Kategoriarkiv: Glädjen o Lyckan

Fy tusan vad jag är bra!

Får man säga så? Får man skrika ut över hustaken hur bra man är på sitt jobb, bra på det man gör? JA, det får man! Känslan som infinner sig när man på djupet inser att man är riktigt bra på något är helt underbar.

Igår satt jag med huvudet begravt i textbearbetning av en bok jag är redaktör för. Jag muttrade lite, bråkade mycket, strök, klottrade och trixade, och så plötsligt slog det mig – jag är ju skitbra på det här! Jo, jag är faktiskt det. Jag är skitbra på att reda ut ordtrassel och få ordning på meningsbyggnadssnurr.

Naturlig fallenhet

Det är inte det att det sker utan ansträngning, absolut inte, det är mer att det faller sig naturligt för mig. Jag VET i kroppen hur det ska vara, det känns helt enkelt rätt eller fel utan att jag behöver tokanalysera varför. Och jag litar på min känsla till hundra procent för jag VET, min kropp vet.

Igår insåg jag fullt ut vilken gåva det är! Har det betydelse att jag läst hyllmeter efter hyllmeter med böcker under hela min uppväxt och fortsatt att göra det? Ja, givetvis. Men det är inte hela förklaringen. Redan i bokslukaråldern, tonåren i mitt fall, reagerade jag på texter. Hur de flöt, hur de berörde, rytmer och missljud. Jag har den liksom i mig, ordmelodin.

Hjälpa andra

Nu inser jag dessutom att jag faktiskt har en förmåga inte bara att själv skriva, utan också en fallenhet för att snappa upp andras melodier, eller andras röster om du så vill. Jag är en hejare på att fånga in och bevara det språk som är ditt och samtidigt förädla det. Hur märkligt och stort är inte det, vilken gåva! En gåva jag kan dela med mig av, en gåva som kan hjälpa andra. Kanske är det så med alla sanna gåvor, att de alltid på något sätt också kommer andra till del?

Känns det som att mina ord är för stora? De ÄR stora, för mig i alla fall. Jag skriver detta enbart för att dela min glädje och för att, om möjligt, inspirera dig till att söka och finna DIN gåva. Det är nämligen min fasta övertygelse att vi alla är begåvade på ett eller annat eller många sätt. Vi har fått OLIKA gåvor med oss in i detta liv och det är ju det som är det storslagna. Tänk vilken värld vi kan skapa om alla människor tar fasta på sina förmågor och delar sina sanna gåvor med varandra. Vilken kraft, vilken energi!

Men hur finner man sin gåva, undrar du kanske? Mitt enkla svar är att man släpper motståndet. Följ hjärtat, gå med lusten och glädjen. Bara så.

Nu har jag gjort det igen!

Jag måste berätta… Jag fick ett ryck! Igen. Ett sånt där Therese-ryck som alltid överraskar mig själv minst lika mycket som omgivningen. 😊

Mitt skrivande har legat på is ett tag eftersom jag varit, och är, upptagen med annat. Dels hjälper jag till som redaktör för och språkgranskare av en annan författares bok, dels behöver jag sälja den bok jag har gett ut, Mata inte skuggorna, och skapa verksamhet i förlaget.

Hjälpa andra bokdrömmare

Jag tänker att när jag nu själv gjort den här bok- och författarresan vill jag också kunna hjälpa andra med bokdrömmar att förverkliga sina. Jag håller därför även på att ta fram en kurs med fokus på att förvandla sitt manus till färdig bok. TR Förlag ÄR ju förlaget för oss som tror på drömmar och kan jag hjälpa fler med förverkligandet så är det ju all möda värt! Mitt i alltihop har jag dessutom tagit fram en självstudiekurs om hormoner som ligger online, detta för att min kunskap i det ämnet inte ska falla bort utan istället komma så många som möjligt till del. Ja du ser,  jag har en del att stå i.

Nästa bok

MEN, mitt skrivande… Jag saknar det. Och igår insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar det! När jag konfronterade mig själv insåg jag att det kändes som att energin och meningen och syftet med alltsammans höll på att gå förlorat för mig i allt detta andra. Så galet, så olikt mig. Jag behövde ett beslut. Jag behövde en plan. Så, nu är beslut fattat!

Min nästa bok kommer ut den 19/5 2020! ISBN-nummer är inhämtat, layoutare kontaktad, den tänkta framsidesbilden framplockad, och titeln är spikad! Bara sådär. Inom loppet av 30 min var det klart. Nu ska jag bara skriva boken också… Du kanske tycker det låter som lång tid, ett år framåt, men jag kan lova att det verkligen inte är det, tvärtom. Jag har ju som sagt annat att göra också, och det är en himlans massa skrivande som ska göras, och sedan hela produktionen på det, det tar tid.

I flödet

Men vet du vad det bästa är? Energin är tillbaka! Lusten och glädjen kom tillbaka i samma sekund som jag fattade titelbeslutet och spikade datumet. Även energin för allt annat jag håller på med. Tänk så enkelt det är bara man lyssnar på sig själv, tar sig själv och känslorna på allvar och tar ett steg i rätt riktning! När man tar emot det som står för dörren utan att egentligen veta hur i herrans namn det ska gå till, när man bestämmer sig för att det löser sig under resans gång.

Nu tar jag emot det, alltihop. Allt det jag längtat efter, alla önskningar som jag bunkrat upp i universum. Nu står dörrarna på vid gavel, flödet flödar och livet leker igen. Ljuvliga liv, underbara skapande!

Just det, du kanske vill veta titeln på bok nummer två? Det berättar jag i fredagens blogg. Kanske gläntar jag då också LITE på dörren till den tänkta handlingen. Kanske. 😉

Varför begränsa sig när man inte behöver?

Hur kommer det sig att vi sätter upp ramar för oss själva och sedan håller oss inom dem? Eller låter andra definiera fyrkanten för den delen. Det är många år sedan jag befann mig i de där fyrkanterna, det är länge sedan jag tänjde på ramarna tills det inte gick att tänja mer. Där och då, när det bokstavligen tog stopp, när huvudet slog i taket och armarna kämpade för att pressa ut väggarna, bestämde jag mig för att det fick räcka.

Man kan inte pressa in en fri själ i ett fyrkantigt rum, det går inte att sätta gränser för en fri tanke och fri vilja. Det kanske går ett tag, men inte hur länge som helst. Antingen går den fria sönder eller så spricker ramen.

Låt lusten styra

Jag klev utanför och sedan den dagen erkänner jag inte längre några ramar, gränser eller fyrkanter för mig själv. Jag låter lusten och glädjen styra mina förehavanden! Jovisst, jag är författare numera och för den förverkligade drömmen är jag evigt tacksam. Men jag tillåter mig också att göra annat när lusten faller på. En hormonkurs online var väl inte direkt planerad men ack så behövlig, och plötsligt fanns energin och lusten att skapa en, så då gjorde jag det. Idag bär det iväg till Gusum för att hänga tavlor till en aprilutställning tillsammans med tre andra konstnärer på Centrumgalleriet. Vernissage imorgon lördag, kika in om du har vägarna förbi vetja!

Variera mera

I höst genomför jag för tredje året i rad en resa till Kreta i harmonins tecken tillsammans med min vän och kollega Birgitta Höglund, också den framdriven av lust och glädje. Det är så det fungerar hos mig numera, glädjen får styra! Det jag vill göra det gör jag, det som inte känns minsta roligt eller energigivande lägger jag ner. Livet är helt enkelt på tok för kort för att slösas bort på kompromisser och begränsande föreställningar om vad man kan och får göra! Är jag en mångsysslare? Ja. Är jag impulsiv? Ja. Är jag en livskonstnär? I allra högsta grad. Och mitt i alltihop är jag en ”doer”, en latmask, en social typ och en eremit. Alltihop, i en lagom salig röra som är jag. Och jag älskar det, varje minut av det! Livet alltså, livet som är mitt. Livet utanför fyrkanten.

Jag önskar dig en toppenfin fredag och helg i vårsolen! Tänj på ramarna, eller ännu hellre, kliv utanför dem. Nu ska jag åka och hänga tavlor!

/Therese

Mitt nya favoritord – njytta!

Det uppstod som en felskrivning av min fina vän Ulrika Hederberg i ett av alla våra samtal om livets små och stora frågor, men jag har nu införlivat det i min vokabulär. Jag pratar alltså om ordet njytta. Det är med andra ord inte alls någon miss av korrekturläsaren vad gäller texten i bilden, tvärtom, njytta är mitt nya favoritord! 😊 Jag menar känn på det, smaka på det…njytta…visst är det väl bra? I min mun smakar det som en god och effektiv sammanslagning av nyttan och njutningen, njyttan.

Vänskap = njytta

Jag tänker att njyttan är just det som kännetecknar den bästa av vänskaper. I njyttan ligger att överbrygga ensamhet och skapa samhörighet, att dela kunskap men också vetskap. I njyttan vilar tilliten och förtroendet, lugnet och stormen. I njyttan finns de högljudda skratten men också de strilande tårarna. Njyttan kommer med hjälp när man behöver den och stöd när man ber om det. Ser du hur bra den är, njyttan?

Jag hoppas att du har minst en sådan vän i ditt liv, en vän att dela njyttan med. Någon som med självklarhet förstår värdet. Värdet av dig, av sig, och er. Någon som inte för bok över relationens räkenskaper utan omfamnar allt i stunden utifrån behov och lust. Någon som förstår att bejaka men också vet att sätta gränser. En vän som på djupet förstår njyttan, den ömsesidiga glädjen -och njyttan. Har du en sådan vän är du rik, rik på riktigt.

Tack Ulrika! Tack för att du är min vän, och tack för mitt nya favoritord!

Mer harmoni åt folket!

Vi pratar ofta om balans. Jag gör det till exempel när jag i min hormonkurs pratar om hormonell balans, där fyller det en stor och jätteviktig funktion. Men balans i livet, kan man egentligen ha det? Jag menar…hur ofta är något i balans, egentligen? När jag tänker och känner efter låter balans som antingen något statiskt, tungt och fyrkantigt eller som en balansakt, en ständig strävan efter en punkt som är närmast omöjlig att vidmakthålla. Är inte balans i det avseendet ett omöjligt mål? Ungefär som att sträva efter ständig lycka, det går ju inte heller.

Jag tänker att precis som man kan söka meningsfullheten i det som händer varje dag och garanterat få uppleva en och annan lycklig stund på köpet, kan man också träna sig i att känna harmoni och få uppleva balans i korta stunder då och då.  Förmågan att vara i nuet, njuta av det som är och det man har, släppa taget om föreställningar om hur allt “borde vara”, tillit… det är nog en bra grund för både harmoni och balans, eller vad säger du?

Det blev visst lite filosofiskt så här på fredagen, förmodligen är det planeringen av höstens harmoniresa som lockade fram tankarna. Harmoniresa, det låter väl härligt om något! Vet du om att jag arrangerar en sådan resa tillsammans med min vän och kollega Birgitta Höglund? I oktober blir det tredje året i rad som vi åker till Kreta med ett gäng härliga människor som liksom vi vill leva det goda, harmoniska livet.

Inspiratörer

Vi är båda två författare och vi har båda ambitionen att inspirera, men på lite olika sätt. Birgitta är en stor inspiratör och förebild för många vad gäller matens njutning och läkande kraft. Med sin blogg och sina kokböcker har hon bidragit till uppvaknanden och smakupplevelser för massor av människor. Hon delar med sig av sin egen hälsoresa och sin gedigna matkunskap på vår gemensamma resa.

Och vad gör jag då? Latar mig i solen och havet? Njae, eller jo, det gör jag också! Är det harmoniresa så är det, och jag är bra på att föregå med gott exempel. 😉 Men jag bidrar också med annat förstås. Jag delar med mig av all den kunskap jag har om människokroppen vad gäller hälsa och ohälsa, mat och näring, magbesvär, stress, hormoner och lymfsystem. Jag kan inte allt, men jag kan ganska mycket om mycket…

Utöver kroppens funktioner pratar jag också mer än gärna om min syn på livet och de stora frågorna, drömmarna, besvikelserna och utmaningarna. Det goda livet och det goda samtalet är i fokus på vår resa och du som följer med har all möjlighet att påverka vad vi lägger vikt vid under veckan. Harmoniskt blir det, det kan vi garantera!

Vill du följa med till Kreta och tillbringa en vecka tillsammans med oss i oktober? Vi har några platser kvar. Läs mer och boka på www.harmoniresor.se.