Kategoriarkiv: Livsvägen o Skapandet

En ny början

Så kom den plötsligt till mig. Mitt i processen med bok nummer två stannar jag upp, en ingivelse. Som om någon eller något flyger förbi mitt fönster och fångar min blick i förbifarten. Tre ord kommer till mig, från ingenstans. Jag känner igen det här, det var likadant förra gången. Jag vet att det är viktigt, att jag måste fånga det i flykten, vad det än är, innan det är borta.

Jag öppnar ett nytt dokument i datorn, skriver ner de tre orden, följt av tre punkter… Sedan tittar jag ut genom fönstret, bort mot trädtopparna, bort mot det ingenstans som orden kom ifrån. Sitter så en stund, väntar. Sedan, lika plötsligt och lika självklart förstår jag, inser att detta är början på bok nummer tre! Början på nästa bok, samtidigt som jag är mitt uppe i bok nummer två. Precis som förra gången. Jag andas in, andas ut, tittar över träden, bortom topparna, och så kommer den, bilden. Som en stillbild men med viss rörelse. En situation, en scen, en liten men betydelsefull rörelse, tillräckligt liten för att inte beskriva en handling, tillräckligt stor för att jag ska förstå skeendet.

Huvudpersonen, hennes namn skriver sig självt på tangenterna. Jag har sett henne ett tag, väntat in henne, vet vem hon är, nu ger hon mig sitt namn. Jag googlar snabbt på namnet, jodå, det stämmer, det passar henne utmärkt, namnet ÄR hon. Hon blir nästan förnärmad av att jag behöver googla och dubbelkolla. Bokens andra huvudperson i bilden, jag ser bara hennes ryggtavla men också hennes namn står skrivet.

Jag tecknar ner den scen jag ser, lika kristallklar som en gnistrande vinternatt. Orden flyter som skrivna av en annan hand. Bara några få rader men rader som fångar en hel bok. En känsla av andakt fyller mig, tacksamhet, men också ett stort ansvar. Jag har blivit anförtrodd något viktigt, jag måste förvalta det väl. Jag tackar för gåvan och ber om anstånd. Jag har en annan bok att skriva färdigt först. En annan bok som också är mig given, en berättelse som lever i mig och en bok som ska komma till liv genom mig.

Du undrar hur jag som författare får mina idéer och hur jag vet vad jag ska skriva om? Så här går det till, tydligen.

Allt går!

Vi människor besitter en helt fantastisk förmåga, vi kan drömma. Vi kan sluta våra ögon och se oss själva med andra ögon. Vi kan fästa blicken i fjärran och föreställa oss någonting helt annat än det vi egentligen har framför ögonen, vi kan se det som (ännu) inte finns. Och det slutar inte ens där. Om drömmen är äkta och härstammar från hjärtat kan vi till och med känna de känslor som drömmen för med sig, vilken magi!

Jag tror fullt och fast på att vi människor kan förverkliga alla våra drömmar, alla drömmar som är sanna och äkta vill säga. Inte de drömmar som klistrats på oss som kollektiva skenbilder av lycka, utan de äkta drömmarna, små som stora. De drömmar som skapar pirr i magen och bubbel i bröstet. Som ger ett leende på läpparna bara vi tänker på dem. Eller kanske gör oss lite genererade när vi uttalar de högt. De drömmar som vi ofta hyser i hemlighet, ibland dolda till och med för oss själva då de gömts undan av en eller annan orsak.

Släppa taget

Tänk att vi har den förmågan! Att genom drömmen, fantasin och känslan kunna skapa vad som helst, hur väsensskilt det än är från den så kallade verklighet vi lever i. Jag säger inte att det är enkelt alla gånger, men jag tror fullt och fast på att det är möjligt. Knepigheten ligger i att kunna släppa taget om allt det där som ÄR just nu. Pengarna som saknas, kroppen som gör ont, det tråkiga jobbet, de jobbiga tråkarna… Allt det som känns, ses, hörs, syns och tar plats här och nu helt enkelt. Ju tuffare situationen är, desto knepigare kan det vara att släppa taget om den. Trots att man egentligen ingenting hellre vill, egentligen…

Tankens kraft

Men det GÅR! Med tankens kraft. Du kan dock inte tänka bort en tanke… Tänk inte på ett grönt äpple Och vad tänkte du just på? Ett grönt äpple förstås. Det går inte att tänka bort en tanke, men det går att tänka på något annat! Det går att tänka på ett rött äpple istället, eller ett päron, eller en fruktsallad, eller träden frukten växer på, eller jorden träden är rotade i och får sin näring av, eller jordklotet som vi alla delar med varandra… Det går att fokusera på allt som är vackert, fint och skönt – den här tiden på året är det extra lätt tycker jag, det är ju bara att gå ut! Ut i naturen där det svämmar över av det vackraste överflöd just nu.

Själens plats

Jag tittar, doftar, smakar och lyssnar. Jag känner med alla mina sinnen, tar in och blir en del av. Överflödet omkring mig blir en del av mig, jag en del av rikedomen. Därifrån, i det djupa andetaget får själen fart. Där flyger drömmarna fritt och allt är möjligt. I drömmen skapar jag min blivande verklighet, jag skapar min framtid. Jag skapar den här och nu i drömmen, i fantasin och i känslan. Ännu ej kännbar eller synlig för mig eller andra, men i allra högsta grad verklig, i mig.

Skriva – disciplin eller inspiration?

Det här med att skriva är allt ett kapitel för sig… Vissa hävdar att de måste invänta den efterlängtade och ibland svårfångade inspirationen. Andra hävdar att det enbart är en fråga om disciplin och enträget arbete. Jag är benägen att hålla med båda sidor, och ändå räcker det inte…

Disciplin är nödvändigt, även för mig. Jag är av naturen lat och med en halvknasig rygg och helknasig höft är det där med att sitta och stå i längre stunder ingen hit alls. Lägg därtill en gammal whiplashnacke som bestämt sig för att låsa högerhanden i något som mest liknar kramp så fort jag ska använda ett tangentbord eller penna så förstår du läget, det får bli pekfingervalsen med högerhanden just nu (eller långfingervalsen om jag ska vara ärlig, men det ser så illa ut att skriva det). Så disciplin handlar för mig inte om själva skapandeprocessen utan om att överbrygga de rent fysiska hindren, att helt enkelt sätta kroppen i träldom. Det kostar på fysiskt att skriva och det kräver därför disciplin av mig, konstigare är det inte.

Inspiration för språket

Inspiration då, måste jag vänta in den? Ja och nej. Inspirationen är för mig en förutsättning för mitt språk. När inspirationen är stor kommer orden med en häpnadsväckande lätthet. Det flyter och flödar och känslorna blir innerliga, nästan helt utan ansträngning. Jag behöver inte leta efter orden, de fastnar inte, haltar inte, utan bara finns där. Utan inspiration blir det tomt, torftigt, krystat och segt. Så ja, jag måste ha inspirationen på plats, MEN tack och lov behöver jag sällan vänta på den, jag vet hur jag ska fånga den. Oftast är det så enkelt som att se till att omgivningen och omständigheterna är de rätta. Ju mer avskildhet och enskildhet desto lättare. Utan störmoment är flödet fritt, jag är i mig och språket är en naturlig del av mig, jag är SÅ tacksam för det.

Och så det där andra

Så disciplin för kroppen, inspiration för ordflödet, det måste väl vara idealt? Jag önskar att det vore så, men nej. Det är inte idealt, inte ens tillräckligt! Dessa två kan jag i mångt och mycket bestämma över, så om det bara vore dem det handlade om skulle jag ha skrivit klart min andra roman för länge sedan, förmodligen även den tredje. Men nu är det inte så, det finns nämligen ännu en del, en del som kan vara knepig att förklara och kanske svår förstå. En del som tar tid och som jag inte kan styra över. Det är den del som avgör och skapar handlingen. Den som definierar tempot och vill förmedla något, säga något. Man kanske kan tro att jag hittar på handlingen, skapar den med fantasin, kreerar den på något sätt, men för mig är upplevelsen en helt annan. Handlingen kommer till mig, liksom hela berättelsen, karaktärerna och situationerna. Handlingen landar hos mig, i mig, någonstans ifrån. Jag kan inte tvinga fram det, inte mana på det, inte skynda. Det måste landa och mogna, ofta utan att jag ens vet vad som pågår, utan att jag har en aning om när det är ”färdigt” eller vad resultatet ska bli.

Snart så…

Jag kan alltså med disciplinens hjälp sätta mig vid datorn, känna inspirationen flöda, språket pocka på och vackra ord susa förbi. Men det går inte att skriva. För det är inte klart. Än. Gissa om det är tålamodsprövande! Där är jag just nu, en bit in i ”Där haven möts”, och det är tvärstopp. Jag kan bara vänta, invänta. På vad vet jag inte men jag litar på att det kommer. Snart. Eller sedan. Imorgon. Eller nästa vecka. Det enda jag kan påverka och det enda jag vet, är att när det är klart, ja då är jag beredd! Redo med både disciplin och inspiration, och då jägarns går det undan må du tro. 😊

Vet du inte vad du vill?

Jag pratar och skriver ofta om våra drömmar, drömlivet vi vill och kan leva, drömmarna som den högsta potentialen. Ibland möter mina ord en viss frustration, inte hos mig, men kanske hos dig…? Skapa hit och manifestera dit, ta fasta på drömmen och lita på dig själv – men om man inte vet vad man vill då? Om den där lilla inre rösten som jag pratar om inte finns där, eller är så tyst att man omöjligen kan höra den, vad gör man då? Hur tar man reda på vad man vill?

Du vet

Jag hävdar att du vet. Du vet vad du vill, du och alla andra. Du kanske inte kan beskriva vad du ska GÖRA, eller HUR det ska gå till, men nog vet du vad du vill. Du vill vara glad, du vill vara lycklig. Du vill känna frid och frihet. Du vill känna längtan och iver, du vill utvecklas och blomstra. Du vill känna att livet är ett hanterbart äventyr, ett överflöd av upplevelser och intryck. Du vill vara omgiven av kärlek, ha fina, nära relationer, du vill ha energi i kroppen och aptit på livet. Eller har jag fel…? Jag tror inte det. Jag tror att vi alla önskar oss ungefär samma saker, vi söker samma känsla av tillfredsställelse och glädje. Det är HUR som är frågan, inte VAD.

Men hur då?

Hm, kanske du säger nu och rynkar ögonbrynen. Hur ska man komma på HUR:et då? Hur kommer man på vad som gör en glad och tillfredsställd? Om du inte vet så är det enkla svaret att man provar sig fram, livet hjälper dig. Det är i alla kontraster som livet ställer dig inför som du mejslar ut din vilja. Du VET hur du vill känna och må och du VET när du är mer eller mindre glad. Glädjen är din vägvisare! Ta din inre vägvisare på allvar, den är den bästa vän du har och den visar dig vägen till din vilja! Vet du inte när du är glad? Gör då helt enkelt mer av sånt som INTE känns fel, trist och plågsamt, sånt som känns okej. När du hittat det som känns okej är det lättare att höja ribban och söka efter det som känns bra. Efter bra kommer kul. Efter kul kommer glädje, efter glädje kommer entusiasm…

Det går

Jag tänker ibland att det här med utmattning kanske inte alls handlar om att vi gör för mycket, utan om att vi gör fel saker. Vi kanske inte alls sover för lite utan istället behöver göra mer av sånt vi tycker är roligt. Det kanske är när vi ignorerar vår passion och glädje som orken tar slut. Jag menar att om vi alltid går emot den inre vägvisaren och envist går åt fel håll, mot oss själva, så är det inte så konstigt om det blir tröttsamt. Som en evig uppförsbacke, som full broms och full gas samtidigt. När vi går emot oss själva och den glädje vi är här för att följa, kör vi slut på oss. Allting stannar, hela livet går i stå.

Men det måste inte vara så, Det GÅR att finna och följa sin egen glädje! Glädje är en känsla, tacksamhet och tillfredsställelse likaså. Om du någon gång i hela ditt liv, om än för en kort sekund, upplevt och känt glädje, så finns den där inuti dig, oavsett var du står här och nu. Den finns där för dig att ta fasta på, att påminna dig om och manifestera på nytt, i nya former och i nya upplevelser! Ta fasta på glädjen, låt den visa dig viljan och vägen. Du vet. Och du kan. Om du vill.

PS. Du som läser min blogg med behållning och vill läsa mer, följ mig på Facebook eller Instagram för närmast dagliga små reflektioner.

Nu har jag gjort det igen!

Jag måste berätta… Jag fick ett ryck! Igen. Ett sånt där Therese-ryck som alltid överraskar mig själv minst lika mycket som omgivningen. 😊

Mitt skrivande har legat på is ett tag eftersom jag varit, och är, upptagen med annat. Dels hjälper jag till som redaktör för och språkgranskare av en annan författares bok, dels behöver jag sälja den bok jag har gett ut, Mata inte skuggorna, och skapa verksamhet i förlaget.

Hjälpa andra bokdrömmare

Jag tänker att när jag nu själv gjort den här bok- och författarresan vill jag också kunna hjälpa andra med bokdrömmar att förverkliga sina. Jag håller därför även på att ta fram en kurs med fokus på att förvandla sitt manus till färdig bok. TR Förlag ÄR ju förlaget för oss som tror på drömmar och kan jag hjälpa fler med förverkligandet så är det ju all möda värt! Mitt i alltihop har jag dessutom tagit fram en självstudiekurs om hormoner som ligger online, detta för att min kunskap i det ämnet inte ska falla bort utan istället komma så många som möjligt till del. Ja du ser,  jag har en del att stå i.

Nästa bok

MEN, mitt skrivande… Jag saknar det. Och igår insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar det! När jag konfronterade mig själv insåg jag att det kändes som att energin och meningen och syftet med alltsammans höll på att gå förlorat för mig i allt detta andra. Så galet, så olikt mig. Jag behövde ett beslut. Jag behövde en plan. Så, nu är beslut fattat!

Min nästa bok kommer ut den 19/5 2020! ISBN-nummer är inhämtat, layoutare kontaktad, den tänkta framsidesbilden framplockad, och titeln är spikad! Bara sådär. Inom loppet av 30 min var det klart. Nu ska jag bara skriva boken också… Du kanske tycker det låter som lång tid, ett år framåt, men jag kan lova att det verkligen inte är det, tvärtom. Jag har ju som sagt annat att göra också, och det är en himlans massa skrivande som ska göras, och sedan hela produktionen på det, det tar tid.

I flödet

Men vet du vad det bästa är? Energin är tillbaka! Lusten och glädjen kom tillbaka i samma sekund som jag fattade titelbeslutet och spikade datumet. Även energin för allt annat jag håller på med. Tänk så enkelt det är bara man lyssnar på sig själv, tar sig själv och känslorna på allvar och tar ett steg i rätt riktning! När man tar emot det som står för dörren utan att egentligen veta hur i herrans namn det ska gå till, när man bestämmer sig för att det löser sig under resans gång.

Nu tar jag emot det, alltihop. Allt det jag längtat efter, alla önskningar som jag bunkrat upp i universum. Nu står dörrarna på vid gavel, flödet flödar och livet leker igen. Ljuvliga liv, underbara skapande!

Just det, du kanske vill veta titeln på bok nummer två? Det berättar jag i fredagens blogg. Kanske gläntar jag då också LITE på dörren till den tänkta handlingen. Kanske. 😉