Sommarens alla Måsten

Måsten val”Jag har inga rutiner. Jag har barn.”

Jag tror att det var Fredrik Backman som uttalade sig så i en intervju härom sistens, som svar på frågan om han hade tydliga rutiner för sitt skrivande. Jag skrattade högt när jag läste det, igenkänningsfaktorn är hög. Med barn i huset och dessutom sommarlov är det snarare kaos än rutin som präglar vardagen. Man tar den tid man får, när lusten faller på och om orken finns.

Men visst är det väl just det som är det fina med sommaren och ledigheten, att man får göra precis det man vill, när man vill, om man vill? Ta dagen som den kommer, inga måsten så långt ögat når, ljuvliga sommar. Tänker jag. I ungefär tio sekunder. Så kommer jag på, vänta nu, huset ska ju målas, det är hög tid att dra igång det ”lilla” projektet. Och gräsmattan måste klippas, igen. Och de där garderoberna som skulle rensas ur. För att inte tala om källaren. Och alla grejer som ska köras till loppis. Och maten som ska lagas och stå på bordet precis hela tiden. Disken som knappt hinner tas om hand innan det är dags för nästa måltid. Och barnen som är uttråkade och tjurar… Och NÅN gång måste jag väl få skriva! Sommaren är lång. Sommaren är kort. Djupt andetag.

Återigen måste jag påminna mig. Påminna mig om att det inte är någon skillnad. Sommar, vinter, höst eller vår – livet är och förblir det samma. Det blir vad jag gör det till. Visst finns det Måsten (även om min sommarhjärna vill  förtränga dem), men jag har själv valt mina Måsten. Visst händer det att jag ångrar mina val, men de valen är ändå mina val. Jag kan välja om, välja nytt, nu eller till nästa gång.

Det som leder min tanke galet är förväntningarna, de förväntningar som växer i takt med att ljuset och värmen kommer tillbaka. Jag lurar mig själv till att tro och hoppas att vädret, årstiden, omgivningen förändrar mitt liv på något sätt, befriar mig från mina självpåtagna Måsten. Det gör det inte. Jag vet ju det. Innerst inne.

Det är jag som måste ta ansvar för min upplevelse, mina val, mitt liv. De Måsten jag har nu är ett resultat av mina val. Det är ingen skillnad på sommarens Måsten och höstens eller vinterns Måsten. Det är inte heller den regniga och kalla sommarens fel om mina förväntningar kommer på skam. Det är jag som skapat förväntningarna, vädret bara är.

Eftersom detta är vad jag valt så är detta vad jag vill, eller åtminstone velat. Vill jag något annat är jag fri att göra nya val. Här och nu. I mina val ligger friheten. Jag är fri. Fri att välja.

Så, nu är tanken ren och klar igen. Vad var det nu jag skulle göra…just det, ta hand om disken! Och laga mat. Av fri vilja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *