Liten reflektion om lock

SläppJag såg ett filmklipp, ett filmklipp med en hund. Hunden har gjort ett kärt fynd, ett kartonglock som den envist biter sig fast i. Dock med den lilla baksidan att locket skymmer sikten, totalt, och den stackars hunden vacklar runt och krockar med allt som kommer i dess väg. Jag tittade på det, skrattade högt, visade det för barnen, vilken tokig men charmig hund.

Sedan slog det mig, det är ju precis så där vi människor också gör… Hela dagarna, ibland hela livet. Vi går också runt med ett lock framför ögonen, vacklar runt i blindo med stor ansträngning och slåss för att få behålla vårt lock.

För visst är det väl så? Alla ”fynd” vi gjort i livet, alla materiella tillgångar vi skaffat oss – nog kämpar vi med både näbbar och klor och trista arbeten för att få behålla dem? Vi tävlar till och med om vem som har de finaste locken. Helst vill vi skaffa fler lock att bära runt på och nåde den som försöker ta dem ifrån oss.

Men locken förblindar. Locken utövar sina lockrop men leder oss i cirkel, framåt eller bakåt men vi ser inte vad som händer där utanför. Vi tror att vi måste ha dem, locken, att vi blir fattigare utan dem, mindre rika. Locken blir måsten. Alla dessa måsten som vi tror betyder något. Vi ser inte klart.

Vi söker våra livsmål, vår glädje, våra drömmar och framtid – men locken sitter där de sitter. Ögonlock. Och livet blir svårnavigerat. Kanske borde vi släppa ett och annat lock, eller vad säger du?

2 thoughts on “Liten reflektion om lock

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *