Perspektiv

PerspektivJag blir en godare människa när jag skriver. Jag ser världen tydligare när jag skriver. Jag ser mig själv, jag ser dig, jag ser vår gemensamma helhet när jag går in i mig själv, söker orden och finner dem. I sökandet efter orden finner jag perspektiv.

Jag är inte bättre än du, inte sämre än du, jag ÄR, precis som du. Jag är en del av världen, men för att kunna beskriva den måste jag söka den här inne, inne i mig, där också orden finns. Orden är mitt sätt att se. Orden är för mig både mål och medel. Klas Östergren har formulerat det bra, ”För att beskriva världen måste man stänga den ute.” Det handlar om att skaffa sig perspektiv, inifrån.

Vi behöver alla perspektiv på tillvaron och vi behöver dela våra perspektiv med varandra. Att världsbilder kolliderar är inte nytt och inte farligt. Det är i enögdheten faran lurar, när endast en världsbild, ett perspektiv, anses giltigt. Vi kanske tror att vi delar vår bild med en eller flera, att vi tillhör en grupp som är ”lika”, men det gör vi inte, vi kan inte. Inte så länge vi betraktar världen utifrån. Det finns lika många bilder av världen som det finns människor på klotet. Vi ser alla den så kallade verkligheten på vårt eget unika sätt. Men det betyder inte att vi är isolerade öar, att vi är lösa delar utan helhet, utan samband. Tvärtom.

Det är just alla våra olika perspektiv som utgör världen. Det är alla vi unika människor som tillsammans bildar helheten, den helhet som ÄR världen. Du är en del av den, jag är en del av den. Om du tittar in i dig själv möter du den värld som ÄR du. När jag går in i mig ser jag den värld som ÄR jag. Tillsammans ÄR vi världen. I det yttre skilda åt. I det inre delar av en gemensam helhet. Det är mitt perspektiv.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *