Skott och tacksamhet

ryggskottDet blir inte alltid som man önskar. I förrgår klev jag ur duschen, böjde mig ner för att torka benen, och sedan gjorde jag inte mer. Jag fick ryggskott. Ett helt vanvettigt, galet, smärtsamt ryggskott. Benen vek sig och jag tappade andan, har aldrig varit med om dess like. (Jo, jag har haft ryggskott en gång förut, men det här var av en annan kaliber.)

Jag vill bara berätta det här för att du ska förstå varför det kanske går lite segt med uppdateringar på bloggen de närmaste dagarna. Jag har lite svårt att sitta vid datorn om man säger så. Det positiva i kråksången är att jag mitt i eländet känner en oändlig tacksamhet. Det är snarast så att eländet gör det ännu tydligare för mig hur mycket jag har att vara tacksam för. Se här, en topp-tio-lista.

Jag är så oändligt tacksam för:

  • Min man som ilade hem från jobbet, fick hoppa över både viktiga möten och julbord, för att hjälpa sin sargade hustru upp från sängen till toaletten.
  • Ipren och liniment med olika örter – i detta nu gudagåvor.
  • Att jag inte tillhör de förstoppades skara! Toalettbesök är nog så knepiga ändå kan jag berätta.
  • Ankelkorta strumpor. Det går att få på sig dem för egen maskin även om det kräver sin kvinna, strumpor med skaft är bara att glömma.
  • Omtänksamma, kompetenta vänner som förser mig med fysiska övningar som lättar på trycket, spänningarna och smärtan. Guld värt att inte känna sig hjälplös, det finns saker jag kan göra!
  • Jag har ett hus att bo i, med alla nödvändigheter på samma våningsplan. Tak över huvudet, värme, en kyl full med mat. Tänk att få ryggskott som hemlös… Kan inte ens tänka tanken fullt ut.
  • Mitt jobb – jag är inte uppbokad just nu, vilken tur! Jag behöver inte ställa in saker, göra människor besvikna. Och skriva kan jag ju göra hemifrån, om än med stor möda och i korta stunder.
  • Att detta hände NU. För en vecka sedan hade det blivit kaos med jobbet, om ett par veckor ska jag resa bort. NU är bra. Trots allt.
  • Min starka vilja! Jag har så mycket att se fram emot att jag bara måste bli kry fortare än illa kvickt. Redan imorgon ska jag på en efterlängtad workshop i Stockholm. Jag vill inte missa den för allt i världen, så jag gör allt jag kan, precis allt, för att komma iväg. Motivation är bra.
  • Internet och facebook. Med dessa verktyg är jag varken isolerad eller sysslolös, tack för det!

(PS. Bilden ovan är lånad, men jag vet inte var den kommer ifrån. Tack till den som ritat, vem det nu är.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *