Livsbokslut 2015

2015 2Året närmar sig sitt slut och min vana trogen gör jag bokslut. Jag sammanfattar mitt år, funderar över gott och ont, om jag levt som jag velat eller om jag fastnat eller kompromissat för mycket med mina övertygelser. Jag vänder och vrider på året, ser det i olika ljus och från olika vinklar, är jag nöjd, gjorde jag det jag ville.

Det slår mig hur förgängligt allting är. Hur fort det går och hur oviktigt det mesta faktiskt är. Jag inser att jag tar för mycket för givet men att jag också tar vissa saker på för stort allvar. Det är så lätt att fastna i materien, att få för sig att det som går att ta på är det som lever vidare. Att det vi bygger, det vi formar och skapar, är på riktigt, att det är betydelsefullt. När jag gör mitt bokslut inser jag varje gång att inget av detta är på plussidan i balansräkningen. Inget av det jag äger, äger jag. Inget av det jag ser, syns särskilt länge. Allt är förgängligt, allt har ett bäst-före-datum, ett utgångsdatum. Så även min kropp. Ändå är det ofta materien vi ger vårt största fokus, ändå är det materien vi klamrar oss fast vid. Med en dåres perspektiv lägger vi vår energi på att försöka minimera förlusten, den oundvikliga värdesänkningen, genom att vårda våra fysiska ägodelar och vårt fysiska jag som om de vore eviga. Rädslan, tryggheten…vi vill inte se förgängligheten.

När året går mot sitt slut jämför jag också lite med tidigare år, och jag ser att jag blivit klokare. Tack och lov har jag blivit klokare. Mer och mer av mitt fokus läggs på plussidan av balansräkningen. På upplevelserna, på lärdomarna, på utvecklingen, på att ge av mig till världen. Att ge av mig själv betyder att jag inte lånar ut min kropp till sysslor som inte är mina, som inte lever i mig. Att ge av mig själv betyder att verkligen ge av mig, mitt innersta, det min själ vill och sjunger om. Det är för detta ändamål jag och du fått varsin kropp, för att möjliggöra själens och kärlekens uttryck.

För även om materien är förgänglig så är mitt liv och det jag gör inte obetydligt, tvärtom. Allt du och jag gör är av största betydelse, du och jag ÄR världen. Det du upplever och det du ger av dig själv till världen, det du visar och gör, är ditt bidrag, ditt skapande av vår gemensamma värld. Ingen människa är isolerad från andra, ingen människa kan dra sig undan och låtsas att man inte påverkar. Allt vi upplever, allt vi känner, skapar världen, vår värld. För detta har vi alla ett ansvar, det är därför vi är här. Låt din själ komma till uttryck i dina handlingar så skapar vi tillsammans en vacker värld.

Så nu sitter jag här och summerar, gjorde jag mitt bästa? Ja, det gjorde jag. Nådde jag ända fram? Nej, inte i år heller. Men jag är lyckligt lottad, ett nytt år står för dörren, jag får ännu en chans. Ännu en chans att leva livet fullt ut, att leva ännu mer äkta, ännu mer jag. Att lära mig mer, att uppleva mer, att ge mer och låta kärleken ta mer plats.

Tack tiden, tack 2015, tack för att jag fick leva livet. Tack för lärdomarna, tack för upplevelserna, tack för sorgen och tårarna, för glädjen och skratten. Tack till er som varit mina följeslagare på resan 2015, tack för allt ni visar och lär mig. Från hjärtat, Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *