Snön faller

Snön fallerJag sitter med en kopp te och betraktar snöflingorna som faller utanför mitt fönster. Tänker att det ser ut som om molnen släpper ifrån sig små tussar, eller är det kanske änglarna som skakar sina vingar och fäller små fjun av dem ner på jorden. Det vita täcket växer, ljuden dämpas, hastigheten sänks.

Det finns något mycket rogivande med snö som dalar. Snön säger, det är ok att ta det lugnt. Det är ok att bara vara, lägga sig som ett täcke eller under ett annat. Betrakta det vackra, bida sin tid.

Snöflingan säger också, om du ser mig på avstånd är jag som alla andra. Men betrakta mig nära och du ser hur vacker jag är, hur unik jag är. Ensam och nära är jag vacker, men det är tillsammans med andra jag fyller min funktion. Det är tillsammans med andra jag vattnar jorden, det är tillsammans med andra jag skänker dig glädje i skidbacken och gör så att du kan bygga din snölykta. Det är alla vi flingor tillsammans som gör det möjligt för dig att ge änglarna plats och form i snön. Snöänglar.

Kanske är det så det är. Det är vi, du och jag, som tillsammans med materien ger plats åt änglarna. Det är vi, du och jag, lika unika som snöflingorna, som tillsammans bildar det täcke som dämpar fallen, gör världen ljusare och skänker glädje åt alla som ser det vackra i sig själv och andra.

Likt snön faller också vi, en dag ska vi landa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *