Tvivel och annat krafs

Släpp in ljusetSjälvpålagda begränsningar och tvivel, hur lömska är ni inte i era försök att hindra mig. Med hungriga käftar slår ni en ring runt själva livsnerven, morrar hotfullt, blänger, förvrider. Ni har ingen plats här, säger jag, försvinn! Ta era dåliga omen och fruktlösa tvivel, packa ner dem, elda upp dem, gör vad ni vill, men försvinn härifrån. Ni tjänar mig inte. Ni gagnar mig inte.

Ni tror att ni har fått upp ett spår, blotta vittringen av rädsla får er att växa. Men se, se hur jag skrattar åt er, rakt i ansiktet! Ni lurar mig inte längre, ni skrämmer mig inte. Jag vet att ni sticker fram era fula trynen lite då och då, väser, fräser och morrar. Men ni är bara spöken, hör ni det, spöken! Från mörkret kommer ni och likt trollen tål ni inte dagsljus. Jag behöver inte mota tillbaka er in i mörkret, tvärtom, jag synar er bluff! Jag öppnar fönstren, släpper in solen, poff, där försvann ni, rätt åt er!

Hoppas det dröjer länge innan ni försöker igen. Men när ni gör det, så är jag beredd, var så säkra. Ni når mig inte, för ser ni, jag har solen på min sida. Jag har ljuset, vinden, värmen och regnet på min sida. Jag, jag är livet. Ni, ni är bara spöken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *