Vilken vecka det var!

Måndag morgon. Jag borde kanske skriva något om måndagar eller något allmänt klokt om vad som komma skall, men jag kan inte. Känslan ifrån förra veckan är alltför påtaglig fortfarande. Den hänger sig kvar i energin och jag tillåter mig därför att uppehålla mig vid den en stund idag också, njuta av den, dela med mig av den.

Förra veckan var nämligen en ovanligt aktiv vecka i mitt liv. Aktiv vecka så till vida att mitt lugna skrivande på hemmaplan byttes ut mot rörelse, förflyttning, en massa människor och platser. Först var jag uppe i Östersund för att hålla en föreläsning om stress för en större organisation – SÅ givande. Att föreläsa är en av de saker jag tycker mest om, att få dela med mig av tankar, möta människor, få till stånd en dialog där det är möjligt. Egentligen är det ju lite grand samma sak som jag gör här på bloggen, skillnaden är att här sker kommunikationen med hjälp av det skrivna ordet, på en föreläsning är det talet som gäller. Men möts, det gör vi, helt oavsett om vi kan se varandra i ögonen eller inte. Jag är ju alltid jag, tankarna och orden är mina, oavsett kommunikationsform, och du kan alltid svara, kommentera, tänka tillbaka och dela. Teknik när den är som bäst! 😊

När jag var i Östersund passade jag också på att träffa lite bekantingar; tidigare elever och andra människor som kommit att kännas som vänner allteftersom tiden gått. Även om man inte ses så ofta känns det fint att bara kunna plocka upp tråden där man släppte den senast. Jag är så glad över alla dessa människor som kommit in i mitt liv på senare år, människor som berikar min tillvaro på alla möjliga sätt.

Nå, efter tre dagar i Östersund kom jag så hem igen, packade om väskan och åkte till Malmö nästa dag! Med en annan av mina fina vänner var målet att umgås, umgås och umgås. Och äta och dricka gott. Och göra Malmö. Och Köpenhamn. Och musiken. Självklart musiken, oj vad jag längtat efter den! Och vilken underbar helg vi fick. Jag kan inte komma på något annat uttryck än att jag känner mig välsignad. Som om någon hällt en sorts välmåendestoff över hela mig, lindat in mig i mjukaste bomull, draperat mig i de vackraste färgerna och låtit mig njuta ohämmat av livets goda. Välsignad!

Det märkliga med en vecka som den förra är att det kan låta som att jag bara hade roligt hela tiden, och det hade jag ju! Men jag jobbade också, mest hela tiden faktiskt, även i Malmö och Köpenhamn. Vad av allt detta var jobb, vad var nöje? Jag vet knappt. Så är det i mitt liv, jag gör det jag tycker är roligt, förenar nytta med nöje så ofta jag kan, och på något magiskt vis ger det ena det andra. Jag hämtar inspiration var jag än är, jag delar med mig vad jag än gör, nya tankar föds, möten med människor leder till än det ena än det andra. Jag har inte något behov av skiljelinjer, känner ingen nödvändighet i att dra gränser mellan jobb och fritid. Jag är jag och jag gör det jag vill göra. Hela tiden. Låter det konstigt? Det kanske är konstigt…jag vet inte. Hur som helst, en sak vet jag, jag gillar det! Jag gillar mig, jag gillar mitt liv och mitt sätt att leva det. Jag hoppas och önskar att du känner likadant för dig och ditt.

Så! Det var den veckan, nu kanske jag kan släppa taget om förra veckan och ta mig an denna. Vad månde det bliva…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *