Varför är vi här?

Den stora frågan. Alla sunda människor har någon gång ställt sig den, varför är vi här, vad är meningen med alltihop? Kanske finner vi ett svar, eller också gör vi det inte. Olika människor har olika behov av såväl frågan som svaret.

Jag tänker att vi var och en säkert har lite olika syften med livet, men jag tror också att det finns en gemensam nämnare någonstans. Kanske är vi här för att mogna och utvecklas? Om så är fallet söker och möter vi motgångar i livet. För nog är det väl ändå så att det knappast är i medgång vi utvecklas som mest? Nej, det är i motgångarna vi tvingas växa, det är i våra ”fiender” vi möter våra läromästare. Vi går alla igenom svåra och jobbiga stunder i livet, vi beklagar dem när vi är i dem, men oftast är vi tacksamma för dem när vi väl är igenom. För det är ju det som är det fina i kråksången, vi har valet att stanna kvar eller växa. För den som väljer att växa och utvecklas kommer tacksamheten på köpet. Efteråt.

Men är det enbart för mognaden vi väljer livet? Jag tror inte det. Jag tror fullt och fast att vi också är här för att ha roligt! Men minsta motståndets lag är inte alltid det givet roligaste. Ibland kräver vi ju motstånd och kamp för att kunna uppleva segerns och lyckans sötma. Ur det perspektivet är det inte alltid klokt att sträva efter att undvika kampen och motgångarna, vi kanske tvärtom borde bejaka dem. Det beror på vad vårt syfte är, vad vi tror på, vad vi funnit för mening med själva livet.

För egen del fick den stora frågan sitt svar för sisådär tio år sedan. Känslan av en pollett som faller ner, djupt ner, hela vägen ner. Känslan när svaret resonerar med kroppen på ett sätt som inte lämnar något utrymme för alternativa tolkningar, när man äntligen förstår, på djupet. Min sanning. Min tro. Min övertygelse.  Den känslan.

Jag hade läst en mening flera år tidigare, visste redan då att den stod för något som jag inte kunde greppa men sökte efter. Intellektuellt förstod jag, men känslomässigt och själsligt, nej. Jag sparade den där lilla meningen i datorn. Och så en dag, en helt vanlig dag, förstod jag den plötsligt. Jag mindes den inte ordagrant så jag avbröt allt jag sysslade med och letade frenetiskt bland datorns alla filer. Så fann jag den, och satt en lång stund och bara stirrade på den med det bredaste leendet på läpparna. Tiden stannade och mitt liv förändrades i det ögonblicket.

Du hittar meningen i den enkla raden i min logotype överst på sidan. En mening som också är meningen med mitt liv. ”The basis of your life is freedom. The purpose of your life is joy.”

Innebörden för mig är idag kristallklar. Den är min grund, min livsfilosofi, men också min trygghet och mitt rättesnöre. Den genomsyrar hela mig, allt jag gör, hur jag förhåller mig till det som varit och det som ska bli. Enkla ord som förmedlar den djupaste visdom, om man förstår dem. På djupet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *