Stress – roten

Perspektiv stressAldrig har så många varit så sjuka, sjuka av stress. Aldrig har vi varit så tyngda, slutkörda, utmattade och deprimerade av upplevd stress som idag. Unga som gamla, arbetande som arbetslösa, fattiga som rika, stressen verkar slå lika hårt mot alla. Stressen tar sig olika uttryck och har olika orsaker, men våra kroppar reagerar hyfsat lika. Livslusten försvinner, glädjen är borta, energin mattas av och kroppen monterar ner sig själv gradvis.

Och vi söker hjälp, förstås. Vi söker läkare och får lyckopiller. Vi stöttar med vitaminer och mineraler, får avslappnande massage och andra sköna behandlingar. Vi mediterar, yogar, övar mindfulness och försöker strukturera våra dagar. Vi gör listor, räknar, överväger, tränar oss på att säga nej. Eller också sover vi bara. Gott så. Var och en efter eget huvud. Men varför fortsätter vi då att må allt sämre? Varför hjälper inte våra ansträngningar att minska på arbetsbördan, få maten planerad och hemkörd och hjälp med städningen varannan vecka? Vad är det vi missar?

Jag tror att den störta missen handlar om perspektivet. Vi tror att stressen kommer utifrån. Eftersom vi tror att det är arbetsbördan, kraven, måstena, som är problemet, så söker vi naturligtvis också lösningen i det yttre. Om vi bara ändrar på omständigheterna vi lever i så minskar stressen. Låt mig säga det så tydligt jag kan: Det fungerar inte så. Den stress du känner handlar inte om att din kropp reagerar på den yttre press du sätter på den, inte idag, inte med mindre än att du arbetar så svetten lackar många, många timmar per dag. Hur många av oss gör det? Och även om vi så gjorde så skulle vi inte känna oss särskilt stressade ändå. Den sortens stress är kroppen gjord för att hantera.

Nej, stressen du upplever och påverkas av kommer inte utifrån, inte från dina livsomständigheter, utan inifrån dig själv. Din stress är en reaktion på och effekt av de tankar du tänker kring ditt liv och din situation. Dina tankar.

Fundera på det där en stund, jag vet att det kan vara svårsmält. Icke desto mindre är det sant. Och det är viktigt att du förstår, förstår på djupet vad det innebär, för här finns också lösningen. Visst är det bra att du skaffar dig en rimlig arbetsbörda, visst är det bra att du rensar i din almanacka, tar dig tid till familjen och vännerna, men om du inte gör upp med dina tankar kommer stressen alltid att finnas kvar. Tiden kommer aldrig att räcka till, livet kommer fortsätta rinna genom dina fingrar och dina stackars binjurar jobba konstant övertid (så länge de orkar), om du inte söker lösningen inom dig.

Så hur tänker du på ditt liv? Hur tänker du när du skyndar mellan jobbet och hämtningen av barnen på lekis? Vilka tankar går igenom ditt huvud när du lagar maten, hjälper till med läxorna, suckar över smutsiga strumpor och ostädade golv? Vilka tankar snurrar i ditt huvud när lägger dig om kvällen? Det är inte de smutsiga strumporna som är problemet utan den tanke du tänker om strumporna. Det är alla dessa tankar om, för och i ditt liv som din kropp reagerar på. Först med en känsla, och sedan, om känslan är negativ, med stress.

Stress är en reaktion på de känslor som dina tankar orsakar.

Jag hoppas att denna tanke kan ge dig lite perspektiv, vara en hjälp på vägen. Vi som samhälle, du som individ, har inte råd att slösa bort mer liv med stress i halsgropen och ett rusande hjärta. Livet är alldeles för värdefullt. Bli medveten om dina känslor, rannsaka och ta ansvar för tankarna bakom. Det är ditt liv det handlar om.

20 thoughts on “Stress – roten

  1. Och här sitter jag och funderar på hur jag ska få min läkare att förstå att jag inte är psykiskt stressad utan fysiskt! Försöka få honom att förstå att det är kroppen som behöver hjälp och inte antidepressiva, för jag är inte deprimerad!
    Vad du säger, Therese, är att jag behöver gå i stresshantering! Tror jag.

    • Christina, ALL trötthetsproblematik är inte en effekt av tanken. Du har en reell sköldkörtelproblematik som också påverkar dina binjurar och din stressrespons. I just ditt fall är huvudfokuset sköldkörteln och att få ordning på din medicinering, men även stressen måste hanteras för att läkningen ska bli den bästa. Min erfarenhet är dock att många människor har en omvänd problematik, en omvänd viktfördelning där stressen är den stora boven. Nej, jag tror inte heller att du behöver antidepressiva läkemedel och huruvida du behöver hjälp med din stresshantering, det vet jag inte. För dig är sköldkörteln huvudproblemet.

  2. Hej,

    Bra att du sätter fokus på stressproblematik!

    Ett par saker bara:
    Stress är betydligt mer än en reaktion på tankar. Det är inte så enkelt. Det sympatiska nervsystemet är ingenting vi kan styra över med enbart ”positivt tänkande”. Visst finns det ett samband mellan negativa tankemönster, ältande och stress, men det är bara en del av förklaringen.

    Och det finns ingenting som heter lyckopiller. Ingen medicin kan göra dig lycklig.

    Mvh.

    • Tack Eric! Jag håller med dig om att stress är komplext, samtidigt funderar jag på hur stor del av all stress idag som är ”tankerelaterad” och hur stor del som är ”verklig”, om man nu uttrycker sig lite slarvigt. (Jag tror att du förstår hur jag menar.) Vår reaktion på hot och fara, det vill säga aktiveringen av det sympatiska nervsystemet, är så mycket mer aktiverad idag än den reella fara som de flesta människor möter i sin vardag. Vi tillbringar alltmer tid i det sympatiska nervsystemet trots att vi sällan befinner oss i verklig fara. Vi är rustade för att fly och fäkta (högre puls, blodtryck, muskelspänning, blodsocker osv) men behöver varken det ena eller andra, det fysiska utloppet uteblir eftersom faran inte är verklig.

      Men visst kan vi till en del styra över detta! Visst kan vi styra kroppen att flytta sig från det sympatiska till det parasympatiska systemet. Om faran inte är verklig utan snarare en effekt av tanken (vilket jag tror är det vanligaste idag) så kan vi medvetet styra tanken och påverka vår aktivering av systemen. Vi kan också lura kroppen till exempel genom vår andning, andas du djupt och lugnt tror kroppen att ”faran” är över och du förflyttar dig till det parasympatiska läget. Det finns också många andra tekniker som syftar till samma sak, det vill säga att via fysiken få kroppen att förstå att faran inte är reell. Att gå via tanken är en annan.

      Så tänker jag. 🙂

  3. Förra året: januari ficl veta att en kollega som för mig betydde väldigt mycket var svårt sjuk och hade två år.kvar att leva. Februari tre veckor senare, kollegan går bort väldigt hastigt.
    Mars min älskade bomusmamma blir svårt sjuk och är nära att dö i blodförgiftning. De provade flera antibiotika innan de hittade en som bet ordentligt, hon var sedan sjukskriven ett år.
    April, åker med låg energi och mycket tankar hem till min pappa vars dåvarande flickvän hatar.mig och mitt barn av någon anledning och den här gången fick jag nog av hennes mobbing och bröt ihop totalt och sa upp bekantskapen med henne, starkt men det stal ännu mer energi då jag åkte hem till mamma och bodde där istället vilket gjorde pappa ledsen, tanten åkte hem till sitt ena barn. De gjorde slut. Varken jag, mitt barn eller min syster tyckte om tanten, pga hur hon betedde sig mot.mig och min dotter
    Maj/juni, min pappa blev svårt sjuk och var också nära döden. Energin tog slut. Två längre perioder under hösten med en skrutt som sov dåligt så Energin försvann ännu mer och både hon och jag blev sjuka mycket = påverkar ekonomin, ensamstående. Den ekonomiska stressen är det som tynger nerig hela tiden, jag vet inte hur jag ska tänka för att släppa den när jag månad efter månad fpr vabba mycket eller är sjuk själv så lönen knappt eller inte räcker hela vägen. Tack gode gud för bostadsbidrag och underhåll säger jag bara. Utan dem hade vi inte gått runt fler månader.

    • Helle, jag känner med dig. Du har gått igenom mycket, har mycket sorg att bearbeta. Sorg är ett alldeles eget kapitel som tar både tid och kraft. Ekonomiska bekymmer är ett gissel och visst borde vårt rika samhälle kunna bygga på en enklare form av säker basinkomst, oavsett vilken situation man befinner sig i. Du har fått dina prövningar av livet, jag ser det. Med tankens kraft kan du skapa distans, ge dig själv ett andrum, mota oro. Det finns mycket gott i det, det lättar bördan, besparar dig stress. Jag säger inte att det är enkelt, det är det inte, men det går. Jag hoppas du hittar ett sätt att finna lite lugn och frid mitt i kaoset, det är du värd. <3

  4. Förstår PRECIS vad du menar! 🙂
    Är sjukskriven för utbrändhet och varit totalt utan ork. Men när man släpper alla krav, vilar och får ny inspiration och kan tänka positivare runt vardagliga saker (måsten) så händer det något i kroppen och det blir som total förändring! 😀
    Tankarna påverkar oerhört mycket!

    • Ulrika, visst är det nästan en magisk känsla! Den där känslan av att ”något händer i kroppen”, att något byggs om på cellnivå när man väl knäckt koden, fått insikten, på djupet. <3

        • Låter lite endimensioneĺlt att bara ändra sina tankar. Min uppfattning är att vi behöver balans mellan aktivitet och vila. Med vila menar jag tystnad och stillhet, samtidigt. När du ger dig själv regelbunden vila på riktigt så återhämtar sig kroppen. Då kan du också tänka klarare. Allt hänger ihop.

          • Precis vad jag skrev! 🙂
            Men ibland kan man också vila i en aktivitet. Kroppen kan vara för stressad för att ligga och koppla av och då går det bara inte! En lugn aktivitet med något du vill och tycker om att göra kan istället göra dig lugnare! 🙂

      • Verkligen! Tänk vad mycket man kan påverka med sina tankar, när man väl kommer på det! 🙂 Härligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *