Mörker och ljus

Mörker och ljusSolen håller sig på avstånd. Mörkret slukar allt ljus. Det är tuffa tider på jorden.

Jag tänker att det nog är med människan som med årstiderna. Det sägs ju att vi måste uppleva mörkret och kylan för att till fullo uppskatta ljuset och värmen. Därför är vi större värme- och ljusdyrkare på dessa breddgrader än vad man är längre söderut. Kanske måste vi också nå mänsklighetens bottenlösa mörker för att söka oss till ljuset, tänker jag. Är det själens mörka natt som synliggörs inför våra ögon dessa dagar? Dagar då rädslan tillåts komma upp till ytan, dagar då gränser ska bevakas, då mitt är mitt och inte ditt. Dagar då människor tvingas fly från hus och hem, för att söka sig till ett mörklagt land där människor håller hårt i sina egendomar bakom stängda dörrar.

Igår, söndag, tände vi ljus nummer två. Julen kommer allt närmare. Jag har så svårt att få ihop det i min kropp, i min hjärna och i min själ. Hur kan vi överhuvudtaget gå in i julfirandet och samtidigt stänga våra dörrar för dem som behöver vår hjälp? Jag är inte religiös, jag följer ingen religion, men jag förstår ändå inte. Julen handlar väl ändå om samhörighet, om kärlek, om att öppna sin dörr och värna om varandra? Eller är det kanske enbart en fråga om hårdaste klappen, grönaste granen och godaste glöggen? Jag hoppas att det inte är så.

Så tänker jag att allt nog, trots allt, är precis som det ska vara. Att vi ska leva i dessa ytterligheter, denna smått absurda realitet där skillnader, avstånd och olikheter speglar sig i varandra och görs så tydliga att vi till slut måste förstå. Att vi faktiskt behöver vara i det svarta mörka för att slutligen vilja släppa in det ljus som skingrar. Vissa spjärnar emot mer än andra, vissa trivs i mörkret, känner sig trygga i skuggan. Men det kan omöjligen stanna därvid.

Människan är av naturen god. Människan är kärlek och måste till sist se sin storhet, sitt ljus. Det ljus som omfattar alla, som omfamnar allt, som saknar försvar och inte känner några gränser. Någon annan möjlighet finns inte. Kanske är det just i det mörkaste mörkret som vi är ljuset som närmast? Jag hoppas det.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *