Ogräs

MidsommarblomsterOgräs, jag älskar ogräs. Jag älskar det faktum att naturen gör som den finner bäst. Den planterar ett frö, fröet gror och växer sig starkt där jordmånen är god och förutsättningarna de bästa. Helt oavsett vad jag tycker.

Vi människor är allt lite underliga. Om något växer där vi vill att det ska växa jublar vi. Om samma sak växer där vi inte tänkt att det ska växa, då kallas vi det ogräs. Det är en oändlig tur att naturen inte tänker likadant. Tänk så märkligt det skulle se ut med raka kanter och rena rader i våra skogar och på våra ängar.

Hemma hos oss har vi slutit åtminstone partiell fred med det så kallade ogräset. I blomsterrabatterna får även det självsådda, vackra, vilda plats. I trädgårdslanden rensas sådant bort som tar för mycket kraft av de livsmedel vi vill ska växa, men om dillplantor självsår sig bland morötterna så är ingen gladare än vi. Det blir alltid den allra finaste krondillen. Och om nu midsommarblomstren tittar upp lite här och var i både rabatter och gräskanter så klappar jag om dem och säger ”Väx du där, det blir bra”. Jag älskar nämligen midsommarblomster, den enkla, frodiga, vackra. När naturen självsår kallas de midsommarblomster, en vild blomma, ett ogräs. Köp den i platskolan och den heter Skogsnäva och du får langa fram en femtiolapp för varje planta.

Nej, någon japansk trädgård skulle jag aldrig kunna ha. Jag tycker alldeles för mycket om naturen för det. Lagom vildvuxet, mjuka linjer, friväxande häckar och massor av buskar och träd som bär frukt. SÅ vill jag ha det.

Perfect imperfection.  Precis som oss människor. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *