Om fler vore lata…

LathetDet är inte så dumt att vara lat. ”Tänk om det blev krig och ingen gick dit”, sa allas vår kloka Astrid. Ja, tänk om… Tänk om vi alla var som lata tonåringar när världens ledare proklamerar att nu är det krig. Tänk om vi bara… ”Krig? Orka…”

Vi kan känna maktlöshet, vi kan skylla på världens alla chefer och ledare, men till syvende och sist, hur många krig skulle utkämpas om ingen fällde bomberna? Hur många människor skulle dödas om ingen höll i vapnen? Det är svårt att komma runt logiken.

Jag ser bilder på alla dessa krigare, hårdföra, maskerade, tuffa. Men allt jag ser är obalans. Allt jag ser är män, obalanserade, ogrundade, rotlösa, icke förankrade män. Män med kraft utan riktning. Män med styrka utan mål och mening.

Jag ser de kvinnor som fött dessa män. Kvinnor vid vars barm de alla legat, de män som nu dödar urskillningslöst. Jag känner dessa kvinnors sorg, jag känner deras rädsla, deras skam.

Jag känner en sorg för världen, men också en oändlig kärlek i all galenskapen. Ingen människa föds ond. Ingen människa föds med viljan att döda andra. Alla människor är sprungna ur kärlek, kärlek är vår kärna, vår existens, vårt syfte, vår mening. I dessa arga mäns ögon når inte kärleken fram. Det betyder inte att den inte finns där, den måste finnas, kärleken är vi alla.

Dessa män är avskärmade ifrån kärleken som bor också i deras hjärtan, dessa män är i sitt van-sinnes våld. I sina kroppar har de kraften, styrkan, men vad ska de göra med all sin kraft om den inte har en grund, saknar riktning? Deras van-sinne hittar sin egen riktning, sitt eget mål. Det är till och med så van-sinnigt att dessa män vänder sig emot de kvinnor de är ämnade att skydda, vänder sig emot de kvinnor som fött dem och som ska föda deras barn, vänder sig emot kärleken.

Jag önskar att dessa män var mer lata…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *