Min vardag är min dröm

Lev din drömDet tog många år, MÅNGA år, innan jag förstod vad jag ville. Många år då jag var helt övertygad om att jag ville precis samma sak som ”alla andra”. Drömmen gick i korta drag ut på följande:  gott om pengar, massor av tid med familjen, stort fint hus, ny bil, paraplydrinkar i Karibien, jobba så lite som möjligt, gå i pension tidigt. Detta var vad jag strävade efter, kanske inte så uttalat men ändå, detta var drömmen. Trodde jag. Inget kunde vara mer fel. Det vet jag idag.

Jag insåg så småningom att jag inte var ”alla andra” (vilka det nu är?). Den kollektiva drömmen var inte alls min. Visst vill jag ha tak över huvudet, men boendet är inte så jätteviktigt för mig. Jag behöver inte en massa stora, luftiga ytor, nytt kök eller senaste badrumskaklet. Jag går liksom inte igång på det. Visst vore det kul med en ny bil, men om sanningen ska fram så är det jag värderar högst med en bil att den faktiskt startar när jag vrider om nyckeln, att den tuffar och går och tar mig från A till B. Komfort och utseende är givetvis plus i kanten, men återigen… det är inget som kickar igång min entusiasm, inget som får mig att kämpa, jobba övertid, spara för att sedan kunna köpa.

Jobba så lite som möjligt… nej, det vill jag faktiskt inte. Jag har alltid velat ha ett jobb som jag inte vill ta semester ifrån, och det har jag idag. Att skilja stenhårt på jobb och fritid, det fungerar helt enkelt inte för mig. Jag älskar att undervisa och dela med mig av kunskap, jag älskar att skriva – jag skulle göra detta vare sig jag fick betalt för det eller inte. Därför vill jag göra det, så ofta som möjligt, det är en del av att vara jag. Därför kan jag heller inte förstå varför jag någonsin skulle vilja gå i pension från detta, jag kan väl inte pensionera mig från mig själv, hur skulle det se ut?

Familjen…jo, den vill jag ha! Men, helt ärligt, jag vill faktiskt inte ha varken man eller barn runt omkring mig jämt och ständigt. Många höjer förvånat på ögonbrynen när jag tydligt deklarerar detta, vissa uppfattar det till och med som konstigt och en smula negativt. Men jag är bara ärlig. Alla som träffat mig vet att jag är en väldigt social person, men jag är också en ensamvarg. Jag har stort behov av tid för mig själv, tid att vara ensam, tid att tänka egna tankar, tänka färdigt. Utan den tiden orkar jag inte riktigt, jag blir tjurig och allt annat är kul att ha att göra med. På samma sätt arbetar jag gärna tillsammans med andra, jag får energi av samarbeten, men jag har också ett stort behov av att jobba efter eget huvud, bestämma själv, ha min frihet. Alltså är jag egenföretagare, utan anställda men med samarbetande kollegor. Jag reser bort ibland, ensam, för att bara vara med mig själv. Sån är jag.

Att mejsla fram sin innersta vilja utifrån den natur man faktiskt är, det är nog en av de största och viktigaste uppgifterna vi har. Att inte gå på den kollektiva bilden av drömmen utan våga se och vara sin egen drömmare. Av allt det jag trodde att jag ville var det egentligen bara några få saker som verkligen var äkta för mig. Idag vet jag vilka och det är jag så tacksam för.

Nu kan jag nämligen leva min dröm, inte bara drömma den. Jag lever drömmen därför att drömmen ÄR jag. Varje dag fylls av sådant som jag vill göra, av sådant som skänker mig glädje. När glädjen är ÄKTA finns också energin att genomföra. Därför blir också mycket gjort. Det är helt enkelt mer som när än tär i min vardag. Det är så befriande att inse att vardagen är drömmen, en dröm som jag inte alls vill ta semester ifrån.

Lever du också din dröm eller är du upptagen med att försöka uppfylla någon annans?

2 thoughts on “Min vardag är min dröm

  1. Dina rader träffar mig rakt i hjärtat <3 Jag jobbar stenhårt på att kunna leva min dröm, en process som tar tid men med ett steg i taget så är jag äntligen på väg. Känner så väl igen mig i det du skriver och min dröm liknar på många sätt din. Med en förebild som dig känns det lättare att våga tro på att drömmen kan bli sann!

    • Och precis detta Tove, att kunna inspirera andra, det är min allra högsta dröm. Och du hjälpte mig just att leva den! ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *