Tack Livet!

Tacka livetDet finns en sång vars text alltid berört mig. Ord sammanfogade för att beskriva ett sammanhang, fånga en storhet. Ord som tillsammans återskapar livet självt.

”Gracias a la vida, que me ha dado tanto” eller på svenska ”Jag vill tacka livet som gett mig så mycket”. Vissa dagar känner min tacksamhet till livet inga gränser. Jag är så oändligt tacksam för att leva, uppleva, allt det ljuva men också det bittra.

Jag önskar att jag kunde skriva en lovsång till livet. Om jag kunde det, om jag hade den förmågan, då skulle jag skriva om den tidiga morgonens skimrande dagg, om kvällens glödande himmel. Jag skulle hitta orden som målar vårens lätta grönska, höstens mättade färgkaskad. Jag skulle beskriva all den njutning som mina sinnen skänker, vila i tacksamheten över de ord som är mina tankars förutsättning. Jag skulle tacka för att Du kommit i min väg, för att vi delar en jordlig stund tillsammans. Jag skulle prisa glädjen och omfamna sorgen, jag skulle förtydliga den storhet som själva livet är. Med min sång, mina ord skulle jag väcka dig ur din slummer. Jag skulle röra vid ditt inre, få dig att se och känna det mirakel som livet är. Om jag hade den förmågan.

Men alla försök känns otillräckliga. Torftiga, magra ord som bara fångar in bråkdelen av den vidd som känslan rymmer. Jag önskar att jag hade tonerna, de ljuva frekvenserna, till min hjälp. Men tonerna är inte mina, den gåvan tillhör andra.

Tanken slår mig. Kan känslan bakom tangenterna trots allt löpa igenom? Kan datorns tangenter förmedla en frekvens likt pianots? Kan jag nå dig ändå, nå fram till ditt hjärta, trots ordens bristande perfektion? Min känsla är ren, kan du känna den, genom ordets barriär?

En skärva av hopp. Kanske, kanske…

Men för säkerhets skull. Jag skickar med dig också de andra orden, de som formats av någon annan, de som ackompanjeras av toner. Du känner säkert tonerna, du kan höra dem inom dig, men har du någonsin lyssnat på orden? Kanske är detta dagen då du vaknar ur din slummer, dagen då du också vill tacka livet…

Jag Vill Tacka Livet (Text: Arja Saijonmaa, Musik: Violeta Parra)

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
De har gett mig hörsel
Som i all sin vidhet
Fångar natten och dagen
Syrsor och småfåglar
Turbiner, hammare, ett hundskall och ett ösregn
Och röstens ömhet hos den som jag älskar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig ljudet
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Moder, vän och broder
Ljuset som upplyser
Den karga väg min älsklings själ ska Vandra

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig lång vandring
För så trötta fötter
Jag gick genom städer
Genom djupa vatten
Över stränder, berg, i öknar och på slättland
Hem till ditt hus och dina gröna ängar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig ett hjärta
Som i grunden darrar
När jag ser på frukten av det hjärnan skapar
Och det goda så långt borta från det onda
När jag ser in i dina klara ögon

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig skrattet
Det har gett mig smärtan
Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen
Dom två ting som skapar alla mina sånger
Och mina sånger som är era sånger
Och alla sånger som är samma sånger
Och mina sånger som era sånger
Och alla sånger som är sanna

4 thoughts on “Tack Livet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *