Själars band

Själars bandÄr vi främlingar för varandra? Är du rädd för mig? Då har du inte mött mig. Du har inte sett mig, inte låtit mig röra vid dig.  Eller är det kanske det jag gjort, rört vid dig, ditt inre? Du bara tror att vi är främlingar när du inte känner igen mig. Vi må vara olika, befinna oss i varsin ände av färgskalan, våra åsikter må gå isär och vi pratar förbi varandra. Men främlingar, det kan vi omöjligen vara. I vår essens är vi ett, vår själ är densamma. Kropparna skiljer oss åt, kropparnas förpackning lurar dig att tro att vi är skilda åt, att vi är isolerade, olika.

Om du ser mig som främling har du fastnat med blicken på min yta, mitt skal. Jag ber dig, se förbi, se igenom. Se mig i ögonen, vila i blicken, här är jag. Nog känner du igen mig, vi har ju setts förut. Då såg vi annorlunda ut, både du och jag, det är därför din hjärna inte förstår, inte kopplar ihop. Hjärnan din är ny, den fick du med din kropp. Men din själ, min själ, vi, vi är gamla, lika gamla som världen, och vi känner igen varandra eller hur?

Lägg ditt rationella sinne åt sidan för en stund, känn efter, berör jag dig? Känner du våra själars band? Vi är aldrig skilda åt, har aldrig varit. Över tid och rum finns vi där, hör samman, oskiljaktiga. Visst ser du det, nog ser du mig. Jag vet det. Du vet det. I ögonblicket när försvaret ligger nere, i ögonblicket då våra blickar möts utan filter – då ses vi, då känns vi.

Jag vill inte ha något av dig. Jag önskar bara att du ser mig, känner mig, känner min värme och kärlek.  Jag vill inte ha, jag vill ge. Ge dig tryggheten, förvissningen om att du inte är ensam, visa dig att du är älskad. Att du är ett vi. Att kärleken är vi. Att vi alltid är och alltid har varit. Vi lever våra kroppars liv men vi är aldrig skilda åt. Vi är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *