Lyssnar du på dig?

Rädslan hindrarDet är Halloween… och jag sitter här och tänker på oss människor och vår rädsla. Runt Halloween kretsar ju mycket ring just rädslan, nu lockar vi fram den, ser den i vitögat. Men gör vi det när det verkligen är viktigt, i det som verkligen betyder något för oss? Hur bra är vi på att utmana rädslan vi upplever i själva livet…?

Rädslan skapas i hjärnan. Din hjärna hör samman med din kropp, den tjänar din kropp och har som sitt enda stora, övergripande syfte, att hålla din kropp skyddad och hel. Din hjärna är fenomenal på det. Den är skapad, utvecklad genom årtusendena för just denna enda uppgift. Den vet vad den gör och har en inbyggd manual baserad på genetisk information men också på kunskap som den samlat på sig under din livstid. Kunskap som gäller bara dig och din kropp. Den har lärt sig vilken mat du inte tål, hur du ska klä dig för att hålla dig lagom varm, vilka situationer du ska undvika, vilka människor som vill dig väl eller illa. Din hjärna håller koll åt dig, den etiketterar, organiserar och sorterar, allt baserat på vad du varit med om hittills i ditt liv. Din hjärna är oumbärlig, en fantastisk tillgång, men…

Självklart finns det ett MEN, det finns alltid ett men när något låter perfekt. Problemet med din underbara hjärna är att den också kan vara din största begränsning. Din hjärna baserar alla sina slutledningar på kunskap om ditt förflutna. Även när den försöker blicka in i framtiden och bedöma åt dig hur du på bästa sätt ska gå framåt, vilken väg du ska ta, så bygger rekommendationerna på sådant du redan vet, sådant du redan upplevt. Allt som är obekant, som inte går att beräkna, kategorisera eller räkna ut kommer din hjärna att varna dig för. Du känner rädsla. Rädslan är ingenting annat än din hjärnas sätt att varna dig, varna dig för ett akut hot eller för det obekanta. När du träder över gränsen från det gamla in i det nya och oförutsägbara, om så bara i tanken, så varnar hjärnan dig – den upplever fara, du känner din ängslig, liten och rädd.

Din snälla, kompetenta hjärna är som mest nöjd när du står nästan still, när du rör dig lagom lite, håller dig inom fläcken, när det mesta du gör är rutinmässiga saker som håller dig inom det bekantas ram. En liten utvikning då och då är bra, men inga större steg och inte för hastiga. Håller du dig inom det bekanta så kan din hjärna koppla av, den vet hur den ska hantera situationen, oavsett hur situationen ser ut, bra eller dålig spelar ingen roll. Bara hjärnan känner igen den.

Tryggt och bra kanske… MEN, det finns en hake. Om du låter rädslan styra alla dina val, om du överlämnar dig i rädslans våld, då finns det en uppenbar risk att du blir uttråkad, olycklig, bitter. Du upplever livet som en enda lång transportsträcka i väntan på… vad? Du ser dig omkring, inser att du har allt du behöver, du har det bra. Ändå börjar du fundera på meningen med alltsammans. Blev det inte mer än så här? Energin försvinner, du blir trött, trött, tröttare än trött.

Känner du igen dig, är det så du känner det? Är ditt liv skojigt och utmanande eller har du fastnat i rädslan? Låt mig då påminna dig, påminna dig om något som jag vet att du innerst inne vet men kanske har glömt eller försökt förtränga.

Du min vän, du är människa. Du är ämnad för stordåd, för utveckling, för äventyr! Du är ämnad att känna luft under vingarna, att dansa och flyga högt. Du är ämnad att utmana det läskiga, rädslan är en del av livet men du har också modet. Du kan utmana rädslan, du kan göra saker fastän du är rädd. Besegra rädslan och luftrummet är ditt. Det finns inga gränser för hur högt du kan flyga!

Minns också att du KAN. Att du har alla förmågor du någonsin kommer att behöva för att lyckas med dina innersta önskningar. Och vilken väg du ska gå, hur du ska gå tillväga, det vet du också. Du är inte utlämnad åt världens alla nycker. Du har vägledningen, inom dig. Du är människa, du har en själ… och den vill leva. Det är din själ som driver dig framåt. Din själ som vet ditt bästa, som vill se din utveckling. Din själ som talar till dig genom din nyfikenhet, din glädje, din kreativitet, din skaparlust. Din själ som längtar efter äventyret! Lyssnar du på den? Lyssnar du på…dig?

One thought on “Lyssnar du på dig?

  1. Intressant och för mig är det precis det där som faktiskt börjar ramlar på plats med små små steg framåt. Kanske har jag hittat frekvensen till min själs utsändningar till slut 😉 Det lättare att våga utmana sina rädslor eller innbillade tillkortakommanden när det är någonting som man brinner för och för varje steg framåt så går nästa steg lite lättare och är inte riktigt lika skrämmande. Jag har blivit mindre brydd om vad man ”ska göra”, ”inte ska göra”osv.i andras ögon och känner mig just nu bara nöjd med de olika val jag gör för att utvecklas och hoppas bli mitt bästa jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *