubbats. När vår grundtrygghet hotas skärmar vi av, vi låser fast energin bakom skyddande ridåer, som en mur mot omvärlden, men också en mur inom oss själva. Livet är utformat så, den som inte är grundtrygg utsätts inte heller för de känslor som den inte skulle kunna hantera. Livet är beskyddande, mot alla.

Om du känner igen dig i den här upplevelsen, fundera över dina trygghetsbehov. Fundera över om din grundtrygghet har utmanats under livets gång. Kanske kommer du inte hela vägen i eget sökande, ibland behöver vi hjälp för att leta och hitta i minnesbanken. Sök då hjälp. Att återknyta grundtryggheten i sig själv är en nödvändig grund för att komma vidare.

Du måste lägga din trygghetsgrund för att energin ska kunna höjas. Det du vill ha, det rika liv, de upplevelser, de känslor som du söker, din innersta vilja, kan inte släppas in och fram förrän den energi förändras som idag vibrerar med en helt annan frekvens. Ta tag i ditt behov av grundtrygghet, lägg grunden, och du ska se att kontakten med ditt känsloliv återupptas.

 

Nu skapar vi det nya!

2017-har-kommer-jagEtt nytt friskt år har tagit sin början. Även om det idag är en helt vanlig måndag så känns det ändå lite upplyftande att få börja på ny kula, som att ge sig själv ett vitt, oskrivet blad. Jag tror nog att de flesta känner något i den vägen på nyårsaftonen och årets första dagar, hela situationen, stämningen, bygger upp detta inom oss. Konsten är att få den känslan att stanna kvar, tänker jag. Att möta varje ny morgon med samma rena känsla av hopp, av goda intentioner och föresatser.

Det här året, 2017, är för mig ett hoppfullt år. Ett år att ta nya tag, låta idéer inte bara födas utan framförallt sjösättas, förverkligas, växa. Detta är därför också ett år då det gäller att vara modig, att våga göra verklighet av tankar och drömmar, att våga satsa, känna tillit till processerna. Det gäller också att vara modig och avsluta sådant som måste avslutas, sådant som ligger i vägen för det nya. Att stänga dörrar kräver ofta lika mycket mod som att öppna nya, kanske till och med mer. Jag är modig, det är en av mina största tillgångar, för det är jag också tacksam.

Om jag skulle ge mig själv några ord att hänga upp det här nya, förväntansfulla året på, ord som kan påminna mig när jag är på väg att glömma eller tvivla, så skulle det bli dessa: Vilja, Mod, Tillit. Min vilja är kristallklar, jag har jobbat mycket på att finna den, men den är också föränderlig. Modet är mitt, det är min styrka. Tilliten, det är den som hjälper mig vidare när tvivlet får mig att vackla.

Vilja, mod, tillit – min kärna för 2017. Jämte lust, glädje och kärlek förstås, men de är så självklara för mig numera att de utgör själva mitt väsen, det som styr mig, vägleder mig innan hjärnan ens börjar tänka. För dessa behöver jag ingen påminnelse. Vilja, mod och tillit formulerar jag för att hålla min hjärna lugn, sansad och fokuserad. Den arbetar trots allt i hjärtats tjänst, vilket är en diger uppgift och utmaning för en rationell, förnuftsbaserad hjärna. Tillsammans kan de uträtta storverk! Min känsla och intention för året sammanfattar jag som i bilden ovan. ”Vilja. Mod. Tillit. 2017 – här kommer jag!”

Vad har du för tankar, intentioner eller ord som leder dig in i det nya året? Det skulle vara spännande för mig att höra, berätta gärna!

God fortsättning!