Självkänsla

SjälvkänslaJag läste ett blogginlägg. Ett blogginlägg av en psykolog. En pyskolog som menar att vi måste sluta tuta i våra barn och ungdomar att de kan bli vad de vill. Att vi istället måste lära dem att livet har begränsningar, att det finns saker vi inte kan påverka, att livet inte är perfekt. Att vi ska sluta lura dem att jaga självkänslan. Att självkänsla inte ger lycka, utan att lycka skapar självkänsla. Att vi kan få för mycket självkänsla helt enkelt och att denna kan bli negativ.

Jag vet inte vad jag ska säga. Eller tro. Jag hoppas innerligt att jag läser denne persons inlägg med fel ögon, att jag missuppfattar, misstolkar. Men det spelar mindre roll, jag vill här ge min bild av självkänslan, vad den betyder för mig. Jag tror nämligen inte som textförfattaren att självkänslan kan bli så stor att den blir negativ, då är det något annat vi förstorat och blandat ihop den med…

För mig är det självklart, utan självkänsla är det svårt (för att inte säga omöjligt) att känna sann lycka. Att jaga lyckan utan att ha självkänslan med sig leder inte rätt. Det leder bort, inte hem.

Lika självklar är också skillnaden mellan god självkänsla och uppblåst ego. Att tro att man är störst, bäst och vackrast, kan erövra världen utan ansträngning och att alla andra människors uppgift är att tillfredsställa mig och min vilja, är inte ha en hög självkänsla. Det är att ha ett ego utan förankring. Ego och självkänsla är för mig inte samma sak, men de kan lätt förväxlas.

Att livet har begränsningar, att JAG har begränsningar, handlar om insikt, självinsikt. Att mina drömmar kan förverkligas betyder inte att det sker utan ansträngning och tålamod. Men att mina drömmar är värda att arbeta för och att de kan förverkligas, det är jag helt övertygad om. Så länge drömmen är äkta, så länge drömmen verkligen är min och ingen annans påklistrade dröm. Att det också finns saker i min omvärld som jag inte kan ändra på direkt är givet, men det betyder inte att jag inte kan påverka. En god självkänsla innebär att jag vet att jag betyder något, att min åsikt, min vilja, mina gärningar kan förändra världen. Att jag i min litenhet kan få stor betydelse.

Att någon sorts yttre livsperfektion skulle vara det eftersträvansvärda har för mig inte det minsta med god självkänsla att göra, snarare tvärtom. Att jaga yttre perfektion är för mig ett tecken på sviktande självkänsla. För mig är god självkänsla att se alla sina sidor, alla sina gåvor OCH sina begränsningar och inse att just jag i detta är perfekt, även när mina yttre omständigheter inte är det.

Att just jag vet att jag kan skapa, bidra, påverka och förändra mitt liv i den riktning jag önskar är helt essentiellt för min förmåga att också ta ansvar för världen i stort. Lyckan, den infinner sig på vägen, i de små stegen på väg mot drömmen. När livet har en mening, ett syfte, och jag går den väg mitt hjärta säger att jag ska följa. Lyckan tar armkrok med sorgen, det är att leva. Medgångar avlöses av motgångar i ett ständigt snurrande hjul, det är att leva. God självkänsla är inte att leva i en illusion, i ett hudlöst ego utan motståndskraft mot livets hårdare vindar. God självkänsla är att kunna ta emot livet som det är utan att tappa bort sig själv, att stå rak och fortsätta vägen mot sina drömmar.

Jag kommer fortsätta förespråka optimismen, hjärtats väg, självkänslan och drömmens högsta värde. Vad finns det annars för mening, vilken framtid går vi annars till mötes…

 

(Du kan läsa hela blogginlägget som jag hänvisar till här. Det är skrivet av Mattias Lundberg och är från november förra året, men korsade min väg först nu. Inlägget följdes sedan upp av fler tankar och förtydliganden.) 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *