Kategoriarkiv: Personligt – min väg

Vill du upptäcka Makarska med mig i höst?

Vill du följa med mig till Makarska, Kroatien, i höst? Den 30 september tar jag och Birgitta Höglund med oss ett begränsat sällskap till denna pärla på den kroatiska rivieran. Läget är fantastiskt, vyn magnifik. På ena sidan har vi det Adriatiska havet, på andra sidan det branta Biokovoberget. Ljuvliga strand- och hamnpromenader, utflykter, god mat, kunskap, insikter, gemenskap, lugn och ro utlovas.

Detta är en resa där harmoni, sinnlighet, nyfikenhet och gemenskap är i fokus. Är du nyfiken? Klicka dig då vidare till hemsidan, www.harmoniresor.se. Och boka snabbt om du vill följa med, antalet platser är begränsat då vi lägger stor vikt vid kvalitet och prioriterar närhet, äkta möten och gemenskap.

Hoppas vi ses!

Otålig? Det är jag aaaldrig…

Otålig. Skulle JAG, vara otålig? Nääärå, aldrig, aldrig någonsin… Alltså, jag satt här och kände mig otålig, mer otålig än vanligt. Otålig på att det går för långsamt, att det som skrivs inte skrivs tillräckligt fort eller inte blir tillräckligt bra. Att det jag vill ska hända inte händer, att jag inte ser resultat av mitt skapande, mitt arbete. Jag fick ta mig ett allvarssnack med mig själv. Ett allvarligt samtal om det här med tålamod och otålighet. Denna improduktiva, rentav kontraproduktiv känsla! Så lätt att trilla dit på när man för en sekund glömmer bort hur det egentligen funkar, vad allt egentligen handlar om…

Känn förväntan istället för otålighet

Blir du någonsin otålig, på dig själv, på andra, på livet? Jag blir det, både nu och då. Mest på mig själv faktiskt. Jag är liksom född otålig, vill att allt ska gå fort. Otåligheten har sina fördelar, absolut. Jag är till exempel bra på att veta vad jag vill, jag är bra på att sätta igång saker, få hjulen att snurra. Men det är sedan utmaningen kommer, att släppa taget, att bara låta det vara… Tills det kommer till mig. Gång på gång får jag påminna mig själv om detta enkla faktum – det jag sjösatt kommer att ge resultat. Det ligger i pipen, det är på väg till mig, jag behöver inte göra mer. Låt det komma bara. Känn förväntan, inte otålighet! Att det ska vara så svårt.

Att vänta med spänning och förväntan är något helt annat än att otåligt trampa runt och tycka att leveransen drar ut på tiden. Det första skyndar på förloppet, det andra saktar ner det. Det första bygger på tillit, det andra på tvivel. Attraktionslagen talar. Jag VET ju detta, ändå… Pust.

Vägen ÄR målet

Jag får än en gång påminna mig om att vägen faktiskt ÄR målet. Och tänk hur det skulle vara om man fick allting man önskade, momentant, direkt, i samma ögonblick som ens önskan uppstod. Jösses vilka bekymmer man skulle få! Hur skulle man hinna ta hand om allt, njuta av det? Nej, alltså, det finns faktiskt en stor poäng med att saker tar sin tid. Om man bara är klok nog att påminna sig om att skapandet är grejen och att väntan på leveransen bygger på samma förväntan och förvissning som barnet känner inför julafton. Leveransen, ja den är pricken över i:et, men vad sjutton, vägen dit är ju den allra största delen av bokstaven! Tänk att man ska behöva påminna sig om det tusen gånger om…

Jag tror jag ska ta och stryka ordet ur min vokabulär nu, byta ut otåligheten mot förväntan, en gång för alla. Wish me luck.

Det stormar i skrivarlyan

Du kanske undrar hur det går med mitt skrivande? Alltså med nästa bok, Där haven möts. Saken är den att jag är mitt inne i en oerhört frustrerande del av processen. Ett sånt där kritiskt läge då man har god lust att kasta in handduken. Ett läge då jag tvivlar på allt, undrar vad tusan jag håller på med och inte har en aning om hur jag ska orka bringa ordning i kaoset. Just där är jag, precis nu.

Jag skriver om, stuvar om, fogar ihop och tar isär. Försöker helt enkelt hitta den tråd som jag vet finns där men som trasslat in sig i någon annan. Jag ifrågasätter, provar nytt, förkastar och försöker igen. Utan tillfredsställande resultat. Det skulle vara så lätt att bara ge upp, men det går ju inte. Berättelsen vill bli berättad, och det finns absolut ingen annan än jag som kan berätta den eftersom den finns i mig, i mitt huvud, i min kropp och själ.

Så jag kämpar på, nystar upp, repar nytt mod och prövar mitt tålamod för femtielfte gången. Om du, mot förmodan, skulle undra varför jag är lite frånvarande för tillfället, så vet du nu… Här och nu finns det stora likheter mellan Skagens stormar och de vågor som bryts i mitt inre. Håll tummarna att himlen klarnar och lugnet lägger sig snart.

Välkommen 2020!

Om 2019 var ett jaså-år så har jag desto större förhoppningar på 2020 och ett helt nytt decennium! Jag tänker att jag skriver min önskelista här, eller ska jag kanske säga beställningslista, så kanske det blir lite mer ordning på verkställigheten.

Och nej, jag tänker inte försöka detaljstyra eller planera, jag varken vill eller behöver det. Jag vet ju att så fort min önskan är formulerad är universum redan igång med produktionen. Sedan är det upp till mig att vara tillgänglig för att ta emot leveransen! Så, här kommer beställningen, i presens, för ordningens skull.

Mitt 2020 om jag får bestämma, och det får jag ju 😉 :

2020 är året då mitt skrivande tar fart på allvar. Jag kommer ut med min andra roman, Där haven möts. Den är precis så vacker och berörande som jag önskade att den skulle bli och landar i läsarnas hjärtan som den mjukaste omfamning. Nu kan jag börja skriva på roman nummer tre.

2020 är året då jag får ett större förlag i ryggen, ett förlag som jag trivs med och som gillar mig och det jag gör. Tillsammans växer vi och når ut med mina böcker till oändligt många läsare.

2020 år året då jag får lön för mödan och pengarna äntligen rullar in.

2020 är året då problemet med min höft får sin lösning på allra bästa sätt. Jag kan gå obehindrat, vandra smärtfritt och uthålligt på strand och klitt hemma i Skagen och annorstädes.

2020 är året då vi fortsätter vara friska och krya, hela familjen, ett år då kraften och energin finns inom oss och används på allra bästa sätt. Oss till glädje och andra till gagn.

2020 är ett underbart proppen-ur-år! Ett år utan begränsningar, med ett fritt flöde, där glädjen är ledstjärnan och friheten utgångspunkten.

De öppna armarna, mottagandet, på bilden, är min känsla för året. Ringen är min mentala bild , en vision, en symbol, ett materiellt mål, välj vilket du vill. Jag såg ringen i Köpenhamn, hos en guldsmed som gör dem på beställning. När pengarna rullar in står en sådan högt på min inköpslista! Inte en exakt likadan, den är för stor för mina långa, smala fingrar, men en variant därav. Självklart i ädlaste metall. Självklart med ädla stenar. Självklart med min trollslända på. Sländan som är mitt signum. Trollsländan som påminner mig om det långa, förberedande larvstadiet, om den njutbara vägen och nuets betydelse. Hon som står för hoppet och tilliten, hon som får mig att njuta maximalt av den korta, men ack så ljuvliga tiden med fladdrande vingar i solen.

Välkommen 2020, jag tar emot dig med öppna armar!

Hej då 2019!

Jag vet inte hur det är för dig, men jag tycker personligen att det känns ganska skönt att ta farväl av det här året. 2019 har för mig varit något av ett mellanår. Inte direkt dåligt men heller inte särskilt bra, lite jaså-feeling sådär.

Åtskilliga månader som gick till spillo då jag ödslade bort tid och kraft på en person och ett projekt som jag med facit i hand borde tackat nej till från början, eller åtminstone hoppat av betydligt tidigare. Hjälparen i mig är lite för stor ibland. Precis som min lojala sida som kan hålla fast vid ett löfte in absurdum med bortslösad tid och onödigt förbrukad energi som följd. Lägg därtill en trasig höft som begränsat tillvaron och orsakat mycket smärta… Nej, 2019 har inte varit något storslaget år för min del.

Ljuspunkter

Men självklart har det funnits ljuspunkter. Jag har fyllt 50 år och maken och jag firade silverbröllop. Samtliga familjemedlemmar har varit friska och krya, något jag är evigt tacksam för! (Höften, ja det är ett slitage som måste åtgärdas.) Höjdpunkter har funnits i musikupplevelserna och med vännerna, såväl gamla som nytillkomna. Jag har fina minnen av möten med läsare och böcker, och alla de resenärer som följde med på vår harmoniresa till Kreta. Jag är också innerligt tacksam för mina resor till Skagen där jag ankrat mig, hämtat kraft och kreativiteten flödat fritt. Och självklart är jag glad för de texter som åstadkommits, även om jag önskar att jag hunnit mer och längre.

Så visst har det hänt en massa bra saker under året, det är bara det att rörelsen framåt begränsats av diverse släpankare som tagit ner farten och gjort resan ganska obekväm, för att inte säga smärtsam. Det får vara slut på sådana tyngder nu. Jag säger därför Farväl 2019, jag kommer inte att sakna dig. Och välkommen 2020, dig har jag stora förhoppningar om! (Mer om 2020 kommer den 1/1.)