Kategoriarkiv: Personligt – min väg

En ny början

Så kom den plötsligt till mig. Mitt i processen med bok nummer två stannar jag upp, en ingivelse. Som om någon eller något flyger förbi mitt fönster och fångar min blick i förbifarten. Tre ord kommer till mig, från ingenstans. Jag känner igen det här, det var likadant förra gången. Jag vet att det är viktigt, att jag måste fånga det i flykten, vad det än är, innan det är borta.

Jag öppnar ett nytt dokument i datorn, skriver ner de tre orden, följt av tre punkter… Sedan tittar jag ut genom fönstret, bort mot trädtopparna, bort mot det ingenstans som orden kom ifrån. Sitter så en stund, väntar. Sedan, lika plötsligt och lika självklart förstår jag, inser att detta är början på bok nummer tre! Början på nästa bok, samtidigt som jag är mitt uppe i bok nummer två. Precis som förra gången. Jag andas in, andas ut, tittar över träden, bortom topparna, och så kommer den, bilden. Som en stillbild men med viss rörelse. En situation, en scen, en liten men betydelsefull rörelse, tillräckligt liten för att inte beskriva en handling, tillräckligt stor för att jag ska förstå skeendet.

Huvudpersonen, hennes namn skriver sig självt på tangenterna. Jag har sett henne ett tag, väntat in henne, vet vem hon är, nu ger hon mig sitt namn. Jag googlar snabbt på namnet, jodå, det stämmer, det passar henne utmärkt, namnet ÄR hon. Hon blir nästan förnärmad av att jag behöver googla och dubbelkolla. Bokens andra huvudperson i bilden, jag ser bara hennes ryggtavla men också hennes namn står skrivet.

Jag tecknar ner den scen jag ser, lika kristallklar som en gnistrande vinternatt. Orden flyter som skrivna av en annan hand. Bara några få rader men rader som fångar en hel bok. En känsla av andakt fyller mig, tacksamhet, men också ett stort ansvar. Jag har blivit anförtrodd något viktigt, jag måste förvalta det väl. Jag tackar för gåvan och ber om anstånd. Jag har en annan bok att skriva färdigt först. En annan bok som också är mig given, en berättelse som lever i mig och en bok som ska komma till liv genom mig.

Du undrar hur jag som författare får mina idéer och hur jag vet vad jag ska skriva om? Så här går det till, tydligen.

Skriva – disciplin eller inspiration?

Det här med att skriva är allt ett kapitel för sig… Vissa hävdar att de måste invänta den efterlängtade och ibland svårfångade inspirationen. Andra hävdar att det enbart är en fråga om disciplin och enträget arbete. Jag är benägen att hålla med båda sidor, och ändå räcker det inte…

Disciplin är nödvändigt, även för mig. Jag är av naturen lat och med en halvknasig rygg och helknasig höft är det där med att sitta och stå i längre stunder ingen hit alls. Lägg därtill en gammal whiplashnacke som bestämt sig för att låsa högerhanden i något som mest liknar kramp så fort jag ska använda ett tangentbord eller penna så förstår du läget, det får bli pekfingervalsen med högerhanden just nu (eller långfingervalsen om jag ska vara ärlig, men det ser så illa ut att skriva det). Så disciplin handlar för mig inte om själva skapandeprocessen utan om att överbrygga de rent fysiska hindren, att helt enkelt sätta kroppen i träldom. Det kostar på fysiskt att skriva och det kräver därför disciplin av mig, konstigare är det inte.

Inspiration för språket

Inspiration då, måste jag vänta in den? Ja och nej. Inspirationen är för mig en förutsättning för mitt språk. När inspirationen är stor kommer orden med en häpnadsväckande lätthet. Det flyter och flödar och känslorna blir innerliga, nästan helt utan ansträngning. Jag behöver inte leta efter orden, de fastnar inte, haltar inte, utan bara finns där. Utan inspiration blir det tomt, torftigt, krystat och segt. Så ja, jag måste ha inspirationen på plats, MEN tack och lov behöver jag sällan vänta på den, jag vet hur jag ska fånga den. Oftast är det så enkelt som att se till att omgivningen och omständigheterna är de rätta. Ju mer avskildhet och enskildhet desto lättare. Utan störmoment är flödet fritt, jag är i mig och språket är en naturlig del av mig, jag är SÅ tacksam för det.

Och så det där andra

Så disciplin för kroppen, inspiration för ordflödet, det måste väl vara idealt? Jag önskar att det vore så, men nej. Det är inte idealt, inte ens tillräckligt! Dessa två kan jag i mångt och mycket bestämma över, så om det bara vore dem det handlade om skulle jag ha skrivit klart min andra roman för länge sedan, förmodligen även den tredje. Men nu är det inte så, det finns nämligen ännu en del, en del som kan vara knepig att förklara och kanske svår förstå. En del som tar tid och som jag inte kan styra över. Det är den del som avgör och skapar handlingen. Den som definierar tempot och vill förmedla något, säga något. Man kanske kan tro att jag hittar på handlingen, skapar den med fantasin, kreerar den på något sätt, men för mig är upplevelsen en helt annan. Handlingen kommer till mig, liksom hela berättelsen, karaktärerna och situationerna. Handlingen landar hos mig, i mig, någonstans ifrån. Jag kan inte tvinga fram det, inte mana på det, inte skynda. Det måste landa och mogna, ofta utan att jag ens vet vad som pågår, utan att jag har en aning om när det är ”färdigt” eller vad resultatet ska bli.

Snart så…

Jag kan alltså med disciplinens hjälp sätta mig vid datorn, känna inspirationen flöda, språket pocka på och vackra ord susa förbi. Men det går inte att skriva. För det är inte klart. Än. Gissa om det är tålamodsprövande! Där är jag just nu, en bit in i ”Där haven möts”, och det är tvärstopp. Jag kan bara vänta, invänta. På vad vet jag inte men jag litar på att det kommer. Snart. Eller sedan. Imorgon. Eller nästa vecka. Det enda jag kan påverka och det enda jag vet, är att när det är klart, ja då är jag beredd! Redo med både disciplin och inspiration, och då jägarns går det undan må du tro. 😊

Nä, nu får det vara!

Vet du, jag är så innerligt trött på vad som anses vara professionellt, hur man ”ska” göra, vad som är rätt och vad som är fel, vad som anses ”fungera” och inte fungera. Det är profilering hit och branding dit, det är algoritmer och säljtunnlar, det är stringens och färgval, värdeord, nischande och ”vad är det du vill förmedla?” Nej, nu räcker det! Det är inte det att det är något fel med allt det där, det är bara det att jag är less på det. Det är inte jag, eller åtminstone inte jag just nu.

Jag vill inte hålla på med allt det där smarta, hur smart det än må vara. Vad jag vill förmedla? Mig! Mig och mitt, rakt av, utan filter. Och vem är jag? Ja, säg det den som kan! Ingenting och allting, det är jag det. Vissa dagar vill jag frikostigt dela med mig av hela mig, allt jag kan, allt jag tänker, känner och skriver. Andra dagar vill jag hålla allt för mig själv, gömma mig i en vrå och titta ut på spektaklet.

Hela jag

Jag vill tillåta mig att använda hela färgpaletten, inte en specifik nyans eller ton. Nej, det behöver inte se snyggt ut i min profil! Jag är jag, take it or leave it. Ibland är jag ursnygg, ibland är jag…ja herre jösses. Jag tänker inte slå knut på mig för att visa en enhetlig bild av mig, jag är ju inte särskilt enhetlig alls. Jag är ombytlig, impulsiv, ofta ordningsam, ibland rörig. Jag är en hel människa, ibland känner jag mig halv. Ibland är jag klartänkt, ibland gå det mest bara runt.

Jo, jag är klok, det vet jag. Klok som en bok. Men inte alla dagar. Vissa dagar tänker jag helt fel, känner mig bortkommen och allmänt vilse. Vissa dagar är svart den enda färgen i skalan, andra dagar är det vitt som gäller. Men oftast gillar jag färg, starka färger, alla färger. Som i naturen. Jag är som naturen, jag väljer inte bort någon färg, jag väljer alla. Alla färger, alla typsnitt. Skulle jag välja ett typsnitt oftare än något annat så beror det sannolikt mest på att jag är lat, inte på att jag egentligen tycker bättre om just det typsnittet än en massa andra.

Lusten får styra

Så, med detta sagt, jag slänger allt det där över bord! Från och med nu väljer jag att dela med mig av kloka saker och reflektioner ena stunden, för att i nästa ögonblick visa dig den fantastiska blomma jag just dök ner i med näsan före. Eller en inblick i min pågående skrivprocess, eller en musikupplevelse, eller en bild jag finner lustig, eller ett fenomen, eller…vad som helst faktiskt.

Ibland blir det på bloggen, när jag har lite längre saker att skriva, mer att berätta. Och det blir även fortsättningsvis på fredagarna, företrädesvis… Jag försöker hålla mig till det, men man vet aldrig, det kan bli fler dagar. Jag menar, idag är det ju onsdag… Ibland delar jag bara något på Facebooksidan eller på Instagram, ibland på LinkedIn och ibland, ofta eller slumpmässigt beroende på vilken ”feeling” jag har, på alla ställen, samtidigt.

Ännu större frihet

Den som vill ha stringens och snygga, enhetliga profiler får helt enkelt söka sig någon annanstans. Här är det jag som gäller, hela jag. I all min inkonsekvens och ombytlighet. Det blir helt enkelt friare, roligare och mer glädjefyllt så, för mig åtminstone…

En sån där brandingmänniska skulle säkert säga att även detta är en sorts profil…men det bryr jag mig inte (heller) om. Och skulle någon nu tycka att det är väldigt otydligt vad det är jag säljer, egentligen, så säger jag det enkelt, först och främst: mina böcker! Men också tavlor, servetter, föreläsningar, resor, hormonkurser, processledning… Ja, du ser! Så här är det med mig, det här är jag. Alltihop. Gilla läget, det gör jag.

Jag själv är inte till salu, men följer du mig på sociala medier, köper mina böcker, följer med på mina resor eller anlitar mig på något sätt, så får du garanterat en stor del av mig på köpet. 😉

Therese, vad gör du när du inte skriver?

Jag får frågan ibland, om vad jag gör ”egentligen”. Den kommer allt mer sällan, fler och fler börjar förstå att skrivandet är min huvudsyssla, hur orimligt och märkligt det nu än kan verka. Men visst, jag gör ju annat också, jag driver ju till exempel mitt eget förlag, TR Förlag. En verksamhet som alla andra, ett företag, en bransch, bokföring och ekonomi, sälj och marknad. I förlaget säljer jag mina egna böcker; Mata inte skuggorna, som kom ut i höstas, och Där haven möts, som kommer nästa vår.

Författare och förläggare

I mitt förlag hjälper jag också andra med råd och dåd vad gäller text och bokproduktion. Det är många som hyser bokdrömmar men inte vet hur de ska gå till väga med sitt manus. Jag vet hur det är att nära den där drömmen, jag bar själv på den i fyrtio år (ja 40!) innan jag var redo! Idag vet jag hur man navigerar genom produktionen, hur minfältet ser ut, jag vet vad som krävs och behövs. Jag tror på drömmarna, vill att de ska verklighet, och om jag kan bidra med min kunskap så gör jag det gärna. Är du mer nyfiken på mitt förlag och mina böcker så hittar förlagets hemsida här TR förlag

Konstnär

Detta är alltså min nuvarande huvudsyssla, i böckernas värld. Men så gör jag ju en del annat också…målar till exempel, när andan faller på. Du ser några av mina tavlor i en egen flik i menyn här på sidan. Är jag konstnär? Det vet i sjutton, måste man ha etiketter? Målandet är för mig en avkoppling, en hobby, som blev lite mer när människor plötsligt till min stora förvåning ville köpa det jag målat. Om mina tavlor hänger på andras väggar, ja då kanske jag är konstnär? Också. Trots allt.

Reseledare

Ja, och så är jag ju reseledare också. 😊 Tillsammans med min vän och resekollega Birgitta Höglund genomför jag i höst för tredje året i rad en resa till Makrigialos på Kreta. Resan går helt och hållet i hälsans, njutningens och harmonins tecken. Birgitta är kocken som blev framgångsrik bloggare och kokboksförfattare och parallellt genomfört en stor egen hälsoresa, du hittar hennes blogg här, birgittahoglundsmat. Det var faktiskt så vi träffades, Birgitta och jag, genom hälsan och maten.

För dig som inte känner till mitt förflutna så har jag arbetat som kostrådgivare och också lärare inom näringslära och näringsfysiologi på Paleo Institute. Jag hyste då även ett extra stort intresse för hormoner, kvinnors hormonbalans i synnerhet, så efter en massa djupdykningar i detta ämne koncentrerade jag mig på mitt arbete som hormonterapeut och utbildade andra till detsamma.

På Birgittas och mina resor delar jag med mig av hela min breda, och i valda delar även djupa, kunskap om kroppen och hälsan. Tillsammans vill vi dela med oss av själva essensen, den livsfilosofi som vi är så rörande eniga om och som du som följer min blogg så väl känner igen, att livet ska levas i harmoni, njutning och glädje. Kunskap och insikter varvas på våra resor med handfasta råd, god mat, mycket skratt, medmänsklighet och ”bara vara”. Höstens resa blir den sista i nuvarande tappning till Makrigialos, nästa år byter vi sannolikt resmål. Vill du följa med oss till denna kretensiska pärla så har vi lagt till några extraplatser, så skynda dig att boka om du vill hänga på! Läs mer och boka här www.harmoniresor.se/

Hormonterapeut

Och så var det det här med hormonerna… De ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Om du undrar varför så läs gärna här, det har sina förklaringar, i min personliga erfarenhet och historia. När jag bestämde mig för att ta mitt skrivande på allvar och lägga mitt fokus och min tid på författandet var det många som blev lite besvikna, de ville ha mig kvar, ville lära sig själva mer eller tyckte att jag åtminstone borde skriva en bok om hormoner. Jag började faktiskt…skrev halva, men insåg så småningom att det var helt andra saker jag ville skriva om. Efter lite påtryckningar och välmenande knuffar omsatte jag istället min kunskap i en kurs, online, på nätet. En självstudiekurs, en bas med den kunskap som jag önskar att ALLA fått med sig från skolan. Så ja, nu bedriver jag visst onlinekurser också…så det kan bli. Du hittar kursen här om du är nyfiken, Du och dina hormoner.

Lärare…

Med den här kursen trodde jag att jag satte punkt för mitt ”gamla liv” men… i november har jag lovat att hålla en allra, allra sista hormonkurs IRL för den som vill arbeta med kvinnors hälsa och kvinnors hormoner. Det blir en tredagars, intensiv djupdykning i hormonernas värld för en exklusiv skara som bett mig och så gärna vill ha min hormonkunskap innan jag stänger dörren till den delen av mitt liv för gott. Kursen på nätet kommer självklart att finnas kvar för alla och envar, men detta blir definitivt mitt sista ”framträdande” i rollen som lärare. Om du också vill ta del av min djupare kunskap i den här tredagarskursen, hör av dig till mig så fort som möjligt. Det kan finnas en chans att haka på…

Och lite till…

Hormonkursen och mitt nätverk har nu också försett mig med en del andra förslag och erbjudanden som jag tackat ja till eftersom det gagnar DIG! Men eftersom den här bloggposten redan blivit på tok för lång så tar jag det nästa gång.

Varför (be)skrev jag då allt det här? Jo, för att visa att allt detta är jag, hela mitt fria jag. Jag är min historia, mitt nu och min framtid, allt på samma gång. Precis som alla andra, precis som du. Vi låter oss inte ringas in så lätt, eller hur…? 😉 Nu rundar jag av och önskar dig en riktigt skön midsommar! I regn, eller sol, eller regn, eller sol, eller…

Du läser mig som en öppen bok

Att skriva är något av det bästa jag vet, kanske DET bästa jag vet. Att få sätta ord på upplevelser, gestalta människor och känslor, söka just den där perfekta avvägningen som förmedlar det jag vill ha sagt. För mig är ord magi. Ord är magiska. Jag fascineras över ordens inneboende förmåga att förmedla inte bara fakta och beskrivningar, utan också känslor, bilder, drömmar.

Tänk att svarta krumelurer på ett papper har den förmågan! Att det jag känner när jag skriver, laddas och landar i orden och svävar vidare till dig. Och om magin är total, ja då känner du samma känslor när du läser som jag kände då jag skrev. Vad är väl det om inte magi!

Sårbart

Samtidigt är det så oerhört sårbart. Även om det jag skriver inte är det minsta självbiografiskt vad handlingen beträffar så är känslorna äkta. Jag kan inte sätta ord på en känsla jag aldrig känt, jag kan inte ladda orden med energin om jag inte samtidigt upplever den. Det som kommer ut på pappret ÄR jag, till allmän beskådan, öppet för bedömning och värdering. Det kräver mod att visa sitt innersta, för mig är skrivandet det modigaste jag kan tänka mig. Avskalat och hudlöst. Skört och starkt. När du läser mina böcker lär du känna personerna i den, men också mig. Det är mig du kommer in på livet.

Du och jag

Men mina känslor är allt annat än unika, känslor är universella. Om mina ord får dig att känna något så är det för att du också har de känslorna inom dig. För att du är uppkopplad mot samma gigantiska nätverk som jag, det universella nätverk som binder oss alla samman. Mina ord slår an en ton i dig eftersom du känner igen dig i dem, energin de för med sig vibrerar med energin i dig. Jag – orden – känslorna – du – känslorna. Så, när du läser, vem är det då du kommer in på livet, egentligen? Mig? Eller dig?