Kategoriarkiv: Okategoriserat

Alla kort på bordet (alt. Det du inte vet om mig)

Du borde berätta, var det någon som sade. Du borde skriva om det, komma ut med det, inte hålla det hemligt. Det gör dig mera mänsklig…sade hon. Kanske har hon rätt, kanske. Jag vet inte, det är inte för att dölja som jag inte berättar, skriver och pratar om det. Det är inte för att visa upp en fin yta, eller låtsas. Det är helt enkelt inte en hemlighet på något sätt alls. Det är bara det att jag inte vill fokusera på det, inte låta mina tankar gå den vägen mer än nödvändigt. Jag vill inte ha någon medömkan som sänker den energi jag gör mitt bästa för att höja. Men okej, jag berättar väl då, kanske ger det en djupare förståelse för min person, för den jag är.

Olyckan

Allt började med en bilolycka för drygt 22 år sedan. Jag hade fött min son ett par månader tidigare, kroppen fortfarande lite ”sladdrig”, uppmjukad av hormoner och tänjningar. Bilen som körde in i mig från vänster hade ingen hög fart, men det räckte. Vår bil blev skrot, sned i hela framvagnen. Jag blev också sned, men mig kan man inte skrota. Faktum är jag inte ens fick någon större besiktning, ingen röntgen, bara ett konstaterande att min nacke var lite öm men att den utan större problem gick att vrida på. Själv minns jag bara smällen och att jag efter den sliter upp min son ur barnstolen och håller honom nära, nära.

Med facit i hand vet jag. Jag vet att jag fick en svår whiplash med total förskjutning av atlaskotan. Jag vet att bildörren som trycktes in sannolikt flyttade även mitt bäcken. Jag vet att mitt bäcken blev snett och mitt ena ben för långt. Jag har haltat sedan dess, mer eller mindre omedvetet. Jag vet också att kroppen är fantastisk. I tjugo år kompenserade den, höll mig uppe, lät mig träna, gå mina milslånga promenader, lät mig dansa och ta hand om mina barn. Jo, jag fick en dotter också, nio år efter min son. Hon som lurade alla så att ingen upptäckte att hon inte vände på sig (…kloka ungen visste väl att vägen ut inte fungerade) så det blev akut kejsarsnitt.

Smärtan

I snart tjugotre år har jag dragits med smärta någonstans i kroppen. Nacken först, ryggen sedan, nu höfterna. Nacken är idag nästan helt bra efter en atlaskorrigering för ett år sedan, ryggen opererade jag för två år sedan, men den är vad den är. Jag har fyra-fem diskar som i princip är ”tomma skal” och inte tål särskilt mycket mer belastning. Men värst är nu höfterna. Höfterna som är helt slut och ett lårben förskjutet efter mer än tjugo års snedbelastning. Jag som varit överrörlig i hela mitt liv är nu stelare än stel. Att gå mer än några hundra meter är en plåga, en plåga som här och nu begränsar mitt liv på ett sätt som är betydligt värre än smärtan själv. Du som följer mig vet att jag ibland är ute och far, fotograferar, föreläser och så vidare. Nu vet du också att detta alltid är förenat med en eländig smärta, där och då, men också dagarna efter.

Det vackra ändå

Nej, jag talar inte om det. Nej, jag vill inte fokusera på det. Jag ber dig respektera det, nu när du vet. Jag vill att du fortsätter att se världen med mina ögon, fortsätter njuta av bilderna, beskrivningarna, allt det vackra jag vill visa och förmedla. Jag hoppas att du vill köpa och läsa mina böcker, dela min inre värld. Smärtan har jag burit och fortsätter bära så länge jag behöver, vi får se hur länge. Jag envisas med att ta en dag i taget, jag fortsätter leta efter det vackra, det som berör, jag fortsätter min strävan att föra människor samman. Kanske för min berättelse dig närmare mig, kanske inte. Men låt oss nu fortsätta leva det liv som är oss givet.

Min symbol för 2019

Oftast får jag ord till mig inför ett nytt år. Ord som visar min ambition, ord som ska bli mitt rättesnöre och tjäna som påminnelse om jag skulle villa bort mig i tvivlets irrgångar. I år kom det inga sådana ord. Istället envisades en bild, en symbol, med att dyka upp i mitt huvud, ordlös den rackar´n. Lite tjorvigt var det också eftersom symbolen är så värdeladdad, starkt förknippad med något helt annat och därför lätt kan leda tanken i en förutbestämd och felaktig riktning. Nå, den gav inte med sig så det var bara att ta den på allvar och fråga vad den ville.

Du ser den på bilden, ett kors. Utan Jesusfigur, men likafullt ett kors. Det tog en stund innan det landade i mig, vad korset är för mig och varför det dök upp just nu, inför mötet med och skapandet av 2019. Korset har alltså i det här avseendet ingenting med kristendom att göra för mig, men som grafiskt element visade det sig vara klockrent. Förstås. Låt mig förklara.

Ett kors består av två delar, en vertikal och en horisontell linje. Därtill, om man så vill, en knutpunkt mellan de två, en punkt som håller dem samman.

Vi börjar uppifrån, med den stående, vertikala linjen. För mig är den stående linjens riktning uppåt en symbol för tankehöjd, en intellektuell höjd, men också en ambition att tanka ner uppifrån, att se det större perspektivet och att ha ett öppet sinne.

Den stående linjens bas är för mig en fråga om djup och förankring. Att stå med fötterna på jorden, vara grundad på och i moder jord men också en påminnelse om att dra lärdom av det som varit, av historien och det som finns lagrat djupt i mitt inre. Att lita på den inre visdomen.

Den horisontella linjen är för mig bredd, en öppen famn, en ambition att omfamna helheten. Att sträcka mig längre, att tänja på mig själv till det yttersta av min förmåga för att skapa det jag vill. Att avända HELA mig, mina förmågor, talanger och kunskaper, till min egen, men också andras, nytta.

Knutpunkten mellan de båda linjerna, i bilden på den här sidan är det grönt, hjärtat. Min utgångspunkt, i allt jag gör, alltid. Hjärtat, kärleken, vägvisaren. Så självklart att ingen ytterligare förklaring behövs.

Ser du nu varför korset som symbol faktiskt var helt rätt för mig? Som en symbol för allt jag står för, för helheten, mina ambitioner, min vilja? 2019 och antagligen alla år som komma skall…

Författarafton på Norrköpings stadsbibliotek

Nu kan du träffa mig och tre andra lokala författare i Norrköping på en och samma gång!

Vi har alla kommit ut med en ny bok och den 11 december gör vi gemensam sak och äntrar scenen på Norrköpings stadsbibliotek för ett samtal om böckerna, författarskapet, skrivdrömmarna, vägen till en bok, egenutgivning och en hel massa annat.

Kom och lyssna och prata med oss! Kaffet är varmt och självklart kan du köpa våra böcker till bästa pris och få dem signerade! Läs mer på facebookeventet – hoppas vi ses!

Ses vi…?

Har du kanske semester nu? Ligger i hängmattan, solbadar på stranden, snickrar på nya altanen eller målar om huset? Alltihop kanske, eller ingenting av det. Kanske tillhör du den skara som arbetar större delen av sommaren eller är ledig årigt om. Oavsett vilket hoppas jag att dina dagar är precis så som du vill ha dem, att de är meningsfulla, givande och fyllda med ljus. Vi behöver ljuset. Och meningsfullheten.

För egen del lägger jag nu den allra sista handen vid min bok Mata inte skuggorna, tryckeriet står på tur. Det är så spännande att jag knappt fattar det. Om ett tag kommer de färdiga böckerna och jag kan redan leva mig in i känslan att få sprätta upp den första kartongen och plocka ut den första boken. Min bok, med mitt namn på! Ofattbart. Nästan. Om du vill kan du fortfarande förköpa boken med 10% rabatt. Då får du den först av alla, och självklart signerad. Ange bara rabattkod ”förköp10” i kassan (koden är giltig till och med 20/7). Du kan läsa mer om boken och köpa den här.

Medan tryckeriet jobbar kanske du tror att jag latar och loppar mig? Inte en chans. Sista veckan i augusti ska jag nämligen ha en utställning i Stockholm (i Gamla Stan) tillsammans med min vän Anne Marie Kees. Jag ska med andra ord hinna måla en del också! Jag bara älskar denna omväxling. Det blir en riktigt modig venissage för oss båda, jag hoppas att du kan komma. Mer information kommer men du kan gärna boka in datumet redan nu om du är i faggorna. 25-30 augusti finns vi på Galleri Englesson med våra tavlor. Vernissagen blir på lördagen, sedan passar jag på att ha en officiell bokrelease också på söndagen, två flugor i en smäll så att säga.  😊

Sedan har vi ju det här med resorna också… I oktober tar min vän Birgitta Höglund och jag med oss ett gäng intresserade människor till Makrigialos på Kreta. Självklart blir det fokus på mat, men också på återhämtning, hormoner, lymfsystem och alla möjliga andra hälsorelaterade frågor, allt i  balansens och harmonins tecken. Vi vill helt enkelt dela med oss av allt vi kan och lite till. Vill du följa med oss? Första veckan är fullbokad men det finns platser kvar på vecka 2. Läs mer och boka snarast om du vill följa med!

Vi hörs ju och ses här på bloggen, men jag hoppas innerligt att våra vägar korsas även i verkliga livet någonstans! Har du förslag på ställen där jag kan presentera och signera böcker, hojta gärna till. Är du i Stockholmstrakten sista veckan i augusti, kom förbi galleriet vetja. Behöver du återhämtning och påfyllning av allehanda slag, följ med till Kreta i oktober. Livet bjuder på oändliga möjligheter!

 

Ensam är inte (tillräckligt) stark

Det här med att skriva en bok är ett kapitel för sig (så oavsiktligt vitsigt det blev nu då!). Att SKRIVA boken är för mig det huvudsakliga, det stora arbetet. Mata inte skuggorna har varit mitt liv i ett års tid, ett skrivår med upp- och nergångar, tillit och tvivel, envishet och uppgivenhet, allt beroende på dagsform. Ett oavlönat år om man ser till ekonomi, den största investering jag någonsin gjort. Sedan är det bara resten kvar….

Att fysiskt producera själva boken, ge ut den, nå ut med den, hoppas att människor ska köpa den. Det mesta kan och gör jag själv, där jag inte kan tar jag självklart hjälp av andra. Det är till exempel svårt att fotografera sig själv och någon vass layoutare har jag aldrig varit, så här behöver jag ta proffs till hjälp. Men det svåraste, det allra svåraste, är ändå det där med att nå ut… Att få spridning utanför den egna innersta kretsen. Det är här jag behöver din hjälp, ensam är inte tillräckligt stark!

Att skriva och producera en bok är en stor investering i både tid och pengar, för att det alls ska gå ihop sig måste boken självklart nå sina läsare! Jag vet att många, många människor i vårt land läser och uppskattar böcker, jag måste bara nå dem. Min dröm är att skriva, jag lever den drömmen och vill fortsätta leva den. Vill du hjälpa mig på vägen? Du kan hjälpa mig på två sätt:

  1. Om du själv vill köpa och läsa boken så blir jag förstås själaglad! Och om du tänker köpa den, förköp den jättegärna! Se det lite som crowdfunding och winwin. Du får boken först av alla, lite rabatterad (10%) och jag får direkt hjälp med finansiering av tryckkostnaden (ett tryck som måste betalas i förskott). Du köper boken här i min webshop Allmytesign.com och anger kod ”förköp10” i kassan för din rabatt. Sedan garanterar jag att du får din bok i brevlådan så fort bläcket torkat! Självklart får du den också signerad. 😊
  2. Vare sig du själv köper min bok eller ej så kan du hjälpa mig genom att dela mitt förra blogginlägg (där beskrivningen av innehållet beskrivs) eller direktlänken till boken i webshopen. Dela med vänner och bekanta, vitt och brett, högt och lågt, som du vill och hur du vill. Denna länk, att få spridning och nå fram, är den svagaste i min kedja och du kan hjälpa mig att göra den urstark! Vill du hjälpa mig så dela, dela. Jag är dig evigt tacksam!

Nu ska jag fortsätta jobba på så att boken hinner komma ut under sommaren. För vad kan väl vara bättre än en bok i en hängmatta, i en stol på balkongen eller på en filt i gröngräset eller på stranden… Drömmar är till för att vävas och levas, dina och mina.😊