Möte med en ormvråk

OrmvråkenJag måste berätta… Igår hade jag ett möte med en ormvråk. Varje gång jag befinner mig på den här platsen kommer hon mig till mötes. Hälsar mig när jag kommer, tar farväl när jag lämnar. Så även igår. Den här gången var jag tvungen att stanna, lyssna på vad hon vill säga mig.

Hon satt på en gren, högt upp i ett träd, omöjlig att få syn på om hon inte först visat sig för mig genom att nästan flyga in i bilen. Nu satt vi där, hon i trädet, jag i bilen med rutorna nere, alldeles stilla. Sedan lättade hon. På majestätiska vingar cirklade hon ovanför mig mot den blå himlen. Hon dök inte, jagade inte, bara njöt av sin flykt, lekte med vinden.

Hon sa,

”Liksom du kan jag gömma mig för världen. Liksom du är jag oansenlig på min fasta gren, i skogens trygga famn. Men se mig nu, se när jag breder ut mina vingar! Här uppe är luften fri, här uppe kan jag segla på vindarna, här har jag överblick, ser den helhet jag är en del av. Här uppe på utbredda vingar syns jag och jag tål att tittas på. Här är jag mitt vackraste jag, en mästare. Liksom du är jag fri när jag tar min plats i skapelsen, liksom du flyger jag på lätta vingar, utan ansträngning, när jag följer mitt hjärta. Följ din väg, följ ditt hjärta. Undanröj alla tvivel, släpp grenen, bred ut vingarna och vindarna ska föra dig uppåt. Följ ditt hjärta och du blir den mästare du är ämnad att vara. Du vet vad du vill – seså, skapa det nu. Följ ditt hjärtas väg och du flyger lika lätt och majestätiskt som jag.”

Jag såg henne flyga, såg hennes lek. Jag såg den enkelhet och självklarhet med vilken hon lät sig föras med vinden utan att för en sekund glömma vem hon var eller vart hon skulle. Jag såg närvaron, mästerskapet, kärleken. Jag såg henne, jag såg mig.

Jag tackade, lämnade henne där, högt uppe på breda vingar i en blå himmel. Jag for hemåt, på min väg, med ett glödande hjärta. I vetskap om att vi möts igen, i vindarna.

2 thoughts on “Möte med en ormvråk

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *