Kategoriarkiv: Kroppen o Hälsan

Landar hemma

Så svårt det kan vara att landa. Eller rättare sagt, vilken tid det kan ta. Tid för kroppen att förstå att ljuset inte är detsamma. Att värmen är frånvarande. Att tjocka och långa kläder är ett måste, liksom skor och strumpor. Det är som att kroppen fortfarande går barfota på stranden, fötterna översköljda av saltiga vågor, solen i ansiktet, ljumma vindar runt axlarna.

Nu har jag varit hemma en vecka, det hjälper inte riktigt. Kroppen vill fortfarande dra mig tillbaka, det fysiska minnet är ännu påtagligt. Själen har landat, den är här och nu, som alltid, men kroppen, den sega rackarn, har svårt med omställningen. Jag får ge den tid, den tid den behöver. Viljan att prestera, producera, får backa undan ännu ett tag. Som att väcka någon varsamt, ömt. Var snäll, viskar kroppen, en liten stund till, bara en liten stund till.

Jag lyssnar, jag respekterar. Såsom jag lyssnar på alla delar av mig, respekterar hela mig. Det får ta sin lilla tid, tid är ju allt vi har.

Tillbaka i Sverige igen

Så, nu är jag tillbaka i vardagen igen och kan återuppta mitt bloggande. Jag hade en tanke, kanske till och med en förhoppning, att kunna skriva lite även på Kreta, men se det gick inte alls. Det är min förbannelse men också min gåva, det där med att vara så totalt uppslukad i Nuet. Jag förmår helt enkelt inte vara någon annanstans i tanken eller göra något annat än det som ska göras där och då, här och nu. Hjärnan kan lite lamt påtala det kloka i att ”Du borde kanske skriva en rad, hålla bloggen igång, dela med dig…”, men det går inte. Hjärtat är inte med, känslan saknas, eftersom fokuset vilar på Nuets angelägenheter. Gott så, tänker jag då. Var sak har sin tid och plats.

Nå, det har i alla fall varit två fantastiska veckor på Kreta; två grupper med underbara människor, mycket god mat och dryck, sol, värme, bad och strandpromenader. Och alla dessa möten och nära samtal. Det är nog det jag tar med mig närmast hjärtat trots allt, mötena, människorna. Att få lära känna nya människor lite mer avskalat, nära, under huden. Att få beröra och bli berörd av tankar, liv och öden, det är en sann ynnest. Det blir så slående hur långt ifrån detta vi är i vår vardag, så långt ifrån varandra, från livet. Kanske har vi inte tid, kanske tar vi oss inte tid. Eller också vågar vi inte. Som om själva kulturen, ramarna, klimatet och väggarna håller oss tillbaka. Som om vi rör oss på ytan, flyter runt, rädda för att dyka ner, sjunka in och mötas på riktigt. Det tål att fundera på vad det är som begränsar oss, vad som håller oss ifrån den här innerligheten och värmen. Vad är det som gör att vi vid tillfällen som dessa faktiskt möts, på riktigt? Är det den fysiska bubblan? Är det klimatet, utelivet, lugnet och tiden? Är det frånvaron av måsten, borden och ansvar? Hur mycket väljer vi själva…? Som sagt, det tål att fundera vidare på.

Jag är hur som helst oerhört glad över att dessa två veckor blev precis så lugna, givande och harmoniska som vi hade föresatt oss. Våra förhoppningar och ambitioner att dela med oss av det goda livet infriades med råge och vi gläds åt vetskapen om att det blir en ny resa nästa år! Kanske följer just Du med oss på den resan? Du kan läsa om resan som var här på Harmoniresor.se, vi kommer snart att uppdatera sidan med nästa års resa och öppna bokningen för den. Vill du se bilder från resan så kika gärna in på vårt Instagramkonto “harmoniresor” och mitt eget “thereserenaker”).

Nu önskar jag dig en fin, närvarande oktobervecka, var du än är, vad du än gör!

Dags för avfärd!

Idag, torsdag, bär det äntligen iväg! Vackra, varma Kreta med all sin goda mat, sina färger, stränder och underbara hav väntar på Birgitta Höglund och mig och de härliga människor som valt att följa med oss dit under Harmoniresors flagg. Vi ska ha det ljuvligt, njuta, se, upptäcka, umgås och bara vara. Jag tror att vi är många som längtar, efter harmonin!

Annars är det där med att resa ett kapitel för sig, tycker jag. För även om jag gillar att resa så gör min kropp det inte. Släpa väskor, packa upp och packa ner, väntetider överallt, trånga flygplan, inte kunna sova i ny säng i nytt rum och med nya ljud. Ja du fattar, att resa frestar på kroppen. Ändå är det värt det. Det är SÅ värt det att få se något nytt, att låta sinnena förundras över nya intryck, att få lära och lära känna. Att få uppleva hur kroppen slappnar av i värmen, att få vända ansiktet mot solen och tanka energi. Två veckor är vi på Kreta, två olika grupper med människor ska vi få lära känna och uppleva Makrigialos tillsammans med. Lycka!

Kanske kommer jag inte skriva så mycket på bloggen kommande veckor, eller också skriver jag mer än vanligt! Inga måsten finns, bara lust, så vi får se hur det blir. Lite bilder lär det i alla fall bli och vill du se dem så gå in på antingen hemsidan Harmoniresor.se/Nyheter eller leta upp Harmoniresor.se på Facebook och Instagram. Vi finns lite överallt! ? Jag finns för övrigt också på Instagram med min stora hobby, fotografi. Du hittar mig under mitt namn ”thereserenaker”, men också på kontot ”mittskagen” där alla mina naturbilder från Skagen publiceras, och på ”allmytesign” där jag lägger upp min konst. Följ mig gärna på det ena eller andra eller allihop!

Nå, nu ska vi njuta av Kreta så mycket vi bara kan. Jag hoppas att du också får några fina oktoberveckor att njuta av var du än befinner dig!

På återseende!

Visa dig själv respekt

Respekterar du dig själv? Självklart säger du, men gör du verkligen det? Respekterar du din kropps behov av ren och näringsriktig mat? Ger du din kropp den vila och återhämtning den så väl behöver? Tar du dig tid till de roliga sakerna i livet? Ger du dig själv de utmaningar du behöver för din utveckling? Ser du till att dina själsliga behov blir tillfredsställda? Säger du nej när dina gränser håller på att överskridas och orken ta slut? Eller skjuter du upp till morgondagen och väntar på att någon annan ska göra det här åt dig…?

Jag hoppas innerligt att du respekterar dig själv, din kropp, din själ, dina gränser och dina behov. För sanningen är, att om inte du gör det, gör ingen annan det heller. Du kan inte begära att någon annan ska respektera de gränser du själv överskrider. Du kan inte lägga ditt liv, din lycka och välgång i någon annans händer, det fungerar inte så. Det börjar med dig, allt börjar med dig.

Hur kunde vi glömma det mest basala?

Visst är det väl underligt ändå, underligt hur vi behöver lärare för att lära oss att hörsamma våra mest basala behov. Vi behöver rådgivare som talar om för oss hur och vad vi ska äta. Vi går till coacher och yogakurser för att lära oss andas. Vi går kurser i mindfulness för att lära oss uppmärksamma världen innanför och utanför. Vi betalar personliga tränare för att lära oss hur vi ska röra på oss. Vi uppsöker sömnlabb för att lära oss att sova. Snart behöver vi väl folk som lär oss hur man skrattar och kramas också.

Vad är det för underlig värld vi skapat åt oss när vi så totalt förlorat oss själva att till och med basalbehoven blivit komplicerade att tillgodose? Jag säger inte att alla dessa rådgivare och kurser inte behövs, tvärtom, jag tycker bara det är intressant ATT de behövs.

Vi talar om våra förfäder, hur de levde, rörde sig, åt och umgicks. Vi försöker återuppta det vi förlorat, hitta tillbaka till vårt ursprung, med intellektets hjälp. Trots att vi är desamma som våra förfäder. Trots att signalerna fortfarande finns i våra kroppar. Trots att våra kroppar egentligen vet PRECIS vad vi behöver så måste vi ändå, via hjärnan, tala om för kroppen vad den har för behov. Istället för att lyssna på den. Istället för att lita på den. Hörsamma den. Bejaka den. Varför lyssnar vi så dåligt på oss själva och så duktigt på alla andra?

Jag bara undrar…

PS. På tal om basalbehov, den 31 augusti kommer jag till Östersund och har en föreläsning om hur vi skapar mindre stress i tillvaron. En vecka senare väntar Malmö med samma tema. Läs mer i länken, hoppas vi ses!