Kategoriarkiv: Personligt – min väg

Finbesök

Nu är jag här igen! Du kanske undrade vart jag tog vägen efter hemkomsten från Belgien? Det blev lite tyst från mitt håll, inga ord, inga bilder… Den simpla anledningen är att det sista som hände innan vi lämnade hotellet i Gent var att min telefon, tillika kamera, försökte dränka sig i toaletten.

Nå, försöket misslyckades, telefonen fiskades upp men har inte varit sig lik sedan dess. Den värsta krisen är över, den har återfått kontakten med sig själv och skärmen, kameran funkar och den kan kommunicera med omvärlden. MEN, den kan till exempel inte redigera bilder på IG och värst av allt, inte göra mellanslag när jag skriver… Du förstår problemet.

Rehabilitering

Jag håller alla tummar att den repar sig även från dessa små men irriterande skador. Telefonen fortsätter, liksom jag, med sin rehabilitering. Till skillnad från mobilen slipper jag dock tillbringa mina dagar i en burk med risgryn. Istället njuter jag av sol och sommar, gör flitigt min sjukgymnastik och går mina kryckpromenader. Styrkan och stabiliteten i höfterna byggs upp mer för varje dag, jag orkar gå allt längre och jag haltar inte en millignutt! Inte har jag ont heller, inte i höfter, inte i knän, inte i rygg. 😊 Livet återkommer, cell för cell, muskel för muskel.

Igår fick jag den finaste bekräftelsen, den bästa uppmuntran och det vackraste välkomnandet när den vackraste trollslända flög in genom den öppna dörren och satte sig bredvid mig i trappen när jag gjorde mina trappövningar. Hon satt kvar hela tiden och hejade på mig, jag fick till och med fota av henne utan minsta protest. Vi småpratade lite mer och jag började fundera på hur jag skulle kunna få ut henne igen utan att skada de ömtåliga vingarna. Men så kom jag på… Jag tackade helt enkelt för besöket och sade att hon var fri att flyga igen. Hon fladdrade till med vingarna, sade farväl och flög ut samma väg som hon kom in. Livets magi.

Jag återkommer lite mer regelbundet när min förlängda arm Telefonen återhämtat sig. Till dess, låt oss njuta av sommaren och livet!

Nytt försök!

Så var det då äntligen dags! Eller, äntligen kanske inte är helt rätt ord, känslorna är onekligen blandade. Men det är alltså dags för operation av mina höfter. Om allt går i lås den här gången opereras jag på onsdag, den 3 juni, i Belgien. Ni som följer mig minns kanske mitt tidigare försök till Sydafrika då jag fick hoppa av flygplanet i sista sekund när ett visst virus lamslog världen. Nu blir det operation av samma läkare men på hans hemmaplan i Belgien, en speciallösning, ”custom made”.

Alla som opererat en höft vet att det är en ganska stor procedur, och jag ska operera två, samtidigt.  Så snälla du, tänk på mig på onsdag och dagarna efter! Håll alla tummar att operationen blir så lyckad som jag hoppas, att läkningen går fortare än fort och att jag får mitt aktiva, rörliga, smärtfria liv tillbaka. Be också en bön eller två om att flyg och alla andra transporter går som de ska, att coronaskräpet håller sig borta från mig (och testerna!) och att jag förhoppningsvis får se något mer av Ghent än insidan av sjukhuset!

Jag blir borta ett par veckor (får ju inte flyga hem förrän allting med och i kroppen är under kontroll), så det blir inget bloggande på ett tag, men jag lovar att rapportera lite på Facebook om möjlighet finns.

Flyget går imorgon måndag, håll tummarna…

PS.Du som undrar varför jag åker utomlands för att operera höfterna kan läsa lite mer här.

Min bok är som en örtkryddad fisk- eller kycklingrätt med mycket chili!

Förstå känslan när en läsare hör av sig och skriver så här under läsningen av ens debutroman:

”Läser just nu din underbara bok Mata inte skuggorna. Så bra så jag ransonerar bara för att den inte ska ta slut för fort…

…Måste bara berätta att när jag läser t ex Torgny Lindgren, Sara Lidman m fl så får jag en känsla av en god välbalanserad maträtt. Torgny L är en riktigt mustig köttgryta osv och när jag läser dig är det en fantastisk örtkryddad fisk- eller kycklingrätt. Hur man nu kan få de känslan när det gäller böcker…

…Det är verkligen inte alla som kan skriva och förstå hur viktigt språket är. Det spelar ingen roll om man har en bra story men saknar språkets underbara nyanser. Den gåvan har du…

…Nu har jag läst ut din bok Mata inte skuggorna som jag fick känslan av örtkryddad kyckling- eller fiskrätt av och ibland härligt mycket chili. Tusen tack för den läsupplevelsen. Hoppas mycket på fler böcker av dig. Kram.”

Förstå hur glad jag blir, och stolt! Tänk bara att hamna i samma mening som Torgny Lindgren och Sara Lidman! Man kan bli snudd på mallig. Tack Karin för dina smakrika ord och att du återkopplade till mig, det är otroligt mycket värt. Jag sparar dem i minnets kammare, att ta fram i de stunder av tvivel som då och då drabbar varje författare.

Till dig som läst eller vill läsa

Jag är så innerligt glad för varenda en av er mina läsare, jag vill att ni ska veta det, varendaste en! Det sägs att man skriver för att man har något att säga, något att berätta, och det är givetvis sant. Men jag skriver också för att bli läst! Ingen lagar väl mat om den inte ska ätas, för att hänga på Karins matassociationer. Så tack igen för att ni läser, för att ni låter er beröras och hör av er och berättar!

Om du ännu inte läst min första roman så finns den att köpa här, direkt av mig, då får du snabbast, signerad och med mitt personliga bokmärke. Men det går givetvis också bra att köpa den på Bokus eller låna den på biblioteket (om biblioteket inte har den hemma så be att de tar hem den).

PS. Jag kommer inom kort att göra ett nytt försök att operera mina höfter, så vill du köpa boken (av mig eller Bokus) gör det gärna denna vecka. Sedan är jag borta några veckor och har svårt att leverera… För den som undrar, Bokus har alltså inget eget lager så när du beställer av dem, beställer de av mig, jag skickar till dem, de skickar till dig… En liten omväg kan man tycka.

Därför operation och därför Sydafrika…

För dig som inte sett… I tisdags kväll var jag på väg till Sydafrika för att operera min höfter men blev stoppad av ett visst virus och fick kliva av planet under lite halvdramatiska former. Nu undrar du kanske varför i hela friden jag skulle till just Sydafrika? Och kanske undrar du vad det är för problem med mina höfter? Så här är det.

Min ena höft är helt kaputt, den andra halvtrasig, med allt vad det innebär i form av smärta och nedsatt rörelseförmåga. Jag har gjort allt som står i min makt för att få rätsida på det hela, men åratal av snedbelastning tar ut sin rätt. Jag lyckas hålla inflammationen till ett minimum med kost och kosttillskott, men ben ligger mot ben och kaputt är kaputt. Jag varken vill, kan eller orkar ha det så här längre, jag är trots allt bara 50 år… Och nu skulle det alltså äntligen åtgärdas, av den bäste doktor som tänkas kan, på det sätt jag önskade. Om inte Corona kommit emellan.

En annan protes – ytersättning

Så varför åka till andra sidan jorden? Det korta och enkla svaret är att jag vill ha en operation och protes som inte erbjuds i Sverige. Det något längre svaret är att denna andra variant är den jag tror på och den som ger mig hopp om ett fortsatt obegränsat liv. Jag vill nämligen kunna springa, hoppa, studsa och sitta på huk. Jag vill kunna träna allt jag vill, ha lika långa ben och kunna bära vilka skor jag vill. Jag vill ha min benmärg kvar och därmed en viktig del av mitt immunförsvar. Jag vill inte behöva gå runt och vara rädd för att höften ska hoppa ur led och jag vill inte behöva göra om operationen efter 15 år.  Därför vill jag ha en så kallad ytersättning, eller resurfacing.

Varför Sydafrika?

Operationen hade kunnat göras i Belgien om det inte vore för att mina höftkulor är 46 mm stora (eller snarare små). En mindre kula ökar belastningen och därmed frisättning av metall i kroppen (inte bra, framförallt inte för kvinnor). Gränsen för en ytersättning i metall, som görs i Belgien, går vid just 46 mm… I Sydafrika finns däremot alternativet keramik, en protes som ännu inte gått igenom EU:s CE-märkning. Hade jag kunnat vänta ett eller två år till så hade den säkert varit godkänd i EU också, men då är det för sent för mig. Min vänstra höft är i så pass dåligt skick att det måste göras snarast möjligt. Så ja, det är en viss risk, men jag är beredd att ta den.

Jag känner mig helt trygg i mitt beslut och litar fullt och fast på skickligheten hos den belgiske läkare som skulle/ska operera båda mina höfter. Ja, det är samma läkare som vanligtvis opererar i Belgien och ja, jag ska operera båda höfterna, samtidigt. Jag har längtat något helt vanvettigt efter att få skutta fram på stränderna i Skagen och på våra kommande Harmoniresor helt utan smärta! Nu får jag längta ett tag till.

Vi borde få välja…

Det enda som stör mig, utöver coronaeländet och förseningen, är det faktum att denna operationsvariant inte erbjuds i Sverige, snarare verkar den motarbetas. Självfallet måste jag därför stå för hela kostnaden själv, men jag tänker inte gräva ner mig i det utan gläds istället åt att faktiskt ha möjligheten (genom banklån), alla har inte det. (För den som gör operationen inom EU ska Försäkringskassan enligt EU-direktiv och överenskommelser ersätta större delen av kostnaden, men det verkar vara rena lotteriet huruvida de gör det eller inte.)

Jag skriver och berättar om allt detta för att jag vill göra andra människor med trasiga höfter uppmärksamma på att det finns andra alternativ än de svenska. Om det är ett alternativ för dig eller inte kan bara du (tillsammans med läkare) avgöra, men jag vill att alla ska veta om att alternativet finns. Och ja, jag tycker att vi borde få välja.

För min egen del går jag nu åter i väntans tider och ber en stilla bön att världen sansar sig och gränserna öppnas igen. Snarast.

Livet fortsätter…

Mitt i allt kaos gläds jag åt att min första roman, Mata inte skuggorna, fortfarande hittar sin väg till nya läsares hjärtan! Kanske är detta en utmärkt tid också för dig att läsa något nytt och underlätta för mig att fortsätta mitt skrivande?

Så här skriver Elisabeth till mig om sin läsupplevelse av Mata inte skuggorna:

“En otroligt välskriven bok med ett mycket aktuellt tema, som gör att man snabbt dras in i handlingen. Längtan efter att få läsa mer infinner sig väldigt tidigt i boken. Det vardagliga, men ändå så fantastiskt välformulerade språket in i minsta detalj, gör läsupplevelsen mycket stor. Känslor och tankar hos huvudpersonerna beskrivs med eftertanke och väl avvägt språkbruk, ordval och vackra formuleringar. Handlingen och spänningen byggs upp på ett raffinerat sätt som gör denna bok till en av de bästa läsupplevelser jag haft!

Stort tack Therese och varmt lycka till med kommande böcker!

En redan trogen läsare
Elisabeth Svensson”

Köp gärna direkt av mig

Mata inte skuggorna finns på Bokus men köp den gärna direkt av mig. Det kostar dig detsamma men jag får behålla några kronor mer av vinsten och vi slipper onödiga transporter. Du vet kanske inte att när du beställer av Bokus så beställer de av mig, jag skickar till Bokus, de packar om och skickar till dig? Här och nu känns det som en onödig omväg, eller vad säger du? Köper du direkt av mig så får du boken snabbare och dessutom får du den signerad tillsammans med mitt eget bokmärke. 😊 Om du redan läst den kanske du vill köpa och ge bort till någon annan? Eller tipsa om den! Dela till exempel gärna detta inlägg, det kostar helt gratis men hjälper mig att nå ut. Jag är glad för all hjälp jag kan få!

Jag lägger en direktlänk till mitt förlag och webshopen här. Där kan du läsa mer OM boken, om Gabriel som kommer ensam till Sverige, om den tunga ryggäcken han bär på, om hur han träffar Hanna och om kärlekens kraft och förmåga att läka… Kanske uppskattar du Mata inte skuggorna lika mycket som Elisabeth!

Kram på er alla från mig som fortsätter skriva i väntan på nästa höftoperationsförsök…