Livet som en dans

Vi pratar ofta om livet som en resa, med reskamrater, olika färdmedel, val av resväg och stopp vid olika stationer. Men häromdagen fick jag mig en liten tankeställare. Är livet verkligen en resa, en resa med en startpunkt och ett slutmål? Vad är i så fall målet?

Reseliknelsen har en poäng när man ska försöka beskriva det som händer på vägen, men kanske leder själva talet om resa tanken fel. Kanske leder den till ett målfokus som egentligen inte finns och som vi förleds att söka. Kanske är livet egentligen ingen resa utan mer som en dans, en dans på jorden.

I en dans väljer du tempo, du väljer dansstil, du väljer partner och vilket golv ni ska beträda. Men till skillnad från resan så har dansen inget annat syfte, inget annat mål, än just dansen själv. Dansen är en njutning, en glädje, oavsett om det är en het, nära tango eller en tjoande schottis. Dansen går runt i cirkel och pågår så länge musiken spelar. Så länge hjärtat slår finns en rytm att följa.

Om vi ser livet som en dans kanske vi har lättare att förstå vikten av att följa rytmen, att inte stressa i förväg eller jaga ikapp efteråt. Om livet är en dans kanske vi lättare förankrar oss i nuet, i själva dansen och njuter där vi är. Om livet är en dans så kanske vi ser på våra danspartners på ett annat sätt, som någon att följa eller någon att föra, varsamt, tillsammans, glädjefyllt. Om livet är en dans kanske vi inte ser det som ett arbete utan som en glädje i tid och rum.

Jo, jag föredrar nog att se livet som en dans, det känns lätt, kravlöst. Följer du mig i dansen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *