Om tiden. Om att fylla år. Om livet.

min-fodelsedagJag fyller år idag. Något självklart, något alla gör, lika ofta men inte lika många gånger. Jag sitter här och funderar på hur jag egentligen vill fira min födelsedag. Är jag en sån som vill bli firad med stor baluns och ståhej? Nej. Är jag en sån som vill fira med de allra närmaste, i hemmets lugna vrå? Möjligen. Eller inte. Jag vet inte! Jag sitter här och grunnar på om jag vill fira överhuvudtaget, och funderar på vad det är jag egentligen firar.

En del av mig säger, kan vi inte bara glömma det här? En annan del av mig säger, jag vill bli firad, sedd, uppmärksammad. En tredje sida av mig frågar, vad är det som är så speciellt med just den här dagen?

Så jag tänker. Och jag känner. Jag tänker att vi hyllar tiden, tiden som gått. Ännu ett år. Det berör mig inte alls. För mig är tiden ett hitte-på, en konstruktion av människan, något jag inte känner inför. Jag kan hylla årstider och vackra dagar. Jag kan lyfta fram en vacker blomma eller människa. Jag kan bli helt betagen av en utsikt och vilja dela den med världen. Jag kan fira bedrifter och storslagna tankar, människor som är äkta och följer sitt hjärta. Allt detta och mycket annat kan och vill jag fira, men tiden… Nej. Den berör mig inte.

Det är mitt ego som säger, fira mig, bekräfta mig, tala om hur duktig jag varit som fört dig hit och framåt ännu ett år. Det är mitt ego som blir ledset om ingen skulle minnas eller uppmärksamma min födelsedag. Det är mitt ego som så tacksamt tar emot lyckönskningar och hurra-rop. Och det är gott så. Eget behöver också få sitt, få sitt lilla tack för väl utförd tjänst. Därför är jag också den första att gratulera så många jag kan i mitt nätverk, min bekantskaps- och vänkrets. Jag vet att det känns bra, jag vet att vi människor behöver den bekräftelsen.

Men vad är det jag vill fira, vill jag egentligen fira, den frågan är ännu obesvarad. Ska jag vara helt ärlig så är svaret nej, jag vill inte fira den här dagen. Jag vill inte fira varken tid eller ego. Jag vill fira alla dagar, varje stund, alla ögonblick när livet är mig nära. Jag vill hylla livet, varje dag. Jag vill leva livet, varje dag. Innerligt. Sant. Äkta. Jag vill fira den kraft som gör detta möjligt, den kraft som gör resan mödan värd. Varje dag.

Och så gör jag också mitt bästa för att leva, sant och modigt. Det är denna min vilja som får mig att skriva och driva den här bloggen. Det är den viljan som får mig att måla mina tavlor, söka nya vägar, utmana mina gränser och omfamna så många och så mycket som möjligt.

Så idag, på min födelsedag, är det Livet jag firar. Inte att jag fyller 47, utan det faktum att jag fått ett liv. Jag firar det varje levande dag, men om du vill dela mitt firande med mig så kanske vi tillsammans, just idag, kan rikta en samlad hyllning till det Liv vi lever och den Kärlek som gör alltsammans möjligt? Det skulle vara min bästa födelsedagspresent och det vackraste firande jag kan tänka mig!

Grattis Livet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *