Kategoriarkiv: Friheten

Jag vill inte “levla upp”!

Nej, jag vill inte nå mina mål fortare. Jag vill inte ”levla upp” min business, jobba effektivare eller agera smartare. Jag vill inte schemalägga, göra listor eller bocka av. Jag vill leva. Organiskt. Luststyrt, och med glädjen som vägvisare.

Jag får ingen energi av styrning. Jag går inte igång på allt prat om ”action” och verkställighet. Faktum är att mitt inre protesterar mot allt av det slaget. Jag vet inte, kanske är det jag som är lat, men då är jag väl det då. Jag vet nämligen att i min kropp och verklighet så är allt effektivitetsprat kontraproduktivt. För mig sker sällan det stora arbetet i ”görandet” utan mer i ”varandet”. Jag går igång på frihet, inte styrning! Jag får energi av glädje, inte måsten och grodor som prompt måste sväljas.

Impulser

Betyder det att jag aldrig gör något? Absolut inte. De som känner mig vet att det kan gå undan ibland, men först då det är ”färdigt”. Ofta igångsatt av en impuls som drar igång något inuti mig, när det känns rätt och lustfyllt, något som ger mig energi i både tanke och handling.

Visst händer det att jag också gör listor ibland, men de är aldrig ”smart” uttänkta. Istället är de ett resultat av att tanken går så fort i det där lustfyllda flödet att jag måste kreta ner det på papper för att inte glömma.

Vilse ibland

Jag säger inte att styrning är fel, bara att det inte är min väg, inte min melodi. Men det är lätt att gå vilse… Jag gör det ibland. Går vilse i hur man ska göra, hur man borde göra. För jag vet hur man gör, jag har ju trots allt ägnat ett halvt liv åt sådant… Det händer att jag till och med går vilse i målen, att jag på något sätt tappar bort mig och börjar anta andras mål som någon sorts självklarhet. Mätbara, kort- och långsiktiga, strategier och planer. Trots att jag med hela mitt inre VET att målet inte är målet för mig, utan att målet, för mig, är resan. Och jag vill resa lustfyllt!

Fri att följa glädjen

Jag vill resa med litet bagage, fri att byta väg och riktning när jag vill, fri att följa glädjen vart den än tar mig. Jag vill njuta här och nu, bestämma här och nu, följa flödet i stunden, känna in och väga av. Ofta sker det största arbetet i en solstol, i ett samtal i en bil på väg, under en konsert då energin är på topp. Jag vet liksom aldrig riktigt när det händer, bara ATT det händer, när det händer. I sådana stunder skapar jag, det är där och då jag gör det största arbetet. Det är då impulserna kommer, de friaste tankarna, när jag tar emot, när jag gör något annat.

Utifrån detta kan jag sedan GÖRA. Ofta snabba punktinsatser, ofta med lätthet och grymt effektiv när jag väl gör det. Så jag får tid att vänta in nästa flödestopp. Det kanske inte är så MAN gör, men det är så JAG gör. Och det funkar för mig. Vad funkar för dig?

PS. Eftersom jag lever som jag lär checkar jag nu ut och följer min glädje till Köpenhamn! Bara en snabbis, men en fullspäckad, glädjefylld sådan. Tillbaka imorgon kväll igen. Kanske med helt  nya tankar och impulser, vem vet. 🙂

Varför begränsa sig när man inte behöver?

Hur kommer det sig att vi sätter upp ramar för oss själva och sedan håller oss inom dem? Eller låter andra definiera fyrkanten för den delen. Det är många år sedan jag befann mig i de där fyrkanterna, det är länge sedan jag tänjde på ramarna tills det inte gick att tänja mer. Där och då, när det bokstavligen tog stopp, när huvudet slog i taket och armarna kämpade för att pressa ut väggarna, bestämde jag mig för att det fick räcka.

Man kan inte pressa in en fri själ i ett fyrkantigt rum, det går inte att sätta gränser för en fri tanke och fri vilja. Det kanske går ett tag, men inte hur länge som helst. Antingen går den fria sönder eller så spricker ramen.

Låt lusten styra

Jag klev utanför och sedan den dagen erkänner jag inte längre några ramar, gränser eller fyrkanter för mig själv. Jag låter lusten och glädjen styra mina förehavanden! Jovisst, jag är författare numera och för den förverkligade drömmen är jag evigt tacksam. Men jag tillåter mig också att göra annat när lusten faller på. En hormonkurs online var väl inte direkt planerad men ack så behövlig, och plötsligt fanns energin och lusten att skapa en, så då gjorde jag det. Idag bär det iväg till Gusum för att hänga tavlor till en aprilutställning tillsammans med tre andra konstnärer på Centrumgalleriet. Vernissage imorgon lördag, kika in om du har vägarna förbi vetja!

Variera mera

I höst genomför jag för tredje året i rad en resa till Kreta i harmonins tecken tillsammans med min vän och kollega Birgitta Höglund, också den framdriven av lust och glädje. Det är så det fungerar hos mig numera, glädjen får styra! Det jag vill göra det gör jag, det som inte känns minsta roligt eller energigivande lägger jag ner. Livet är helt enkelt på tok för kort för att slösas bort på kompromisser och begränsande föreställningar om vad man kan och får göra! Är jag en mångsysslare? Ja. Är jag impulsiv? Ja. Är jag en livskonstnär? I allra högsta grad. Och mitt i alltihop är jag en ”doer”, en latmask, en social typ och en eremit. Alltihop, i en lagom salig röra som är jag. Och jag älskar det, varje minut av det! Livet alltså, livet som är mitt. Livet utanför fyrkanten.

Jag önskar dig en toppenfin fredag och helg i vårsolen! Tänj på ramarna, eller ännu hellre, kliv utanför dem. Nu ska jag åka och hänga tavlor!

/Therese

Du gör som du vill. Nu.

Du är född fri. Du är fri. Det du ägnar dig åt, här och nu en torsdag i slutet av november, gör du av din egen fria vilja.

Det är lätt att gå vilse i egots dimridåer. Det är alltför lätt att låta sig villas bort i tillvarons labyrinter av påstådda måsten, känslor av litenhet och kraftlöshet. Men vet du, du är så mycket starkare än du tror! Du har så mycket mer kraft, så mycket större betydelse och så många fler förmågor att skapa och forma ditt liv än du någonsin kan föreställa dig. Faktum är att du gör precis som du vill med ditt liv.

Just nu, precis just nu, gör du som du vill. Imorgon, eller om en minut, kan du vilja och välja att göra något annat. Du har den friheten, du äger den kraften. Frågan är bara om du använder den medvetet eller omedvetet. Om du använder den aktivt eller passivt. Men använder den, det gör du, här och nu, till vad du än gör just nu.

Vill du kanske något annat? Skaver de till synes fina skorna? Känns det som att det är någon annans skor du går runt i? Ta då den känslan på allvar, lyssna på dig själv. Se dig omkring, både inåt och utåt, känn efter vad du vill och ta sedan ett steg i den riktningen. Kanske är det dags att sparka av sig skorna, byta till ett par nya eller vandra barfota ett tag? Jodå, det är möjligt. Allt är möjligt. Du behöver bara ta ett enda steg i den riktning hjärtat leder dig. Och sedan ett till. Och ett till. Då är du på väg. Då lever du drömmen. Jo, så enkelt är det. Just. Så. Enkelt.

Allt på ett kort

Har du någon gång satsat allt på ett kort? Verkligen lagt alla dina ägg i samma korg och tänkt att det må bära eller brista, nu eller aldrig? Inte? Då säger jag att du har fel, helt fel faktiskt. Jag vill påstå att du gjorde det så sent som igår, och faktiskt även i morse. Faktum är att du gör det varje dag, vare sig du vill eller inte, vare sig du är medveten om det eller inte. Varje dag lever du med ditt eget liv som insats.

Livet är en lek, en dans, ett spel som du är inbjuden till och delaktig i, du kan inte ställa dig utanför. Inte heller kan du bestämma storleken på insatsen, summan du spelar med, det är alltid all-in som gäller. Tiden är obönhörlig, en del av livsvillkoren. Hur mycket tid du får vet du inte, du vet bara att du idag, här och nu, sitter med full pott. Och med den tiden, med det livet, gör du din insats. Varje morgon vaknar du med påfylld pott, hela livet är ditt, men du måste satsa det, alltihop, inget kan du spara till morgondagen. Du kan inte ackumulera liv och tid, göra insatsen högre en annan dag. Du vet inte ens om det finns ett liv att satsa imorgon. Du kan bara, och måste, satsa det du har här och nu.

Men lika lite som du kan välja summan på din insats, lika mycket kan du bestämma vad du vill satsa den på. Däri ligger din frihet som människa. Du väljer, valet är ditt. Livet som du fick i morse, är spenderat när dagen är slut, satsa allt måste du. Så vad hoppas du på för vinst? Satsar du din livs tid på något som kan ge dig det du vill ha och uppleva? Satsar du på att öka ditt värde, din utveckling, din mognad, din lärdom, dina kunskaper och insikter? Eller är du mest rädd för att förlora allt?

Du kan aldrig spara liv. Du kan aldrig ackumulera tid. Du lever ditt liv med full insats varje dag, så lev det också med rätt ansats. Alla äggen ligger redan i korgen, så vad gör du med korgen? Överlåter du åt andra att välja åt dig? Du väljer. Nu väljer du.

Den verkliga upptäcktsresan

Jag tror att det var Marcel Proust som skrev att ”Den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka nya vyer utan av att se med nya ögon”. Raden kom för mig så här i semestertider när vi far land och rike kring för att se, upptäcka, förtjusas och förundras. Hur vi ser nya saker men oftast inte upptäcker något.  Hur vi tittar men inte ser. Hur vi lyssnar men inte hör. Eller rättare sagt, vi ser och hör, men egentligen bara samma saker som vi alltid sett och hört eftersom vi själva är desamma.

Tänk om vi istället för att jaga nya vyer att betrakta bestämde oss för att se samma gamla vyer med nya ögon, vad skulle vi då se? Skulle barndomens bergknallar vara lika höga och respektingivande? Skulle hemstadens gator, torg och hus tona i samma färger? Skulle människorna i ditt liv vara desamma om du såg dem med nya ögon, om du själv var en annan?

Vi talar om det ibland, att turista i sitt eget land, i sin egen hemstad. Det kan kännas lite futtigt kanske, men för den som tar upplevelsen ett steg längre kan det vara skillnaden som gör skillnad. Vad sägs om att gå på upptäcktsfärd inte bara i din hemstad utan i ditt eget liv? Låna ett par andra glasögon, se med nyfikenhet på allt runt omkring. Se med nya ögon, utan kunskap om det förflutna, utan egen tro och eget tyckande baserad på allt du tror dig veta – om du gjorde det, vilken värld skulle då vecklas ut framför dina ögon? Om världen inte är vad den är utan vad du är, vad innebär det då för din livsupplevelse?

Det kanske kan vara värt att kontemplera över i hängmattan…