Kategoriarkiv: Friheten

En människa, ett folk, en värld

Jag sitter här och funderar på hur det är att leva i en relation som präglas av kontroll. Vi har alla hört eller läst vittnesmålen, de som beskriver ett tillstånd av konstant rädsla för att göra fel och bli straffad för felen, den medföljande skulden och skammen.

Så funderar jag vidare, vad innebär egentligen kontroll över en annan människa, vad är det man kontrollerar? Jag tänker att den som vill ha allomfattande kontroll måste skaffa sig kontroll över inte bara den andres handlingar utan också dennes ord och tankar. Rädsla, straff och inskränkningar av rörelsefriheten är bra grundverktyg, men för att den andre ska acceptera och finna sig i det hela måste de alla användas i kärlekens och omtankens namn. Med stegvis upptrappning.

Det är nu min tanke far vidare. Är det möjligt att skaffa sig samma allomfattande kontroll över en hel befolkning, med hjälp av samma verktyg? Kan man påstå sig värna och skydda och samtidigt skapa rädsla hos alla människor samtidigt? Kan man i omtankens namn få människor att frivilligt eller genom förbud ändra sina handlingar och begränsa sitt rörelsemönster? Kan man censurera det fria ordet och få folket att acceptera det eftersom det görs för att skydda dem mot felaktigheter? Kan man uppta och styra allas tankar i en riktning genom att fylla alla medier med samma budskap, om och om igen, dygnet runt, månad ut och månad in?

Kan man kontrollera alla människors handlingar, ord och tankar? Nej, inte alla, aldrig alla. Men många, ibland tillräckligt många.

Valfusk – allvarligt?

I mitt flöde rasar kommentarerna om det amerikanska valet. Och jag förstår plötsligt ingenting. Alla som tycker att anklagelser om misstänkt valfusk är löjliga. Som menar att omräkning bara är en tidsfördröjning. Att sittande president är en dålig förlorare som inte kan ta ett nederlag, som inte vill lämna sin stol, som inte följer demokratins spelregler. Looser, clown, patetiskt.

Nu undrar jag – hur tänker ni? Menar ni att misstänkt valfusk inte ska tas på allvar? Inte utredas, inte synas i sömmarna? Är DET demokrati? Jag känner en oerhörd tacksamhet över att det är USA och inte Sverige det gäller. Demokratins väktare, ska det vara ni det? Nästa gång vi har val, och valet inte går i den riktning du önskar, fundera då på hur det skulle vara om anklagelser om valfusk började florera. Om de som leder valet började förlöjliga andra parten, avfärdade det som löjliga anklagelser och försökte sopa allt under mattan.

Jag skiter faktiskt i vem som har rätt eller fel, vinner eller förlorar, men i en demokrati måste val genomföras och resultat kunna slås fast utan minsta misstanke om fusk. Om det inte låter sig göras har vi, i USA här och nu, en halv befolkning som misstänker den andra halvan. Vad skulle det kunna leda till tror du?

Det saknar fullständig betydelse vilken part som lyfter frågan om valfusk. Står man för demokrati måste det synas, in i minsta detalj, röst för röst. Jag vill inte ens tänka tanken på hur det skulle kunna bli om det INTE görs.

PS. Och om du, förhoppningsvis, besinnar dig lite, fortsätt gärna tanken på hur detta scenario skulle fortlöpa i Sverige. Hur säkert är vårt valsystem, egentligen? Vad vet du? Hur skulle vi/du agera om det vore här misstankarna fanns?

Om bara alla gjorde som de blev tillsagda

Har du känt den där impulsen att vilja tala om för folk att de missköter sig, gör fel, är egoistiska och oansvariga? Känt lusten att hytta med näven och säga dem ett sanningens ord, uppmana dem att följa reglerna? De där som inte förstår bättre, de där som inte bryr sig om andra på samma sätt som du gör? Visst skulle det kännas lite skönt ändå?

Hur skulle det kännas om jag gav dig rätten att göra just det? Om du faktiskt fick uppdraget? Jag skulle kunna ge dig en badge på bröstfickan eller ett band runt armen som visade att du hade rätt att tillrättavisa, kanske till och med bestraffa? Hur skulle det kännas om jag sedan berömde dig för ditt digra, uthålliga arbete, sade att du var duktig som upprätthöll ordningen, kanske rent av gav dig en belöning eller en förmån som tack? Om du skötte ditt uppdrag riktigt väl skulle jag kanske ge dig ett ännu bättre, mer välbetalt, med ännu större befogenheter, skulle du tycka om det?

Vad skulle sedan hända om det osannolika inträffade och det så småningom visade sig att det var de där olydiga som hade rätt och du som hade fel, vad skulle det då göra dig till?

Vilken bit är du?

Om jag kom till dig och berättade att jag funnit en hel hög med pusselbitar utspridda i sanden, skulle du vara nyfiken på att se dem då? Eller skulle du svara mig att pusselläggning inte är din grej?

Om jag kom till dig några veckor senare och sade att jag hittat ännu fler bitar, flera hundra, kanske tusen, och att de faktiskt verkar höra samman, skulle du bli intresserad då? Eller skulle du skaka på huvudet och slå fast att inget pussel finns, att bitarna säkerligen hör till olika pussel.

Om jag kom till dig efter några månader för att berätta att pusslet är gigantiskt, säkert hundratusen bitar, men att vi är många som hjälps åt att leta och lägga, skulle du vilja hjälpa till då? Eller skulle du förklara för mig att ett så stort pussel inte existerar eftersom du aldrig sett det eller hört talas om det?

Om jag kom till dig och sade att ramen är klar, att hälften av alla bitar är på plats och att bilden som framträder är gräslig, hemsk och skrämmande, skulle du vilja se den då eller skulle du uppmana mig att sluta lägga pusslet?

Om jag kom till dig och sade att nu är pusslet nästan klart och att du finns med i motivet, skulle du kanske följa med mig och titta då? Eller skulle du vara säker på att jag sett fel eftersom du aldrig gått med på att finnas med i ett pussel?

Om du följde med mig, ändå, och såg den förfärliga bilden, såg din egen delaktighet, skulle du då ifrågasätta de hundra bitar som ännu inte hittats? Eller skulle du hjälpa till att leta och lägga färdigt pusslet?

Friheten är större

Sedan den dagen jag förstod att jag föddes fri och alltid varit fri, är jag fri. Ingen och ingenting kan ta den friheten ifrån mig. Inte smärta, inte rädsla, inte hot och inte hets. Jag vet att det provocerar en del och jag ser hur andra försöker ta friheten ifrån mig, men det går inte, den är min, den är jag.

Det är inte första gången. Så många liv som jag har stått upp för friheten. Så många liv som jag har levt för den, dött för den. Så många liv som jag har förlöjligats, förföljts, baktalats och bränts. Men jag är och förblir fri, nu och för alltid.

Jag är inte rädd för de krafter som försöker förminska, begränsa och förbjuda. Makten och rädslan är deras verktyg, inte mina. Jag vet att friheten är så mycket större än deras samlade arsenal, de kan inte beröva mig det som är evigt.

Friheten och kärleken är jag, på denna sidan och den andra. Jag står inte upp för något, jag vilar i förvissningen. Jag talar fritt, jag skriver min sanning, jag rör min kropp i de riktningar jag önskar. Ett liv utan frihet är ett liv i bojor, en kropp som ägs av någon annan är inte min. Friheten kommer först, därefter glädjen. Jag känner båda.

The basis of your life is freedom, the purpose of your life is joy.