Kategoriarkiv: Rädslan o Modet

Våga be om hjälp

Att få och kunna hjälpa en annan människa är en ynnest. Det är få saker som skänker sådan tillfredsställelse som att få ge en hjälpande hand till någon som behöver det. Man skulle kunna tro att det handlar om att få den andres tack och tacksamhet men det är att skjuta helt bredvid målet.

Det är glädjen som bor i själva givandet som jag älskar, den glädje som jag känner, min glädje. Att du blir glad för hjälpen är av mindre betydelse. Vetskapen om att jag gör något gott för någon annan gör mig omedelbart glad. Det kan vara stort som smått, högt som lågt, en kram, en tjänst, ett ord eller handling – bara känslan av att ge, hjälpa till, att kunna underlätta för eller lösa något åt någon annan, är guld värd.

Jag behöver inget tack, faktum är att det är jag som ska tacka. När du ber mig om hjälp är det faktiskt du som börjar med att ge, du ger mig en möjlighet att få hjälpa, en möjlighet att få känna givandets glädje. Att be någon om hjälp är till glädje för alla, en god cirkel.

Så våga be om hjälp, våga hjälpa. När vi öppnar för hjälpsamheten bryter vi isolering. Vi bryter den ensamhet som så många idag känner, en ensamhet som bygger på illusionen om att var och en ska klara sig själv, inte vara någon annan till last. Så tokigt, och sorgligt. Du ligger inte någon till last när du ber om hjälp, tvärtom! Du öppnar en dörr, du bjuder in. Om någon ber om din hjälp, hjälp om du kan, bara för att få uppleva hur gott det känns att göra det.

Vad säger du, ska vi prova idag? Prova att verkligen söka efter möjligheter till hjälpsamhet! Våga be om hjälp du skulle vilja ha och påbörja goda cirklar. Ge hjälp till den som behöver och fortsätta den goda cirkeln. Tänk så mycket gott som skulle födas ur detta!

Alla misslyckanden innebär möjlig utveckling

Härom dagens skrev någon i mitt facebookflöde att man får kosta på sig ett misslyckande ibland. Som att ett par misslyckanden om året eller i månaden är okej, men inte fler. Min hjärna går igång på sånt där.

Finns det egentligen något som heter misstag och misslyckande? Ja, alltså orden finns ju, men vad menar vi med dem? Vi missar taget, missar lyckandet. Det betyder alltså att vi har en bild och tro på att det vi gör ska leda till något specifikt, och detta specifika är alltid vår version av vad som är positivt för oss, här och nu. Man misslyckas ju inte om utfallet är positivt, eller hur?

Med andra ord strävar vi efter att undvika misstag och misslyckanden som i själva sin definition håller oss inom våra redan existerande, befintliga ramar. Om vi alltid gjorde saker som höll oss inom våra ramar, skulle vi utvecklas det minsta lilla då? Nej, vi skulle stå kvar på samma punkt, inte röra oss ur fläcken.

Alla som levt så pass länge att det finns ett mönster i livet att se tillbaka på, vet att det är genom det som INTE blev som vi tänkte och trodde som vi utvecklades. Vi behöver våra misstag och misslyckanden. Faktum är att de bara ÄR just ”missar” utifrån vår högst begränsade bild av oss själva och våra förmågor. Ur ett större, längre, bredare och högre perspektiv så är det ”missarna” som är lyckoträffarna!

Det är missarna som leder oss framåt, breddar och utvecklar oss. Det är missarna som leder oss utanför det vi känner, önskar, tror och vill. Tack gode gud för dessa missar! Utan dem skulle våra liv levas i ett enda stort status quo, där morgondagen är gårdagen lik. Erkänn, det skulle vara trist! Tänk att lägga näsan i vädret på dödsbädden och inse att man inte utvecklats ett dugg, vilken gräslig tanke.

Nej, fram för fler missade tag och missade lyckanden. Bejaka dem när de kommer, för kommer gör de. Universum och livet är ordnat så, vi kommer att misslyckas, ideligen. Vi tvingas till det, för frivilligt skulle vi aldrig göra det. Vi använder oftast vår fria vilja i vår bekvämlighets tjänst, så vilken tur att livet vill oss mer än så.

Sätt din ribba högt, var modig, våga kasta dig ut. Ta emot livet, lev det efter bästa förmåga och tacka livet för varje misslyckande du gör. Klandra inte dig själv, lär dig, utvecklas, skratta åt dina nya insikter och njut av resan!

Trevlig helg!

Här är ditt liv

Om jag lade ut ditt liv framför dig nu, som stillbilder på en rad. Du skulle se din födelse, din uppväxt, din skoltid, dina arbeten, dina förälskelser, dina höjdpunkter och lågvattenmärken. Du skulle se allt du upplevt, allt du varit nöjd med, allt du skämts över och ångrat. Du skulle se hela bilden, utlagd, uppradad, fram till idag, där du står, här och nu. Om jag rullade ut det framför dig, skulle du se det då, skulle du se din historia, allt du varit med om? Skulle du se på dig själv med kärleksfulla, omfamnande ögon, eller skulle du döma, anklaga, beklaga?

Är du stolt? Jag hoppas det, du har all anledning att vara det. Är du nöjd? Jag hoppas det också, att du är nöjd med det som varit men också nyfiken på det som ska komma. Ångrar du en massa? Gör inte det, du gjorde ditt bästa där och då. Det faktum att du idag ser att du skulle gjort annorlunda då, betyder att du lärt dig något, att du utvecklats.

Gott och väl, det som har varit har varit. Hur ser det ut framåt, kan du se de stillbilderna också, den linjen? Vill du upprepa historien, börja om, vill du stanna där du är eller vill du gå vidare?  Om du vill ha samma liv framöver som du lever idag, fortsätt bara att göra exakt samma saker som du gör nu. Ändra ingenting. Förändra inte dina tankar, bryt inga vanor, gör inget annorlunda. Vill du något mer, något annat, gör då något annat. Nu.

Det du gör idag, här och nu, skapar ditt liv imorgon. Ditt liv imorgon kan inte skapas imorgon, det formas nu, med dina handlingar, tankar och känslor NU. Alla förändringar som du någonsin behövt eller velat göra, har gjorts och måste göras i nuet. Det finns inget annat än nu när det kommer till aktivitet. Nuet är utrymmet, nuet är platsen och tiden. Samtidigt.

För att förändra din verklighet måste du förändras. Förstå att det är rädslan för det nya och okända som håller dig kvar där du är. Rädslan för din förändring. Rädslan att ompröva vem du är och vill vara. Våga lita till dig själv och dina förmågor, var modig. Ta dina drömmar på allvar, ta första steget emot dem.

Hur ser ditt liv ut om tio år? Det bestämmer du. Du bestämmer det genom dina handlingar här och nu.

Att förstå en terrorist

Det är inte lätt att förstå vad som driver en människa till så hemska handlingar som ett terrorattentat. Men det är också svårt att förstå varför vi inte ens vill förstå. VARFÖR vill vi inte förstå? Varför vill vi inte ens FÖRSÖKA förstå? Varför vill vi inte förstå vad som driver en annan människas handlingar?

Jag läste en jämförelse, en klok jämförelse mellan en människas terrorhandling och ett tekniskt haveri. När det kommer till tekniska misstag är det självklart att vi vill utreda, förstå vad som gått snett, vem, hur och varför, allt för att kunna undvika liknande missöden i framtiden. Vi rent av kräver att detta görs. Men när det handlar om att förstå en människas drivkrafter och det som ligger bakom konstruktionen av tankar och viljor, då slutar vi lyssna. Istället dömer vi och anser att fördömandet räcker. En del anser till och med att det är dåligt att lägga tid och resurser på dylika utredningar.

Missförstå mig inte nu, självklart måste varje sund människa fördöma terrorhandlingar, krig, tortyr och allt annat uttryck för mänsklig galenskap. Men att fördöma en handling är inte samma sak som att döma människan bakom handlingen. Att fördöma utan att vilja förstå, vad säger det om oss själva? Och hur ska vi någonsin kunna förebygga om vi inte förstår bevekelsegrunderna?

Varför är vi så rädda för förståelsen? Jo, jag tror faktiskt att det återigen handlar om rädsla, vår egen rädsla. Jag tänker att vi någonstans djupt inom oss inte vill veta. Det är så mycket lättare att bara döma den andra människan. Döma någon som på ytan och i sina handlingar inte är som jag, någon som är ”en annan”. Någon som gör något som ”jag aldrig skulle kunna göra”, någon som är väsensskild ifrån mig, och som jag därför kan hålla ifrån mig, skapa ett avstånd till. Det är så mycket enklare att säga ”Det där är något jag aldrig kommer att förstå”, än att faktiskt försöka förstå.

Vi försvarar oss. Att inte vilja förstå är ett försvar. Ett försvar mot den möjliga insikten om att vi alla är människor med alla de sidor som utgör en människa inom oss. Allt det goda men också den potentiella frånvaron av det. Det som driver en annan människa skulle också kunna driva oss, om vi var i precis samma skick, mötte livet på samma sätt, gick lika länge i samma skor. Vi är alla byggda av samma material, vi tillhör samma helhet, kommer fram samma källa. Vi vet detta, innerst inne, därför vill vi inte se den andre. Vi vill inte se den människa som också är vi, den som speglar den rädsla som skulle kunna driva också oss utför branten. Vi vill inte möta den rädsla vi bär på, rädslan för att även vi skulle kunna göra vansinniga saker om det goda lämnade oss, om ljuset kvävdes och mörkret tog över. Så vi gör det lätt för oss, vi dömer människan och vill inte förstå.

Detta gäller inte enbart människor som står långt ifrån oss, terrorister, mördare och galningar i största allmänhet. Det gäller också i det lilla, de människor vi möter i vår vardag. De människor vi inte tycker om, de som går oss på nerverna, de som retar och irriterar oss. Försöker du förstå dem, eller dömer du? Gå till dig själv, ärligt, vill du förstå andra människor eller ser du dig själv som den som har rätt och gör rätt och det räcker med det?

Att vilja förstå en annan människa är en av grunderna för mänsklig samvaro och samexistens. Utan förståelse kan vi inte mötas, inte utvecklas, inte leva sida vid sida i fred. Men viljan att se och förstå andra innebär också att möta sig själv. Det andra visar oss är också speglar av oss själva. Hur mycket vågar du möta? Hur mycket kan du ta in, se och förlåta? Hur stor är din kärlek till andra och i slutänden till dig själv? Den som vill se fred på jorden behöver också sluta fred med sig själv. Alla sidor av sig själv.

Det enda valet

Välj kärleken.

Beslut ska inte fattas baserat på oro, rädsla och farhågor. Beslut ska fattas utifrån förhoppning, drömmar och goda ambitioner. Du väljer om dina beslut, dina val, och ytterst ditt liv, levs i rädsla eller kärlek.

Som jag ser det är detta det viktigaste, största och kanske egentligen det enda valet. Det är valet som formar ditt liv, skapar det. Återhållet, begränsat, levt i oro, ältande och rädsla. Eller livsbejakande, tillitsfullt, fyllt av glädje och överflöd.

Varje val du gör, varje beslut du fattar, formar ditt liv i den ena eller andra andan, rädslans eller kärlekens. Vilka är dina bevekelsegrunder? Hur känns det i din mage när du idag väljer som du gör? Är dina beslut grundade på rädsla eller drömmar? Vågar du känna efter?

Våga lita på att kärleken är större än rädslan. Våga se att rädslan endast är frånvaro av kärlek så som mörker är frånvaro av ljus. Fatta dina beslut, gör dina val, stora som små, i kärlek. Idag. Här och nu.

Med detta önskar jag dig en ljuvlig helg. Må vårsolen värma dina kinder!

PS. Tavlan, som heter “Flower power” och är målad i och med största kärlek, finns i webshopen, www.allmytesign.com. Storleken är 60×60 cm, akryl på canvas. <3