Kategoriarkiv: Friheten

Det vi minns…

Nu är jag hemkommen från en vecka på Kreta som en av två reseledare för vårt eget lilla påhitt “Harmoniresor”. För tredje året i rad gästade vi den lilla byn Makrigialos på Kretas sydöstra kust. Med oss på resan hade vi en fulltalig grupp om fjorton personer som alla sökte just den där harmonin som vi vill förmedla. Och vilken underbar vecka vi haft!

För den som inte varit med är det nästan svårt att beskriva. Det är nämligen inte enbart sol, varma hav, stränder och god mat vi delar på våra resor. För hur ljuvligt det än är med sol och värme så är det något annat som blir till mer bestående minnen och stannar kvar i hjärtat efteråt. Människorna. Samvaron. Närvaron.

Frihet – Harmoni

Alla dessa fina möten. Närheten i samtalen, delandet av liv och erfarenheter, skratt och lite tårar. Det är fascinerande hur nära man kan komma varandra på bara en vecka, när miljön är den rätta och man söker sig till varandra helt och hållet på sina egna villkor. Friheten är i sanning en förutsättning för harmonin. Eller som jag brukar skriva, och det som också står högst upp i huvudbilden här på sidan, ”The basis of your life is freedom, the purpose of your life is joy”. Det är först i den upplevda friheten som också den sanna harmonin infinner sig. Harmonin med glädjen som ledstjärna.

Plats att vara

På våra resor gör vi vårt bästa för att leva och vara just så, vi lever helt enkelt som vi lär. Vi konstrar inte till det, vi fyller inte upp och ut dagarna ”bara-för-att”, vi vet att människor behöver tid för sig själva också. Vi spelar inga roller, vi är, och vi gör vårt bästa för att vara just vi, inga andra. Jag tror att det smittar av sig. Jag tycker mig kunna se hur axlarna successivt åker ner hos våra medresenärer, hur andningen blir djupare, hur energi och trötthet får komma och gå som de vill, hur slutenhet övergår i öppenhet och nyfikenhet, hur liksom själva livet tar plats och fyller kroppen. Och i livet finns mötena, med sig själv, och med andra.

Det är en ynnest varje gång. Jag är så glad att få vara en del av dessa resor med sina fina möten och vackra människor. Nu landar jag här hemma, försöker få kroppen att acceptera kylan och hjärnan att koppla om till kreativt skrivande. Jag byter om från mitt sociala jag till den introverta bubbla som är författandets förutsättning. Jag älskar båda delarna. Och människorna, ja de fortsätter finnas med mig och berika mig, länge.

Mitt varmaste tack

Till dig som var med på resan i år, mitt varmaste tack för att just du är du och att du följde med! Kanske ses vi igen. Till min vän och resekollega Birgitta Höglund, jag är så glad att vi är så lika och samtidigt så olika, att vi kompletterar varandra så väl, till glädje och gagn för alla. Tack! Och slutligen tack till Svetlana Gyukin på “vår” resebyrå CE Travel för allt du fixat och ordnat enligt våra önskemål.

För dig som vill vara en del av våra kommande harmoniresor – information om nästa års resa, som då blir till Kroatien, kommer att finnas på www.harmoniresor.se så snart vi sytt ihop resan. Gå gärna med i facebookgruppen Kroatien 2020, så får du aviseringar där först av alla i takt med att planerna landar.

Nu tar vi oss an hösten!

Du är inte trasig

Överallt ser och hör jag dem; kvinnorna som inte duger, kvinnorna som inte räcker till, kvinnorna som måste bli bättre människor, kvinnorna som kämpar och kämpar och misslyckas och kämpar. Och det pratas och det ältas, klandras och skäms, vänds och vrids och så börjar det om igen. Om du känner igen dig det minsta lilla, läs då meningen som följer, noga. Jag skriver det långsamt så att du kan stanna upp och låta orden få fäste.

Det. Är. Inget. Fel. På. Dig.

Vi tar det en gång till för säkerhets skull.

Det. Är. Inget. Fel. På. Dig.

Bara så, det är inget fel på dig. Hör du vad jag säger? Du är inte trasig, du behöver inte lagas. Jo, kroppen kanske bär sina krämpor (fråga mig, jag vet!), men du vet att jag pratar om något annat. Det där andra. Det där icke-dugeriet, du som ett projekt som kräver sin plan och lösning, livet som en golgatavandring. Sluta bara!

Du är hel, förstå det. Du är hel och perfekt och precis som du ska vara, precis som du är. Du behöver inte göras om, du behöver inte leva ditt liv genom andra för att vara livet värdig. Du har fått ett liv, en kropp, en tid att leva. I dig, med dig, utan några som helst krav på någonting. Du gör som du vill. Livet behöver inte vara kantat av måsten och fyrtiosju att-göra-listor. Din kalender behöver inte vara så full att du inte själv får plats i den. Du behöver inte finnas där för alla andra, dygnet runt, 365 dagar om året, och du behöver framförallt inte lösa andras problem!

Din väg

Du har förmågan att skapa ditt liv. Du kan sluta leta efter den där rätta vägen, den finns nämligen inte. Inte den felaktiga heller. Det finns bara väg, och du skapar den. Det har du gjort fram till nu och fortsätter att göra i detta nu. Så vilken väg vill du vandra, vart vill du gå? Snurra inte runt i hjärnans irrgångar och egots sagolika förmåga att fastna i det som varit och ”hur ska det gå”. Släpp loss dig själv! Fastna inte i icke-dugliga tankar om begränsningar och tillkortakommanden, sluta med allt som stavas ”inte-kan-väl-jag”. Häng framförallt inte upp dig på vad andra tycker, vad andra kan och gör, det har noll och ingen relevans för dig. Här och nu, vad vill du, vad känner du för, vad skänker dig sann lust och glädje? Släpp ner axlarna, andas in, andas ut, ta emot. Dig själv.

Släpp dig fri

Älska dig själv, det börjar där. Älska ditt liv, det är ju det du lever. Om du blir ledsen av tanken på att du INTE älskar dig själv, så beror det på att den tanken är falsk. Djupt inne i dig själv vet du att du är älskad, av dig själv och hela stora alltet, tänker du något annat så går du emot ditt bättre vetande och känslan skaver. Sluta med det. Släpp dig fri.

Du är hel. Du vet vad som gör dig glad. Gör det. Nu.

Nä, nu får det vara!

Vet du, jag är så innerligt trött på vad som anses vara professionellt, hur man ”ska” göra, vad som är rätt och vad som är fel, vad som anses ”fungera” och inte fungera. Det är profilering hit och branding dit, det är algoritmer och säljtunnlar, det är stringens och färgval, värdeord, nischande och ”vad är det du vill förmedla?” Nej, nu räcker det! Det är inte det att det är något fel med allt det där, det är bara det att jag är less på det. Det är inte jag, eller åtminstone inte jag just nu.

Jag vill inte hålla på med allt det där smarta, hur smart det än må vara. Vad jag vill förmedla? Mig! Mig och mitt, rakt av, utan filter. Och vem är jag? Ja, säg det den som kan! Ingenting och allting, det är jag det. Vissa dagar vill jag frikostigt dela med mig av hela mig, allt jag kan, allt jag tänker, känner och skriver. Andra dagar vill jag hålla allt för mig själv, gömma mig i en vrå och titta ut på spektaklet.

Hela jag

Jag vill tillåta mig att använda hela färgpaletten, inte en specifik nyans eller ton. Nej, det behöver inte se snyggt ut i min profil! Jag är jag, take it or leave it. Ibland är jag ursnygg, ibland är jag…ja herre jösses. Jag tänker inte slå knut på mig för att visa en enhetlig bild av mig, jag är ju inte särskilt enhetlig alls. Jag är ombytlig, impulsiv, ofta ordningsam, ibland rörig. Jag är en hel människa, ibland känner jag mig halv. Ibland är jag klartänkt, ibland gå det mest bara runt.

Jo, jag är klok, det vet jag. Klok som en bok. Men inte alla dagar. Vissa dagar tänker jag helt fel, känner mig bortkommen och allmänt vilse. Vissa dagar är svart den enda färgen i skalan, andra dagar är det vitt som gäller. Men oftast gillar jag färg, starka färger, alla färger. Som i naturen. Jag är som naturen, jag väljer inte bort någon färg, jag väljer alla. Alla färger, alla typsnitt. Skulle jag välja ett typsnitt oftare än något annat så beror det sannolikt mest på att jag är lat, inte på att jag egentligen tycker bättre om just det typsnittet än en massa andra.

Lusten får styra

Så, med detta sagt, jag slänger allt det där över bord! Från och med nu väljer jag att dela med mig av kloka saker och reflektioner ena stunden, för att i nästa ögonblick visa dig den fantastiska blomma jag just dök ner i med näsan före. Eller en inblick i min pågående skrivprocess, eller en musikupplevelse, eller en bild jag finner lustig, eller ett fenomen, eller…vad som helst faktiskt.

Ibland blir det på bloggen, när jag har lite längre saker att skriva, mer att berätta. Och det blir även fortsättningsvis på fredagarna, företrädesvis… Jag försöker hålla mig till det, men man vet aldrig, det kan bli fler dagar. Jag menar, idag är det ju onsdag… Ibland delar jag bara något på Facebooksidan eller på Instagram, ibland på LinkedIn och ibland, ofta eller slumpmässigt beroende på vilken ”feeling” jag har, på alla ställen, samtidigt.

Ännu större frihet

Den som vill ha stringens och snygga, enhetliga profiler får helt enkelt söka sig någon annanstans. Här är det jag som gäller, hela jag. I all min inkonsekvens och ombytlighet. Det blir helt enkelt friare, roligare och mer glädjefyllt så, för mig åtminstone…

En sån där brandingmänniska skulle säkert säga att även detta är en sorts profil…men det bryr jag mig inte (heller) om. Och skulle någon nu tycka att det är väldigt otydligt vad det är jag säljer, egentligen, så säger jag det enkelt, först och främst: mina böcker! Men också tavlor, servetter, föreläsningar, resor, hormonkurser, processledning… Ja, du ser! Så här är det med mig, det här är jag. Alltihop. Gilla läget, det gör jag.

Jag själv är inte till salu, men följer du mig på sociala medier, köper mina böcker, följer med på mina resor eller anlitar mig på något sätt, så får du garanterat en stor del av mig på köpet. 😉

Jag vill inte “levla upp”!

Nej, jag vill inte nå mina mål fortare. Jag vill inte ”levla upp” min business, jobba effektivare eller agera smartare. Jag vill inte schemalägga, göra listor eller bocka av. Jag vill leva. Organiskt. Luststyrt, och med glädjen som vägvisare.

Jag får ingen energi av styrning. Jag går inte igång på allt prat om ”action” och verkställighet. Faktum är att mitt inre protesterar mot allt av det slaget. Jag vet inte, kanske är det jag som är lat, men då är jag väl det då. Jag vet nämligen att i min kropp och verklighet så är allt effektivitetsprat kontraproduktivt. För mig sker sällan det stora arbetet i ”görandet” utan mer i ”varandet”. Jag går igång på frihet, inte styrning! Jag får energi av glädje, inte måsten och grodor som prompt måste sväljas.

Impulser

Betyder det att jag aldrig gör något? Absolut inte. De som känner mig vet att det kan gå undan ibland, men först då det är ”färdigt”. Ofta igångsatt av en impuls som drar igång något inuti mig, när det känns rätt och lustfyllt, något som ger mig energi i både tanke och handling.

Visst händer det att jag också gör listor ibland, men de är aldrig ”smart” uttänkta. Istället är de ett resultat av att tanken går så fort i det där lustfyllda flödet att jag måste kreta ner det på papper för att inte glömma.

Vilse ibland

Jag säger inte att styrning är fel, bara att det inte är min väg, inte min melodi. Men det är lätt att gå vilse… Jag gör det ibland. Går vilse i hur man ska göra, hur man borde göra. För jag vet hur man gör, jag har ju trots allt ägnat ett halvt liv åt sådant… Det händer att jag till och med går vilse i målen, att jag på något sätt tappar bort mig och börjar anta andras mål som någon sorts självklarhet. Mätbara, kort- och långsiktiga, strategier och planer. Trots att jag med hela mitt inre VET att målet inte är målet för mig, utan att målet, för mig, är resan. Och jag vill resa lustfyllt!

Fri att följa glädjen

Jag vill resa med litet bagage, fri att byta väg och riktning när jag vill, fri att följa glädjen vart den än tar mig. Jag vill njuta här och nu, bestämma här och nu, följa flödet i stunden, känna in och väga av. Ofta sker det största arbetet i en solstol, i ett samtal i en bil på väg, under en konsert då energin är på topp. Jag vet liksom aldrig riktigt när det händer, bara ATT det händer, när det händer. I sådana stunder skapar jag, det är där och då jag gör det största arbetet. Det är då impulserna kommer, de friaste tankarna, när jag tar emot, när jag gör något annat.

Utifrån detta kan jag sedan GÖRA. Ofta snabba punktinsatser, ofta med lätthet och grymt effektiv när jag väl gör det. Så jag får tid att vänta in nästa flödestopp. Det kanske inte är så MAN gör, men det är så JAG gör. Och det funkar för mig. Vad funkar för dig?

PS. Eftersom jag lever som jag lär checkar jag nu ut och följer min glädje till Köpenhamn! Bara en snabbis, men en fullspäckad, glädjefylld sådan. Tillbaka imorgon kväll igen. Kanske med helt  nya tankar och impulser, vem vet. 🙂

Varför begränsa sig när man inte behöver?

Hur kommer det sig att vi sätter upp ramar för oss själva och sedan håller oss inom dem? Eller låter andra definiera fyrkanten för den delen. Det är många år sedan jag befann mig i de där fyrkanterna, det är länge sedan jag tänjde på ramarna tills det inte gick att tänja mer. Där och då, när det bokstavligen tog stopp, när huvudet slog i taket och armarna kämpade för att pressa ut väggarna, bestämde jag mig för att det fick räcka.

Man kan inte pressa in en fri själ i ett fyrkantigt rum, det går inte att sätta gränser för en fri tanke och fri vilja. Det kanske går ett tag, men inte hur länge som helst. Antingen går den fria sönder eller så spricker ramen.

Låt lusten styra

Jag klev utanför och sedan den dagen erkänner jag inte längre några ramar, gränser eller fyrkanter för mig själv. Jag låter lusten och glädjen styra mina förehavanden! Jovisst, jag är författare numera och för den förverkligade drömmen är jag evigt tacksam. Men jag tillåter mig också att göra annat när lusten faller på. En hormonkurs online var väl inte direkt planerad men ack så behövlig, och plötsligt fanns energin och lusten att skapa en, så då gjorde jag det. Idag bär det iväg till Gusum för att hänga tavlor till en aprilutställning tillsammans med tre andra konstnärer på Centrumgalleriet. Vernissage imorgon lördag, kika in om du har vägarna förbi vetja!

Variera mera

I höst genomför jag för tredje året i rad en resa till Kreta i harmonins tecken tillsammans med min vän och kollega Birgitta Höglund, också den framdriven av lust och glädje. Det är så det fungerar hos mig numera, glädjen får styra! Det jag vill göra det gör jag, det som inte känns minsta roligt eller energigivande lägger jag ner. Livet är helt enkelt på tok för kort för att slösas bort på kompromisser och begränsande föreställningar om vad man kan och får göra! Är jag en mångsysslare? Ja. Är jag impulsiv? Ja. Är jag en livskonstnär? I allra högsta grad. Och mitt i alltihop är jag en ”doer”, en latmask, en social typ och en eremit. Alltihop, i en lagom salig röra som är jag. Och jag älskar det, varje minut av det! Livet alltså, livet som är mitt. Livet utanför fyrkanten.

Jag önskar dig en toppenfin fredag och helg i vårsolen! Tänj på ramarna, eller ännu hellre, kliv utanför dem. Nu ska jag åka och hänga tavlor!

/Therese