Tack Grå

Tack gråTack Grå för att du är den du är. Du har fått den otacksamma rollen att vara alla andra färgers motpol. Du är den som alla gnäller på, så även jag. Jag har varit dig orättvis. Utan dig skulle jag ta alla färger för givna, jag förstår det nu. Jag ska försöka se på dig med lite blidare ögon, se dina skalor även när de pendlar mellan mörkgrått och gråsvart. Se din balanserande funktion, din förmåga att bädda in alla skuggor och göra alla linjer mjukare.

Förlåt mig Grå för att jag saknar kontrasterna. Förlåt mig för att jag har svårt att klara av ditt mörker och brist på ljus. Jag är en människa som behöver skarpa linjer i tillvaron, kontraster och sprakande energi. Men jag ska omfamna även dig, göra mitt bästa. Det är inte det att jag inte ser din skönhet, dina vackra, dämpande skuggor och skalor, jag blir bara så trött av dem. Kan du förlåta mig?

Vi kanske kan mötas halvvägs Grå? Om du ger mig den ljusaste gråskalan på dagen, så nära vitt du förmår, och jag tänder tusentals stearinljus på kvällen för att ge värme åt det gråkalla, då kanske vi kan mötas?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *