Om alla var på rätt plats

Världen är märkligt organiserad. Människor går till jobb de egentligen inte vill utföra, uttråkade, stressade, på fel plats. Konsekvensen blir att samma människor aldrig riktigt har tid att göra det de egentligen vill, det de verkligen har lust att göra.

Så vad blir resultatet? Vi berövar världen våra sanna gåvor och lånar istället, under en stor del av vår tid, ut våra själlösa kroppar att utföra allehanda uppgifter mot varierande betalning. Hur klokt är detta på en skala?

I värsta fall glömmer vi till slut helt bort vad som får oss att känna glädje, eller så vågar vi inte ens stå för det vi innerst inne brinner för, det vi gläds åt att göra. Det vi ser och hör, tillverkar och skapar på egen kammare förblir något hemligt som förpassas till gömmorna, något bara vi själva får se och njuta av. Så sorgligt. Det spelar ingen roll om du är en fena på att skriva, måla, plantera blommor, knyta fiskenät eller är en uppfinnarjocke av stora mått, världen behöver just dina gåvor! Det som skapar lust och glädje i din kropp är det du ska göra, detta är min sanna övertygelse.

Självklart måste vi alla bära ut soporna, ta hand om disken, fixa tvätten och laga mat, det finns vissa måsten här i livet. Men det är inte det jag pratar om, jag pratar om våra så kallade yrkesliv. Tänk om man kunde knäppa med fingrarna och styra om världen och samhället så att alla gjorde det de innerst inne ville göra – så mycket kraft vi skulle frigöra! Så mycket skaparlusta, omsorg och produktivitet vi skulle se!

Om alla människor vore trygga, visste att det hade mat i magen, tak över huvudet och kläder på kroppen, basalbehoven tillgodosedda. Om alla trivdes med sina göromål, trivdes i det rum och på den plats de befann sig. Hur skulle samhället se ut då? Vart skulle allt gnäll ta vägen, alla klagomål, all missnöjdhet som kommer av ett upplevt tvång? Hur skulle vi vara mot varandra om vi i grunden kände oss fria?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *