Kategoriarkiv: Glädjen o Lyckan

Stockholm igår, Köpenhamn idag, Malmö imorgon

Ibland är det full fart på livet! Likväl som jag uppskattar och behöver det lugna livet, lika mycket behöver jag det där som bryter av och sätter fart. Igår var det möte i Stockholm med CE Travel, den resebyrå som Birgitta Höglund och jag numera samarbetar med vid våra Harmoniresor. Birgitta har varit på plats och rekat i Makarska, Kroatien, inför nästa års resa och nu börjar bitarna så sakteliga falla på plats. Nästa vecka kan vi förhoppningsvis börja dela med oss av några av pusselbitarna. Är du nyfiken på resan så gå gärna med i facebookgruppen Kroatien 2020 så får du information löpande i takt med att vi kan gå ut med den.

Lyckliga jag!

Men här och nu, ja då är jag på väg till Köpenhamn. Jag ska bara mellanlanda i Malmö först. Kvällens mål är hur som helst mitt underbara Köpenhamn och middag med fantastiska vänner! Jag är så oerhört tacksam för alla människor som musiken fört i min väg, alla upplevelser och möten som möjliggörs just genom den generositet som verkar följa i musikälskares spår. Jag har alltså en härlig lördagskväll att se fram emot i mitt andra ”hemland”.

Verkligt eller hitte-på?

Söndag och måndag kommer sedan att gå i skrivandets tecken för mig. Jag stannar i Malmö för att fokusera, låta mig inspireras och trampa de gator som också trampas i min nästa bok, Där haven möts. Huvudpersonen i boken bor i Malmö, men självklart finns en dragning till Skagen… Har jag sagt att boken ligger nära mig själv? 😉 Det är knepigt det där, hur man (jag) måste skriva om saker, platser, upplevelser, känslor…som jag känner igen, hur ska jag annars kunna sätta ord på dem? När läsare menar att mina ord och texter berör så är det just för att de för mig är äkta. Jag har varit där, på ett eller annat sätt, i det här livet eller i ett annat. Samtidigt hittar jag på. Handlingen är inte verkligheten, karaktärerna är inte verkliga, men vissa delar är, alla känslor är… Så vad är vad? Vad är egenupplevt, vad är hitte-på? Det vet bara jag. Kanske. Ibland vet jag knappt själv. Men helt klart är att allt jag skriver ligger nära mig, inuti mig, annars kan jag inte skriva det. Imorgon fortsätter processen, håll tummarna att orden kommer till mig och landar mjukt!

Önskar dig en trevlig helg!

PS. När jag satte ihop bilden som illustration till den här texten insåg jag att det var väldigt mycket vatten i alla bilderna… Jo, jag gillar vatten; städer med och vid vatten, vatten som flödar, vatten som renar, vatten som för människor samman. 😊

Maximal glädje är mitt fokus i mörkret

Hur gör du för att hålla höstmörkret ifrån dig? Nyss hemkommen från Kretas sol blev avsaknaden av ljus som ett slag i bakhuvudet. Jösses så sömnig man kan bli, det är ju helt omöjligt att få upp ögonen och få energi i kroppen! Jo jag är en ljusmänniska, helt beroende av solen för min vakenhet och skärpa. Så vad gör man när ljuset försvinner i dimman och antalet mörka timmar bara blir fler och fler? Flytta utomlands vore ju skönt men den möjligheten har jag inte här och nu, alltså får man göra det bästa av det hela. För mig innebär det en dagsljuslampa som står på hela min vakna tid, intag av extra D-vitamin förstås, och att faktiskt vara lite mindre vaken, alltså sova mer. Det är liksom bara att inse att kroppen behöver mer vila i mörkret, hur tråkigt jag än tycker att det är.

Människorna och samvaron

Men så finns det ju faktiskt en del annat man kan göra också, sådant som har med själen att göra, glädjen… Jag söker helt enkelt glädjen. Jamen det gör du väl alltid Therese, kanske du tänker? Jodå, det gör jag, glädjen är min ledstjärna. Men nu, ja nu söker jag den helt utan sans och måtta! Idag har jag bokat in en after work med arbetskamrater jag inte har. Jag menar, är man sin egen och saknar arbetskamrater så får man väl skapa ett eget AW-gäng för ändamålet, tänker jag. Det funkar det också, bara jag får träffa trevliga människor så är jag nöjd. 😊

Och så har jag bokat in en tur till Stockholm och en annan till Malmö i november, hemska november ska med glädje fördrivas! Dessutom har jag den oerhörda förmånen att få låna en lägenhet i Köpenhamn i december så då blir det fyra dagar i ”det danske” för mig och maken, tågbiljetter är fixade – tack universum och tack N för generositeten!

Musiken och energin

Sedan har vi förstås musiken, herregud vad vore livet utan den?! Nästa vecka blir det en konsert i Örebro, i november en på hemmaplan här i Norrköping. Och för att vara helt på den säkra sidan så köpte jag igår biljetter till ytterligare en konsert i Malmö tillsammans med en väninna. Den 29 februari. Jag vet, det är långt fram. Men då finns det ju glädjefyllda saker att se fram emot länge, genom hela långa mörkertiden! Dessutom är det ju på självaste skottdagen, en sådan extradag i livet måste man ju ta vara på tänker jag!

Bara genom att göra dessa sakar, planera, boka, fixa så kommer energin tillbaka. Plötsligt känns det roligt, även här och nu! Mörkret utanför fönstret gör sitt bästa för att dämpa, men mot glädjen står det sig slätt. Bring it on, jag är rustad!

Du är inte trasig

Överallt ser och hör jag dem; kvinnorna som inte duger, kvinnorna som inte räcker till, kvinnorna som måste bli bättre människor, kvinnorna som kämpar och kämpar och misslyckas och kämpar. Och det pratas och det ältas, klandras och skäms, vänds och vrids och så börjar det om igen. Om du känner igen dig det minsta lilla, läs då meningen som följer, noga. Jag skriver det långsamt så att du kan stanna upp och låta orden få fäste.

Det. Är. Inget. Fel. På. Dig.

Vi tar det en gång till för säkerhets skull.

Det. Är. Inget. Fel. På. Dig.

Bara så, det är inget fel på dig. Hör du vad jag säger? Du är inte trasig, du behöver inte lagas. Jo, kroppen kanske bär sina krämpor (fråga mig, jag vet!), men du vet att jag pratar om något annat. Det där andra. Det där icke-dugeriet, du som ett projekt som kräver sin plan och lösning, livet som en golgatavandring. Sluta bara!

Du är hel, förstå det. Du är hel och perfekt och precis som du ska vara, precis som du är. Du behöver inte göras om, du behöver inte leva ditt liv genom andra för att vara livet värdig. Du har fått ett liv, en kropp, en tid att leva. I dig, med dig, utan några som helst krav på någonting. Du gör som du vill. Livet behöver inte vara kantat av måsten och fyrtiosju att-göra-listor. Din kalender behöver inte vara så full att du inte själv får plats i den. Du behöver inte finnas där för alla andra, dygnet runt, 365 dagar om året, och du behöver framförallt inte lösa andras problem!

Din väg

Du har förmågan att skapa ditt liv. Du kan sluta leta efter den där rätta vägen, den finns nämligen inte. Inte den felaktiga heller. Det finns bara väg, och du skapar den. Det har du gjort fram till nu och fortsätter att göra i detta nu. Så vilken väg vill du vandra, vart vill du gå? Snurra inte runt i hjärnans irrgångar och egots sagolika förmåga att fastna i det som varit och ”hur ska det gå”. Släpp loss dig själv! Fastna inte i icke-dugliga tankar om begränsningar och tillkortakommanden, sluta med allt som stavas ”inte-kan-väl-jag”. Häng framförallt inte upp dig på vad andra tycker, vad andra kan och gör, det har noll och ingen relevans för dig. Här och nu, vad vill du, vad känner du för, vad skänker dig sann lust och glädje? Släpp ner axlarna, andas in, andas ut, ta emot. Dig själv.

Släpp dig fri

Älska dig själv, det börjar där. Älska ditt liv, det är ju det du lever. Om du blir ledsen av tanken på att du INTE älskar dig själv, så beror det på att den tanken är falsk. Djupt inne i dig själv vet du att du är älskad, av dig själv och hela stora alltet, tänker du något annat så går du emot ditt bättre vetande och känslan skaver. Sluta med det. Släpp dig fri.

Du är hel. Du vet vad som gör dig glad. Gör det. Nu.

Fy tusan vad jag är bra!

Får man säga så? Får man skrika ut över hustaken hur bra man är på sitt jobb, bra på det man gör? JA, det får man! Känslan som infinner sig när man på djupet inser att man är riktigt bra på något är helt underbar.

Igår satt jag med huvudet begravt i textbearbetning av en bok jag är redaktör för. Jag muttrade lite, bråkade mycket, strök, klottrade och trixade, och så plötsligt slog det mig – jag är ju skitbra på det här! Jo, jag är faktiskt det. Jag är skitbra på att reda ut ordtrassel och få ordning på meningsbyggnadssnurr.

Naturlig fallenhet

Det är inte det att det sker utan ansträngning, absolut inte, det är mer att det faller sig naturligt för mig. Jag VET i kroppen hur det ska vara, det känns helt enkelt rätt eller fel utan att jag behöver tokanalysera varför. Och jag litar på min känsla till hundra procent för jag VET, min kropp vet.

Igår insåg jag fullt ut vilken gåva det är! Har det betydelse att jag läst hyllmeter efter hyllmeter med böcker under hela min uppväxt och fortsatt att göra det? Ja, givetvis. Men det är inte hela förklaringen. Redan i bokslukaråldern, tonåren i mitt fall, reagerade jag på texter. Hur de flöt, hur de berörde, rytmer och missljud. Jag har den liksom i mig, ordmelodin.

Hjälpa andra

Nu inser jag dessutom att jag faktiskt har en förmåga inte bara att själv skriva, utan också en fallenhet för att snappa upp andras melodier, eller andras röster om du så vill. Jag är en hejare på att fånga in och bevara det språk som är ditt och samtidigt förädla det. Hur märkligt och stort är inte det, vilken gåva! En gåva jag kan dela med mig av, en gåva som kan hjälpa andra. Kanske är det så med alla sanna gåvor, att de alltid på något sätt också kommer andra till del?

Känns det som att mina ord är för stora? De ÄR stora, för mig i alla fall. Jag skriver detta enbart för att dela min glädje och för att, om möjligt, inspirera dig till att söka och finna DIN gåva. Det är nämligen min fasta övertygelse att vi alla är begåvade på ett eller annat eller många sätt. Vi har fått OLIKA gåvor med oss in i detta liv och det är ju det som är det storslagna. Tänk vilken värld vi kan skapa om alla människor tar fasta på sina förmågor och delar sina sanna gåvor med varandra. Vilken kraft, vilken energi!

Men hur finner man sin gåva, undrar du kanske? Mitt enkla svar är att man släpper motståndet. Följ hjärtat, gå med lusten och glädjen. Bara så.

Nu har jag gjort det igen!

Jag måste berätta… Jag fick ett ryck! Igen. Ett sånt där Therese-ryck som alltid överraskar mig själv minst lika mycket som omgivningen. 😊

Mitt skrivande har legat på is ett tag eftersom jag varit, och är, upptagen med annat. Dels hjälper jag till som redaktör för och språkgranskare av en annan författares bok, dels behöver jag sälja den bok jag har gett ut, Mata inte skuggorna, och skapa verksamhet i förlaget.

Hjälpa andra bokdrömmare

Jag tänker att när jag nu själv gjort den här bok- och författarresan vill jag också kunna hjälpa andra med bokdrömmar att förverkliga sina. Jag håller därför även på att ta fram en kurs med fokus på att förvandla sitt manus till färdig bok. TR Förlag ÄR ju förlaget för oss som tror på drömmar och kan jag hjälpa fler med förverkligandet så är det ju all möda värt! Mitt i alltihop har jag dessutom tagit fram en självstudiekurs om hormoner som ligger online, detta för att min kunskap i det ämnet inte ska falla bort utan istället komma så många som möjligt till del. Ja du ser,  jag har en del att stå i.

Nästa bok

MEN, mitt skrivande… Jag saknar det. Och igår insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar det! När jag konfronterade mig själv insåg jag att det kändes som att energin och meningen och syftet med alltsammans höll på att gå förlorat för mig i allt detta andra. Så galet, så olikt mig. Jag behövde ett beslut. Jag behövde en plan. Så, nu är beslut fattat!

Min nästa bok kommer ut den 19/5 2020! ISBN-nummer är inhämtat, layoutare kontaktad, den tänkta framsidesbilden framplockad, och titeln är spikad! Bara sådär. Inom loppet av 30 min var det klart. Nu ska jag bara skriva boken också… Du kanske tycker det låter som lång tid, ett år framåt, men jag kan lova att det verkligen inte är det, tvärtom. Jag har ju som sagt annat att göra också, och det är en himlans massa skrivande som ska göras, och sedan hela produktionen på det, det tar tid.

I flödet

Men vet du vad det bästa är? Energin är tillbaka! Lusten och glädjen kom tillbaka i samma sekund som jag fattade titelbeslutet och spikade datumet. Även energin för allt annat jag håller på med. Tänk så enkelt det är bara man lyssnar på sig själv, tar sig själv och känslorna på allvar och tar ett steg i rätt riktning! När man tar emot det som står för dörren utan att egentligen veta hur i herrans namn det ska gå till, när man bestämmer sig för att det löser sig under resans gång.

Nu tar jag emot det, alltihop. Allt det jag längtat efter, alla önskningar som jag bunkrat upp i universum. Nu står dörrarna på vid gavel, flödet flödar och livet leker igen. Ljuvliga liv, underbara skapande!

Just det, du kanske vill veta titeln på bok nummer två? Det berättar jag i fredagens blogg. Kanske gläntar jag då också LITE på dörren till den tänkta handlingen. Kanske. 😉